till en bondgård här i trakten en afton och bad att få låna hus öfver natten. Karlarne i huset voro borta på resa till Westerås och qvinnorna vågade ej gerna låna hus åt den okände, af bränvinsånga och snusk stinkande mannen. Men denne lät sig ej afvisa, utan pockade sig slutligen svar, förnämligast genom att föreställa gummän 1 gården det öde, som väntade henne i evigheten, om hon så obarmhertigt fördrefve en husvill från sitt hus, bekräftande denna sin hotelse med dessa skriftens ord: Går bort ifrån mig — Hvad I icke hafven gjort en af dessa minsta etc. Sedan han sålunda nästlat sig in i huset, hade han snart nya fordringar att framställa. Innehållet i hans bränvinsflaska hade tagit slut under vandringen af den 1!4 mil långa vägen från Sala, och den olägenheten måste afhjelpas. Han pockade nu enträget på bränvin, erinrande gumman om frälsarens löfte: Hvilken som gifver en bäare kallt vatten endast i en lärjunges namn, an etc. Hans tal hela aftonen omvexlade at svordomar, oanständiga ord och bibelspråk. ?I en annan bondgård, ungefär 34 mil ifrån den förra, såg man följande afton samme man, nu med andäktig min och iklädd en anständig drägt, uppträda som predikant för en talrik skara äsare. Han dundrade väldeliga mot otro och synd, och hans åhörare drogo djupa suckar at förtjusning öfver den förträfflige predikanten?, ehuru hans predikan i sjelfva verket bestod at endast osammanhängande ord och utrop samt ett oupphörligt upprepande af ett och samma. Någon förklaring af den text, han föregaf sig förklara, kom verkligen ej i fråga.