Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 3

Får det kosta någonting, när man skall göra det rätta? Denna fråga må väl synas besynnerlig, ty hittills har enhvar gerom lärare, uppfostrare, böcker och erfarenhet i lifvet fält lära sig att det rätta gör mun aldrig utan att det kostar något Om också bekostaingen ej alltid ligger i penningar, så ligger den åtminstone i sjelfförsakelse, verldsförsekelse och strid mot invärtes fiender. Pligtens väg, dvgdens väg är icke den jemna, breda, lomsterströdda vägen; nej, den är i stället den backiga, emala, törniga. Ja, det rätta har ännu aldrig någon gjort atan försakelse, utan uppoffring, utan bekymmer. Men huru är det i dag? Jo, Sverges folk (så säges det, så synes det) önskar det rätta, vill göra det räua, men det kan ickwe, det förmår icke, ty det är så kostsamt. Sverges folk ser sina gran. nar, sina vänner, sina fräuder i nöd och i farlighet, det ger dem öfverfallna af röfvare och våldsverkare, det beklagar dem, det ser deras kamp med oro, det känner sig gripet af grämelse, att sädant skändligt brott mot sanning och rätt skall kunaa eke, det längtar med otäligbet och bäfvande att svart få se det rätta segra och brottet få sin lön; — ja, Sverges folk, det ser, känner, hoppas och önskar, men hvad gör det, hutu handiar det? Det gör ingenting, det handlar icke alls! Huru? Ingenting, icke alls! Ja, det ville så gerna, men det kan icke, ty det kostar, det kostar peningar, mycket penningar. (Att det äfven kostar blod, som dock är mera värdt, derom telar man underligt nog just icke). Förunderligt, när blef den moralprincipen hos oss gällande, att det icke får kosta något att kämpa för sanningens och rättvisans sak? — PntaldigeX, svarar någon4, hvem begriper ej, att det skall kosta något, men det kostar för mycket, det gär öfver våra krafter! Eufaldiget, svara vi åter, thvem bar begärt, hvem kan begära, att vi skola göra mera än vi förmå; vi skola blott göra hvad vi förmå. Men hittills hafva vi gjort intet, alls intet; förmå vi då ellsingenting? Förmår då icke Sverge efter en 50-årig fred att skicka en enda trupp i fält? Bevisa oss deita, och vi skola tigi.5 i tMen4, invänder man, ten trupp gör juj ingenting, ja 20ja 30-tusen man förmå ju; icke att rädda våra vänner! sHävem är du, som så talar? — Vet dui icke, tror du icke, att det rätta och sanna! också betyder något på vår jord; tror du, I att blott bajonetternas antal är det, som ber; slämmer folks o h länders öden; tor dul icke, att sanningen äfven har en segerkraft i i sig; tror du ieke, stt någon högre makt; än konungars och kejsares griper in I menskors öden? ; Vi tvifla icke, att Danmarks b tryckta folk skall vinna sin rätt förr eller sednsre 088; förutan, men derigenom har icke den minsta förändring skett i hvad som är vår pligt och vårt ansvar. Såsom det heter till dea enskilda, så heter det ock till ett folk: Sgör