Aftonbladet – 15 april 1864, sida 2

och att ni snart skall upphöra att känna er främmande här. Med dessa ord tryckte han artigt yttersta spetsarne af mina fingrar i sin hand och befallde med sockersöt ton att aftonmåltiden skulle serveras, medan han mildt förebrådde sin hustru att hon dröjt så länge dermed. Du vet, min sötat, sade han, Satt det ej är värdt att vänta på mig, och miss Pryor måste behöfva några förfriskningar,t Jag var också verkligen alldeles uthungrad. Aftonmåltiden var ganska tarflig — smör och bröd oeh ost — men mr Le Por jorde les honneurgs på ett högst artigt och intagande sätt. Aldrig, tänkte jag, blef väl en stackars guvernant bemött med mera uppmärksamhet! Fliekorna superade ej med oss; de hade passat på första lägliga tillfälle att smyga sig undan. Den indiska kusinen var ej heller synlig. Vi hade snart slutat vår måltid — mis Le Poer och jag; ty husets herre tycktes vara alldeles likgiltig för de också ganska blygsamma anrättningarne på hans eget bord, Denna omständighet, i förening dermed att hans ögon voro något röda, ledde mig till den slutsats, att han superat förut. Det oaktadt begärde han vin och drack mig till, samt beredde sig till ett litet förtroligt samtal, medan han tömde sin butelj. uMiss Pryor, korresponderar ni med iar Sutherland? Denna oväntade fråga jagade blodet upp på mina kinder, då jag ganska sanningsenligt svarade nekande. Men ni är dock, som han sagt mig, en hans högt värderade vän7 Öfver dessa ord blef jag glad, så glad ati jag glömde att på öfligt sätt besvara dem! vmied den försäkran, att mr Sutherland var Imycket godt som sigt detta.