Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 3

Politisk karnevalsocen i Upsala. I en korrespondena från Upsala till Göie borgs Handelstidving läses: 1 lördags eftermiddag hade Westimanlands och Dala nation ett mera storartadt släd parti med kostymer, syftande på dagens brännande fråga: Schleswig Holstein. Så godt jag minns, skall jag ge en liten teck diog al detsamma, hvilket var ett af de mest lyckade som på länge här varit sedda, samt till alts detaljer så vaturtroget som möjligt Först kom en förridare med lång slamrunde värja och trekantig hatt; derpå Svea och Nere körda ef h. exe. grefve Manderström; så Dana körd af en personage, som jag ej har reda på, troligen -— Monrad; bekpå detta ekipage stod konung Christian med ryggen vänd åt den körande; vidare kejsaren ef Frankrike och eu engelsk diplomat rättfram samt kejsaren af Ryssland baklänges; dessa hade en karta utbredd emellan sig och funderade nu som skarpast på hur de skulle kunna lösa frågan; derpå kom Augusteoborgaren (en påklädd stor fogelhund!) som satt rätt!frem och ett par adjutanter baklänges; vidare de tyeka småfurstarne åkande med kronor på hufvudet i en stor hökorg -— icke det minst lyckade, — så en MonitorX seglande; vidare påtven åkande baklänges på en sprötkärra; amerikanare både svarta och hvita samt en hel mängd audra personager slutada den långa raden. Möjligt är, att många andra nationer voro representerade, men jag får tyvärr bekänna, ett jag kom för sent att skåda herriigheten tillräckligt. Genom alla stadens mest besökta gator gick tåget, hvarpå färden styrdes till Eklundshof. Under hela resan utdelade Augustenborgsrens adjotanter (han sjelt såg mycket generad ut i bör: jan) proklamationsblad, som slängdes ut i högen. Då det kanske torde rosa Handelstidningens läsare att böra hura dessa proklama. tioner lydde, bifogar jag här ett exempler: PROCLAMATION. Vol! von hinreissenden Gefählen, befinde ich mich in derselben Lage wie ein römischer Imerator auf seinem Triumphzuge in der ewigen Stadt. Germanen! Teutonen! Unsere am Himmelsherde gestählten , von Guöttern geheiligten Zorneswaffen haben den Sieg davongetragen! So immer der Ausgang der gerechten Sache! Eine dämonisch-aufruhrerische friedenzerstörende Horde von der grossen weltbeherrschenden Familie hatte, wuthenibrannt von eigennitzigem Intresse, die heiiige Sache Unseres zehnfach-grösseren, zehnfach-geistreicheren, zehnfach-edleren Hauptstammes angegnriffen. Tch, ich allein, bärdete meinen fö stlichen Schultern da: cyclopiseh-sagenhafte Werk der Erretter unseres grossen Vaterlandes zu werden auf. Ich wiederhbole es: ich habe gesiegt. Ich ziehe in Euere Stadt ein, Philister und Studenten, gefolgt von Feinden oder falschen Freunden, die, iiberwälugt von der in der heiligen Idee einwohnenden Feuerkraft, sich magnetisch meinem Zuge angeschlossen. OQO verzehrende Kraft, die mit Gluthwogen mein Inner res durchströmt und mit Riesenstärke in ihr ungestämes Wallen alle meine Wiedersacher hinreisst! Einst in dunkler, geheimnissvoller Zukunit werdet Ihr Alle wie die lieben Kinder in idyiliseher Unsechuld an Germanias milchreichem Mutterbusen versammelt sein. Habet Dank Ihr Grenzposten Germanias im Norden. Ihr, raube Söhne des wilden Rennthierjagers! Ihr habt Eure Siellung in dem verwirrenden Knäuel der Verhältnisse richtig einsehn gelernt. An den emsigen. gertuschvollen Utern der Elbe und des Main findet Ihr das hellstrahlende Gold, das Euch vor Verfinsterung bewahrt, die in nächtliches Dunkel die armen Lappen, Bure Briider, umhullt ! Die friedliebenden von Eurem Nöährstande ha