Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 3

åvilEl All STUHNOHNROCL av BUmtNenR ERGIelv fvt låg än för hög. Vi upprepa den önskan, att svenska allmänheten snart måtte sättas i tillfälle att taga kännedom om dessa kalkyler. Mon talar ofta om stetslyx; men hur hopkrymper denna bredvid en skyddslyx? af 30 millioner rår pr år! Det är en från svenska folket utsugen årlig skattebörda, mer än tio gånger så stor som hela den direkta bevillningen och mer än dubbelt så stor som statens tullinkomst. Summan motsvarar ungefär alla årliga direkta och indirekta skatter till staten. Härtil kommer, att vårt jordbruk och våra naturliga näringar lida af kapitalbrist, men skulle tillskynda hela landet en kännbar förkofring, om de ej beröfvades dessa millioner, som nu genom lockelsen till vinst på allmänhetens bekostnad nedlägges uti industriella företag till förmån endast för det ringa fåtal af befolkningen, som förhåller sig till de öfriga som 1 till 1600; ty Sverge har 4 millioner invånare, hvaraf 2500 äro fabrikanter. Det är dessa sednare som sålunda fördyre lefoadskostnaderna för de förra med 30 millioner årligen. Sverge kunde således ha en ärlig besparing af 30 millioner rdr, d. v. 8. ränta och amortering för ett kapital ef fem hundra millioner rdr. Med detta belopp skulle dock åtskilligt kunna göras för Sverges bästa. Alla ekattebördor böra väl uteslutande tillfalla staten, som använder dem för allas gemensamma gagbo, men icke tillfalla vissa personer eller klasser. Svenska folket betalar nu till staten i bevillning årligen en procent af sina inkomster, nära 3 millioner rår; men det måste till fabrikanterna årligen betala en indirekt bevillning af tio procent eller 30 millioner rdr. : Vi ha anledning tro, att den i mysteriern oinvigda allmänheten hittills i allmänhet föga begrundat, hvad egentligen prohibitistpartiet vill; hvad som menas med de upp: offripgar, som den stora konsumerande allmänheten får göra till de privilegierade; hvad det innebär, att dessa sednare, såväl vid riksdagen som i de famösa petitionerna, begärde att tulltexen så skulle ordnas, att den visserligen icke skulle föranleda omåttlig vinst för fabrikanterna (hvilken ädelhet!), men likväl ställas så, att de fördelaktigt kunna täfla med utlänningen! Det torde dock ej dröja så länge innan ellmänheten kommer underfund med att hon sjelf är den som bäst behöfver skyddas mot rofferier på alla kanter och mot förnuftsstridig inskränkning i rörelsekapitalet för våra naturliga näringar. Ty snart skall man väl lära sig inse, att det af fabrikanterna begärda skyddet? ej betyder annat än att lefva på andras bekostnad. Men när alla yrken sålunda blifvit välsignade med skydd, så skall slutligen ingen vinna, ufen alla förlora derpå. Hvad den ene får i öfverpris, måste han sjelf betala i öfverpris för alla förnödenheter. Och slutligen bli allas produkter så dyra, att de hvarken på inhemska eller utländska marknader kunna afsättas. Sålunda uppstår förlust för alla. Allt hvad manvinner som producent förlorar man som konsument. Näriogslöshet och fattigdom bli allas lott, då enhvar blott fiskar efter att kunna preja och lefva på andra samt åsidosätter omtanke, flit och företagsamhet. Ofta har man hört fabrikanter klaga, att de inom Sverge ej kunna konkurrera med utläoningen; och likväl har man sett samma fabrikanter i Finland och Norge erlägga tull för sina tillverkningar och ändock der täfla med utlänningen! Det kan ock nu vara på tiden att åter uppfriska minnet ef en händelse för några år sedan, hvilken redan en gång varit i tryck, ovederlagd, omtalad. En person besökte vissa fabriker (vi förbigå nu både stället och den fabrikant, som gaf den karakteristiska upplysningen) och yttrade sin förundran öfver att flera förbättrade maskinerier stodo obegagnade samt att andra, som fabrikanten omnämnt, ej blifvit anskaffade. Svaret blef: ?Vi behötva dem ej ännu; men våra privilegier kunna upphäfvas och då mäste vi tillgripa dessa förändrade metoder, hvarigenom vi tillverka för billigare pris och i större qvantilet och tillika hoppas kunna använda alla nu i denna industri sysselsatta arbetare. Om man nu skulle börja dermed, så droge man olycka öfver en del fabrikanter, som ej kunde följa med, och man skulle göra en hop arbetare brödlösa. Det är således för de gamla metoderna 0. s. Vv. som svenska allmänheten skall skatta millioner. När skyddssystemet småningom i alla län der börjar reformeras, såsora en gärd åt den stigande upplysningen, och Sverge redan 1823 beslöt sig för ett reformeradt tullsystem, med impulsen gifven synnerligen från riddarhuset och särskildt af Wollrath Tbam och G. G. Uggla (Skoglar Toste? inom Götiska Förbundet), är det verkligen bedröfligt, att år 1863 en anledning till återång skall utgå från den borgerliga klassen. Härmed må nu vara hur som helst. Men mer än bedröfligt är, att sofismens makt skall vara så stor i vårt land, att man vågat anlita och lyckats enroliera den redan förut af febrikanterna så hårdt betungade landtbrukarn att mot sina egna och uppiysta yrkesbröders intressen gå prohibitismens ärenden. Och yiterst bedröfligt är det i sanning att se äfven högättade magnater i denna agitationsfarce gå probibitistintresset tillhanda och med krökt rygg sjunga Bryngels strof i Kronofogdarne: Jag färdig är, då ni begär! Uppvaknandets och sanningene allvarliga timma skall dock en gång slå; och vi frnkta, att mången då skall med både änger och grämelse skåda tillbaka på denna bandling, som säkerligen mera varit en följd af konjurkturens nedstämda missmod, än af ollvarligt grunded öfrertygelse. Man bör dock ej leka med dylika experimenter. Anekdoterna äro redan så rikhaltige, att man börjer på de värfvade underskrifterna lämpa Silverstolpes reflexioner öfver raffolspelet mellan menniskan och Belzebub om käringsjälen : . Emellertid ... likväl .. ändå...