Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 3

Hvad tänker man i Nerike om prohibitist-petitionerna? Till Redaktionen af Aftonbladet. Ehuru redan ett sBver på denna fråga blifvit i Aftonbladet iaföret, hoppas man dock att redaktionen icke vägrar rum för en ytterligare belysning. af saken. Den af prohibitisterna här började agitetionen bar väckt en liflig diskussion i frågan, som vi våga hoppas ej skall förfela sin verkan att bringa erkerna alltmera till det klara, ANtför länge bar svenska folket förbisett eller mindre aktat vigten af. denna fråga, Agitationen visar redan sive frukter. Folket lär sig emånvingom begripa, att dessa frågor gälla lika mycket de enskilda eom staten, lika mycket förbrukaren som tillverkaren, lika mycket den obeinedlade som den rike. Ty alla nödgas betala mer för sina förnödenheter, i mån af varans prisförböjniog genom tullsatsen. Men lär sig mer och mer begripa, att en mängd tullafgitter bereda en vinst för tiliverkaren på köparens bekostnad, och attde utgöra en kränkning af enskilda medbörgares eganderätt, på samma gång de inkräkta på statens beskattningsrätt. Tvånget stt till sina bebof betala andra sämhällemedlemmar högte pris än man genom fri handel kunde erhålla, ör ej snnat än ett bemyndigande för tillverksren att af konsumentens penningar lägga sig till skilnaden mellan varans verkliga värde och det konstgjorda skyddspriset, ett slags Jegaliserad ficktjufnad. Dertill kommer, att hela det belopp, som folket sålunda måste erlägga i skatt till vissa privilegierade näringsklasser, utgör en skättsumma, som staten afbänder sig sjelf, och till hvilkens ersättande des sedan nödges pålägga folket nya skatter. Prohibitisternas oförsynta agitation torde snart. här: framkalla en onnan agitation 4 la Cobden, som skall göra dessa sanniogar fruktbärande. tminstone skall den öfvertygelse rotfästas, att tull-lagstiftningen angår hvar mans rätt och att rättsregeln ej får öfverrädas, hvarken för att gynua det ena eller andra intresset, Det skydd för tillverkaren, som iolägges i tullsatsen, är i allmänbet en ganska kännbar beskattning, ålagd förbrukaren. Tiden torde nalkas och billigheten fordra, att man äfven blir betänkt på något skydd för komsumenterca mot orimliga och rättsvidriga anspråk. Ett sådant skydd är så mycket mera vå keliodt för svenskå allmänbeten, som hör är ett anaat förhållande än i andra större stater, der den inhemska konkurrensen är så stor, att den till betydlig del upphäfver tull-privilegiernas skadliga verkan och förebygger tillverkarnes sammangaddningar fill allmänhetens uppskörtande. Der behöfver man ej belara, hvad i Sverge ej varit någon sällsynthet, att i ett yrke endast finnas 10 å 20 fabrikenter, som blott behöfra i ett gemensamt cirkulär påbjuda att det i nåder behagat dem att samtlige höja sina priser så och så många proceot — en mektfuoll