Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 3

, har döden ellaredan märkt sitt offer. Blod dryper genom halmen ned från vagnen. I Sjukvaktarne och ambulanssoldaterna bära patienterna in i rummet. Hvad man der jarlidande och sjeltförnekelse, af tro och tröstTlöshet är i stånd att göra sanningen sjeli tvifvelaktig: man behötver sannerligen icke fverdritva möjligheten, man är icke en Igång i stånd att skildra verkligheten tille Tigt. Huru många gånger skrider icke smärtan men också dess förlossare in öfver denna tröskel, hvilka osedda och, oförstådda I strider innesluta icke dessa murar! En skans. Jag kommer just nu från skansarne, hvarest allt är lif och munterhet, buller och stoj. Vägen dit gör samma nytta som en kolossal stötvelknekt; man sätter foten på den och skoplagget blir qvarsittande. Vet ni hvad en skans är? Jag måste uppriktigt tillstå, latt min egen okunnighet var så stor, att jag fordom hörde talas om en skans, jag alltid föreställde mig den som en långsträckt, uppkastad jordvall, bakom hvilken man oupphörligt med kanoner och gevär rrade at mot all verldens preussare. Skansarne i min hemort äro sådana. Vid Strib är skansen ett långt dike, vid Svendborg och Bogense likaså, de äro ej olika de vallar af grästorfvor, vi uppkastade på exercisheden och mot hvilka vi under öfningstiden som modiga soldater stormade fram till stor förskräckelse för alla traktens kor och gamla käringar. Det ges emellertid skansar af en fastare natur, vidunder, hvilka på afstånd taga sig högst oskyldiga ut; sju. ätta små tingestar, som likväl äro i stånd att hälla den krigiska flock i schack, hvilken i sina proklamationer sjelf kallar sig för verldens första soldater. Det är om dessa skansar vi skola tala. Ni kan läsa, jag kan berätta om dem, det är allt hvad i å-vis dem i dessa tider kunna taga Föreställ er då en plats på en landrygg, som beherrskar hela nejden, inhägnad af ofantligt breda och kolassala jordvallar, hvari det finnes inskärningar för ett större eller mindre antal granatoch kulkanone ar den största möjliga keliber och afhvilka vidare åtskilliga grupper äro beskyddade genom t allar eller tra I blifva träffede eller enfilerade från sidan. Längs efter hela vallen går invändigt en s. k. bankett, på det att soidaterna må kunna med sina gevär nå upp öfver vallen. I den inneslutna krets, som bildes af jordvallarne, ser man ett långt blockhus, bombfritt, täckt med jordoch grästorf, fullt med skottgluggar för infanteriet och bygdt ai siva, dugtiga pommerska bjelkar; samt edt med en bjelkdörr, hvilken kan stängas liksom hvarje annan dörr och på sådant sätt i sjellva fäs ningen bildar en liten fästning, hvilken är i stånd att hålla sig för en tid, till och med sedan skansen är intagen. På andra sidan ef blockhuset ligger krutkapellet, till hälften nedgräfdt i jorden och betäckt med ett tjockt jordlager till skydd mot bombkastning. Golivet är belagdt med tjocka yllemattor, och ingen som har jernbeslagna skodon får dit inträda. Ingången till skansen bildas af en lång brygga, hvilken i ett ögonblick kan rullas tillbaka. När detta skett och porten är stängd, bildar skansen ett fullständigt inneslutet verk, utantill beskyddadt af en djup och bred graf samt en rad spetsiga, bredvid hvurandra stående palissader, hvilka synus omöjliga att öfverstiga. Inuti. dessa skansar råder ett beständigt lif. Banketterna i blockhuset äro uppfyllda af soldater, hvilka sjunga, äta, spela kort eller utbreda sina saker; det är endast förbjudet att röka eller hafva eld upptänd inom skansen. Nedanför backen och i skydd af denna ligga de små mycket omtalade barackerna, långa träskjul, icke fullkomligt lufttäta, men icke heller fullkomligt öppna. med två fönster och en dörr i hvardera ändan, ett 1 och ett lager af halm. hyilicke är tröskad, utan att likita öfrerflöd derföre gör den bättre a på. Derinne bör man dröja ett par timmar, när softiden kommer, för att få höra de mest uppbyggligu samtal och de m välsignelser som hagla ver pret derinne jublar skämtet. berättande och tande samt narrande också andra tills jeg er. trots alla de det försäkrar jeg mycket omtalta umbäranden och bittra veiermödor. Ni skulle kunne tillbringa en hel natt i en af dessa baracker, d. -om icke andra obeskrifliga och oundvikliga små obehag jagade er derifrån, utan att höra så mycket som en suck eller en klagande önskan öfver att ha det bättre, med undantag af den förändring preussarne skulle kunna ästadkomma genom att gå på. Dessa två små ord gå på äro en musik, som från ulla håll klingar omkring oss, mycket oftare . vi få höra någon annan musik. De äro ska gossar våra soldater: har Danmark i. dem skickat sitt hopp och sin framtid ut till etrids, så har det på samma gång skickat en frupp. som förtjenar att läggas märke till. Fienden tycker nog detsamma och bear oss det dagligen. De skola emellertid icke betraktas under hvila, det fordras rörelse för att de skola visa sig stora och upphöjda liksom hafvet, när det stormar. I RR rd t NORGE. I Storthinget konstituerade sig i måndags och valde Harbitz till president, Aall till vicepresident, Enge till sekreterare och Grave till vicesekrete För lagtinget vuldes borgmästaren Christensen till p dent, stiftsamtmannen Vogt till vicepresident; för. odelstinget J. Sverdrup till president och kyrkoherden Blom till vicepredent. Sessionerna skola köllas i en af universiselets byggnader. i Äfven fregatten S:t Olaf lärer skola ut