den skulle ungefärligen motsvara en professora i Upsala lönevilkor. Upplysningsvis bör här nämnas, attdonator i sin kalkyl beräknat öfverlärarens aflöning på följande sätt: det årliga statsanslaget 1000 rdr, donators eget bidrag 1000 rdr, socknens skolkassa 500 rdr, jemte tjen stevåning, trädgårdsland, vedbrand samt 2 3 tunnland jord, tillräckliga för utfodringen af en tjensthäst, hvilka sednare poster socknen borde garantera. Det förefaller temligen oväntadt, att en församling, med ett territorium af nära 4 qvadratmil, med en befolkning af nära 5000 personer och ett antal barn inom skolåldern af omkring 800, kan tveka att ingå på de här ofvan antydda förmånerna, blott af den anledning, att äfven församlingen sjelf måste lemna ett jemförelsevis obetydligt bidrag till skolväsendets ordnande. Ordförande pastor förklarade icke desto mindre för sin del bland annat, att han, med största tacksamhet för den storartade gåfvsn, hkväl ej kuode tillstyrka antagande af donationen, dels i betraktande ef den dermed förenade betydliga kosinad för socknen, dels emedan en skola, med den deri bestämda utsträckning, i hans, liksom i öfrige ledamöternes tanka, icke vore för socknen behflig. Kesultatet af öfverläggningen höll sålucda på att blifva ett bleklagdt nej, då från en af skolstyrelsens ledamöter inlemnades en skrift, som upplästes och innehöll: att då det vore oklokt att, innan saken blifvit fullkomligt utredd, afböja en gäfva, som kunde göra möjligt för socknens uppväxande slägte ant erhälla en sådan bildning, hvilken ovilkorligen skulle medföra ett säkert framåtskridande på det godas och nyttigas väg, så borde socknemännen nu hembära donator sin tacksägelse och derjemte anhålla om uppskot med svaromåls afgifvande, till dess kostoadsförslag, ritniog å skolhusen, uträkhing af beloppet för lärarnes aflöning, med ett ord allt som hunde hafva inflytande på sakens ordnande, blefve upprättadt. Denna skrifvelse, hvilken kom, som man säger, just i grefvens tid, gjorde så till vida slag i saken, att man visligen beslöt att icke förhasta sig, utan enhälligt öfverenskom att se tiden an och företaga en närmare pröfning af donationen och det dermed i samband stående förslaget, innan man definitivt förkastade så väl den förra som dei sednare. 8å förflöt ånyo nära ett år, hvilket från motståndspartiets sida tyckes egentligen hafva blifvit användt för att stärka krafterna till äen stundande striden, hvilken nu erbjuder flera faser af så egendomlig beskaffenhet, att vi derpå fästa läsarens synnerliga uppmärksamhet, en 23 Februari 1862 blefvo ändiligen söcknemännen sammankallade, för att erhålla del af åtskilliga handlingar rörande donatiopen och det derpå grundade förslaget till skolväsendets ordnande. Af dessa hbandlingar inhemtar man, dels att donator förklarat sig beredd att vidtaga de ändringar i donationsvilkoren, som soeknemännen kunde fiona skäligt föreslå, dels att skolväsendet, ordnadt på sätt donator föreslagit, i follkomlig motsats mot skollärarens inför skolstyrelsen gjorda oriktiga beräkning den 9 Mars 1861, skulle blifva billigare; än i det beklagliga skick, hvari det för närvarande belunne sig. Det visar sig häraf, att donator, så vidt möjligt, gått motståndspartiet till mötes, och att den enda förnuftiga och billiga lösning af frågan nu bordt vända sig kring ett bemedlingsförslag, hvari begge parternas åeigter på lämpligt sätt kunnat sammanjemkas. Men hvad gör nu ordförande pastor och hans parti? Sedan de omnämnda handliogarne, donators skrifvelse och kostoadsförslaget blifvit upplästa, framställer ordförsnden proposition å donatora, förslag. Propositionen anses af ordföranden vara beevarad med ett ölvervägande nej. En afförsamlingens medlemmar yrkar då, att en komit af tio pergoner borde utses, Sför alt utröna, om ej donationen i dess nuvarande form eller med vissa jemkningar borde af församlingen emottagnet, Ordföranden och motständspartiet ogilla den gjorda framställningen, emedan, då hufvudfrågan afslagils, en komite vore obehöfligt. Nu begäres votering. Ordföranden, som ej väntat en sådan begäran, har ej någon röstlänod till hands, men anställer voteriogen sålunda, satt de som äro för nedsättende af en komitt, böra gå åt den ena, och de som äro emot, åt den andra sidan af rummet; anseende ordföranden tillika, att en omröstning per capita här vore den rätta, hvari motståndspartiet instämmer. Häremot protesterar den genom detta förfaringssätt öfverflyglade minoriteten och yrkar, att votering skall ske efter hemmanens öretsl. Ordföranden vägrar då, att vid voteringen upptaga donators betydliga röstantal, uppgående till icke mindre än 190 öresoch 844, penningeland, på den grund t donator, enligt oruförandens förmenande, icke vore behörig att uti egen sak rösta, och -socknemännen, då hufvudfrågan förfallit, ej kunde mot sin vilja tvingas till val af en komitå, den der, under så fatta omständigheter, skulle komma att arbeta utsn ändamål.4 — Genom att undertrycka donetors rösträtt, vann motståndspartiet så Junda en fullständig seger och donationen blef — afslagen. Det kan vara på sin plats att här med aela de reflexioner, som utgifvaren af dessa