tande, och ännu mera verksam är den österländska hampsort, hvaraf man bereder det bekanta haschisch, som i österländerna bepognats sedan urminnestider. Det tros att aschisch var det egyptiska nepenthes, hvarmed Helena trakterade sina sorgbundna gäster, och som (enligt Odyssten IV, 219 —230) kunde bringa menniskor att glömma förlusten af far och mor, syskon och barn. Man anser sig med ännu mera visshet veta att haschisch begagnats som berusningsmedel af en under korstågen beryktad mördaresekt, som deraf fick sitt namn — de af korsfararne så kallade Assasinerna — ett namn som sedan bibehållit sig som benämning på mördare i allmänhet. Till dessa äldre upplysningar om hampiftet kunna nu läggas några nyare, som isynnerhet äro märkvärdiga genom den likhet de antyda mellan verkningarne af hampgiftet och den s. k. animala magnetismen — en likhet som i åtskilliga fall är alltför påtaglig, för att icke förtjena allmännare uppmärksamhet. En fransk kemist, S. de Luca, som på sig sjelf pröfvat verkan af haschisch, har nyligen offentliggjort en berättelse derom, hvaraf här skola införa några utdrag. En af mina bekantat — säger han — hade från Orienten medfört haschisch, i form af extrakt och konfekt. Jag intog mellan 2 och 3 grammer af konfekten ; det skedde mycket likgiltigt och under tvifvel å att jag deraf skulle erfara någon verkan. lockan var då 9 på morgonen, och strax derefter begaf jag mig tilll laboratoriet i College de France, för att sysselsätta mig med mina vanliga arbeten derstädes. Omkring en qvart efteråt märkte jag en egen känsla i händer och fötter; det föreföll mig som om någoning strömmade in genom fingerspetsarne och småningom, men oafbrutet, nalkades hjernan; likväl utan att på minsta vis väcka obehag eller störa tankeförmågan. Oaktadt jag insåg att jag befann mig i ett ovanligt tillstånd, ärnade jag fortsätta mina göromål, men fann det snart omöjligt, derföre att jag icke egde makt nog öfver rörelsen af mina händer för att kunna verkställa någonting noggrannt. Jag beslöt alltså att återvända hem. Men knappt hade jag öppnat dörro utåt läroverkets stora gård, innan jag tyckte byggnaderna aflägsna sig. Denna syn bekräftades genom det svaga ljudet af rösterna från de personer jag säg, och hvilket tycktes komma från långt håll. Afståndet tilltog oupphörligt, så attjag slut-) ligen tyckte mig sväfva för mig sjelf i luften; och ehuru jag såg folket på gatorna och utanför bodarne stå på marken, föreföllo de mig som om de befunnit sig långt nedanför mig och saknade min förmåga l att svätva fram i en högre rymd. Under det att jag skyndade hem tycktes afstånden alltjemt tilltaga, och jag trod-: de mig aldrig kunna uppnå min boning. Det oaktadt var jag redig nog, för att kunna tänka öfver hvad jag erfor. Det är en gällsam verkan haschisch åstadkommert — sade jag till mig sjeli — den tycks Sföröka afständen, försvaga ljuden och höja upp den deraf påverkade i luften.4 — Jag kom likväl ganska riktigt hem, mottog af ortvakten ett par under min frånvaro ankomna bref, och gick upp i min våning. Jag ville der öppna och läsa brefven, men det var omöjligt. I trots af alla mina bemödanden kunde jag blott vända på dem i olika riktningar, till dessjag slutligen, hänförd af ett slags förakt för alla yttre föremål, kastade brefven på golfvet och försmådde att befatta mig med dem. Jag beslöt nu att kläda af mig och gå till sängs. Knappt var jag i sängen, förrän jag tyckte lakan och täcke aflägsna sig och hålla sig på ewt vördnadsfullt afstånd ifrån mig, under det jag sjelf sväfvade, utan någon beröring med dem, i en särskild atmosfer; det var med nöje och välbefinnande jag samm i den. Tillika ilade nu alla mina lefnadshändelser förbi mitt minne; men så hastigt, att jag icke förmådde fasthålla någon särskild deribland och ta: a den i närmare betraktande. Ruset -hindrade mig icke från att stiga upp. Jag gjorde så och undersökte om dörrn var läst; jag betraktade mina kläder, jemte brefven; men knappt hade jag lagt mig igen, innan jag likasom förut tyckte mig aflägsnad från sängkläderna och sväfvande i samma behagliga luftkrets som förut. Konfektens verkan varade omkring fyra timmar, och mot slutet af denna tid ilade föreställningarne mindre hastigt igenom min hjerna, afstånden minskades, sängkläderna nalkades mig mer och mer, nerfretligheten försvann, och slutligen återkom allt i sitt vanliga skick. — Den enda följden jag efteråt kunde upptäcka var att mina läppar voro mindre fuktiga än förut. Verkan af haschisch är olika för olika personer; fruntimmer och barn äro mycket känsliga derför; fullvuxna karlar mindre.? Haschisch beredes på det sättet att färska lad och blommor af den österländska hampan kokas i vatten med tillsats af färskt smör och afkoket afdunstas till stadga af sirup. Detta är det vanliga haschischextraktet. Tillplandas socker, så att blandningen blir desig eller fast, så har man konfekten. Från detta österländska preparat måste nan skilja ett hinduiskt, som kallas momeea .mumia ). Det är ett omedelbart naturIster, nemligen ett ur hampans stänglar, blad ;ch blommor utsipprande hartslikt ämne, vilket i Nepal och Inre Hindostan samlas ikasom opium. Mumia är långt starkare in haschisch, och tycks icke heller verka jå alldeles samma sätt. Enligt uppgift af ) Shaughnessy åstadkommer 1 gran (!, cen. igram) ett eget skendödslikt tillstånd; de om intaga det blifva stela som vaxbilder, jeras armar och ben bibehålla sig i de ställ. ingar man ger dem, och den vanliga känlan är fullkomligt domnad; detta tillstånd arar stundom flera timmar. I Hindostan drife samma missbruk med numia som i Kina med opium; och man ärleder derifrån den ovanliga trögheten hos nvånsrne i flera orter, hvilken är så stor, tt vidsträckta och bördiga trakter lemnas tan odling. 4 AR AR OL et Mm I sm — 2 jr Re kr OR I AR ) Månne det ej var detta ämne, som under sam