Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 3

följer: Det är i dag Washingtons födelsedeg. Med större festlighet än hittills och isynnerhet med mera förtröstansfull sinnesstämning än under de sista tre åren firar man uti alla lojala stater denna minnesdag af unionens mest framstående grundläggare; ty tron på upprätthållandet och förädlandet af hans och hans medarbetares skapelse är nu allmän och viss om seger. Den sorgliga tid är öfverstånden, då till och med mången god, men klenmodig medborgare ansåg unionens söndring för oundviklig. Unionens hemliga fiender och dess för ögonblicket modfällda ovänner äro förstummade, de förstnämnda med raseri öfver deras miselyckade planer, de sednare med blygsel öfver deras opatriotiska svaghet. Republiken skall hafva den varma unionskänslan hose massan af folket att tacka för sin räddning. En ung, kraftig nations instinkt har uträttat hvad hvarken estatsklokhet eller hänförelse för realiserandet af principer kunnat åstadkomma. Nationen ville ej gå under; och för att rädda sin enhet — grundvilkoret för sin tillvaro — har hon efterhand kastat öfverbord fördomar, intressen och, man kunde säga, hela sitt förflutna lif. I dag firar man Washingtons födelsedag med det nästan enhälliga ropet: ? Konstitutionen måste förändras, på det att slafveriet må försvinna från unionens hela område!? Men ännu för ett år tillbaka, ja, för blott några månader sedan hörde man ropet om helgerån mot dem, som vågade uttala den stora revolutionens enda och sanna lösen: slafveriets upphäfvande. Fastän uti representanternas hus ännu 62 partimän röstade mot de 98, hvilka beslöto revision af författninningen, så har detta votum dock ej betecknat något annat än den sista protesten af en parlamentarisk opposition, hvilken hellre ville falla på slagfältet än gifva sig. Sedan densamma genom detta votum ännu en gång ådagalagt sin fruktlösa tillgifvenhet för den utdömda institutionen, upplöste den sig. Inflytelserika medlemmar al -densamma förklarade i representanthusets nästa sammanträde, att de erkände slafveriets undergång. Demokratiska pressens organer behandla nu denna opposition såsom ett lik, hvilket man måste så skyndsamt som möjligt föra ur de lefvandes åsyn. Uti Washington hade under de sednaste dagarne demokratiska partiets ledare haft en hemlig öfverläggning, hvarvid beslöts att man framdeles måste framträda inför nationen såsom: demokratiskt frihetsparti. Detta pånyttfödda demöokratiska partis program lyder sålunda: Slafveriets afskaffande genom revision af före fattningen; intet återupptagande inom unionen af någon stat, som fördrager slafceriet; fördömelse öfver korruptionen inom den nuvarande administrationen samt Lincolns och Stantons absurda krigssystem: krig ända till rebellernas obetingade underkastelse, men sedan högsinnad behandling af de upprpriska.? Måhända följer icke ynblickligen hela det demokratiska partiet de insigtsfullare ledarne, men händelserna skola tvinga till och med den gamla partitrons mest hårdnackade anhängare att ställa sig på mera tidsenlig botten, såvidt de ej skola såsom politiska mumier blifva kastade i partiets skräpvrå. Den nya demokratiens rogram uppfattar med slughet sakernag äge. Slafveriet erbjuder ej någon ståndunkt; denna söker man nu i stället uti eskyddandet af de sydliga baronernas jordegendom, ty detia är betydelsen af satsen: storsinnad behandling af insurgenterna?. Anklagelserna mot administrationen utgöra en gynnsam ståndpunkt för hvarje opposition. — Revolutionens verkliga kärnpunkt, sönderstyckningen af de oerhördt stora jordegendomarne i södern, fattas ännu icke af folket, ja föyrkas icke ens utaf många af det radikala partiets ledare, dock mera af brist på mod än insigt.