Aftonbladet – 15 april 1864, sida 2

mänt erkändt och tillämpadt såsom sannt och rätt. Sedan Basedows oelyPestalozzis dagar har undervisningskonsten gjort stora framsteg, men icke så undervisningens och uppfostrans id. Alltifrån sextonde och sjuttonde ärhundradena, då man tänkte och gjorde så mycket i detta ämne och då man bröt med det ditintills från medeltiden följda systemet, har man icke gått vidare framåt i principen, utan egentligen endast utvecklat detaljerna af den skarpsinnige engelsmannen Lockes läror. skan skall up härmed afsåg Lockes teori var att mennipfostras till medborgare, men an egentligen en uppfostran att bilda engelska gentlemen, deltagare i det engelska samhällets öfvereller underhus. Ett stort framsteg var Rousseaus teori: att uppfostran bör gå ut på att bilda menniskor. Säväl humanisterna som realisterna i våra tider sträfva, fastän genom olika medel, tilll detta mål. Detta stora gemensamma parti erkänner, lika väl som dess begge ofvannämnde stif-! tare, Locke och Rousseau, att vid uppfostran man bör anlagen. Men under det man erkänner detta randet. När man ser på det praktiska af dast såsom en yttre biomständighet, på sätt och vis stående utom själen. derom att anlagen äro införlifvade med bilda individualiteten och att de derföre måste spela en hufvudroll vid bestämmandet af uppfostringsmetoden för hvarje menniska. Och det är, enligt tal:s tanka, icke nog att, med Rounsseau, säga att menniska bör uppfostras till menniska. I kroppsligt hänseende må menniskan (homo sapiens) vara hvad som i naturvetenskapen kallas ett species; men menniskoanden är icke ett species; det finnes så stor ohkhet mellan de individuella menniskoanderne, att man icke kan sammanföra dem till samma andliga species och att det blir lika orimligt att egna allöra afseende på de individuella . i principen, handlar man annorlunda i utfö-. uppfostringsväsendet, förefaller det som om . anlagen skulle tagas med i beräkningen en-: själen, och från henne oskiljaktiga, att del: Tal. erinrade deles samma uppfostran åt olika andligal. näring åt en sköldpadda och ett däggande djur. Det mål han hade föresatt sig var nu att i denna och följande föreläsningar visa individualitetsprincipens inflytande på uppfostran. de särskilda grenarne af uppfostran, först på den industriella, sedan på den humanistiska, och vidare på den religiösa och medborgerliga samt slutligen visa hvad följder denna princip sannolikt skulle medföra på den framtida organisationen af uppföstringsväsendet. Efter en paus började tal. afhandla den första af de föresatta afdelningarne i individualitet principens inflytande på den industriella uppfostran. Tal., som, nyss på jernvägen hitkommen från sitt hem på 7 mils afstånd, i början icke talat med alldeles sin vanliga ledighet och säkerhet (eller åtminstone icke fullt hörbart för dem som sutto längre bort), hade nu återfunnit en styrka, ett lif och en storhet i föredraget, som gjorde att publiken följde hans föredrag med det varmaste deltagande, med den mest spända uppmärksamhet. Man talar gerna om de stora framsteg industrien gjort i våra tider och i vårt land. Man talar om att vår fasta och lösa egendom tillväxer, vår export och import förökas o. s. v. Men värdet af hela vår fasta och lösa egendom uppgår dock ej på långt när till värdet af landets invånare, äfven om man blott uppskattar dem efter slafvärde och blott beräknar deras arbetskrafter, utan den upplysning som sätter dem i stånd att lyfta industrien: Hur står det nu till med denna landets dyrbaraste egendom? Dess värde stiger i mån af dess kunskaper, ty ?kunskap är makt?. En geometrisk figur skulle i någon mån grafiskt åskådliggöra eller åtminstone gifva en föreställning om huru pass mycket upplysning som är utbredd bland folket och i huru stor mån mörker ännu hvilar öfver detsamma. Vi skulle hafva svårt att i ett kortfattadt referat gifva läsaren en föreställning om den illustration talaren begagnade för att visa förhållandet. Vi måste individualiteter, som att vilja gifva samma : Han ville visa dess inflytande pål. de nyssnämnda egenskaperna och talade med . inskränka oss till att säga att han på en, tafla uppdrog en linie, representerande summan af landets befolkning och vinkelrätt mot dess ena ändpunkt en linie, representerande l vår tids högsta industriella (både vetenskapliga och tekniska) bildning. Han antog, med af honom sjelf erkänd öfverdrift, att en procent af befolkningen kunde hafva uppnått denna bildningshöjd, och uppdrog på taflan, för att beteckna denna procent, ett streck invid det förutvarande vertikala, hvarigenom denna lilla afdelning kom att framträda något ljusare på taflan. Han antog vidare att en del af befolkningen, kunde hafva inhemtat folkskolans minimum af kunskap, och drog för denna del en horisontel linie från en punkt långt ned på den vertikala linien parallelt med den horisontella till dennas andra ändpunkt samt ifyllde tomrummet mellan dessa båda horisontella linier med krita, så att äfven denna del at figuren kom att framträda mera ljus, Men när han derefter förvandlade den uppritade räta vinkeln till en qvadrat, hvilket ofantligt svart rum återstod icke att fylla! Sedan talaren sålunda visat, å ena sidan den plats lärdomen. å den andra massan TE