Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 3

tapper krigare egnar och anstå .coch kom tillbaka såsom kapten och riddare af S:t manritiioch S:t Lazari-orden. Du glömmer min bästa belöning, inföll del Palmetto — och såsom fästman åt den sötaste, älskvärdaste .. eGamla jungfru om fem och tjugoX, albröt markisinnan, rodnande: och som bland andra sina fullkomligheter redan har en mängd gråa hår. En mängd!4 upprepade del Palmetto; zett halft dussin härsträn, kanhända — just precis tillräckligt för att ännu mera upphöja de öfrigas glänsande svärta. Jag pöstär fortfarande att det är en skönhet. NI ja, gerna för mig; men jag tror inte att detia är saker som kan intressera signor Cendia; berätta konom hellre om Krim och kriget. el Palmetto gjorde såsom han blifvit ombedd, och gat några litliga skizzer af fältlifvet och af ett utfall af de belägrade under nattens tystnad. I Från Krimkriget till de förmåner, som sannolikt skulle tillskyndas Italien af Pie monts förbund med vestmakterna, var öf. vergingen helt naturlig; och öfver detta ämne utgjöt sig signora del Palmetto med en styrka 1 bevisningen, en rikedom I på skäl och en energi i öfvertygelsen, som vore alldeles oemotståndliga. ennes förhoppningar om framtiden voro så sangviniska som en lidelsefull önskan kunde g dem: och att den sak hon afhandlade var hennes lifs stora passion, derom lemnede vibrationen i hennes röst, rodnaden på he nes kinder, blixten i hennes ögon intet tv vel öfrigt. Den kännedom om personer och saker, som hennes demonstration innebar, var sannerligen förvånande. Det fannsicke len enda italienare med ett mera kändt namn, ög