Aftonbladet – 12 februari 1864, sida 3

Diskussionen I landtbruksakademien rörande stamhellånderi-organisationen. (Forts. från onsdagsbl.) Hr Hedengren enmärkte i anledning häraf alt efter ett i alla hänseenden kort besök torde väl ingen vilja bryta stafven öfver ett holländeri, särdeles som styrkt blifvit att blott ett par djur visat spår af sjukdomen, och betviflade fortfarande att på några minuter kunde utrönas om ett djur med godt hull och god matlust vore sjukt. I afseende på den uppgifna svårigheten ait få personer villiga att mottaga stamholländerier, så bade ju motsatsen visat sig, konkurrensen i detta fall vore ju ganska stor, och förbises borde ej heller att med hvarje år ökades antalet af skickliga djurskötere. Om förhållandet verkligen skulle vara sådant som en talere uppgilfvit, att England ej eger mer än ett par dussin breeders, men bokskapsafveln ändock oafbrutet går framåt derstädes, så vore det ju icke alldeles otönkbart att den jemförelsevis obetydliga boskapsafveln hör i landet äfven skall kunna ut vecklas genom den intelligens som härvarande breeders dels ega och dels med tiden kunna förvärfva sig. Vidare erinrade tel. att tuberkelsjukdomen visat sig vida svårare hoa de djur som inkommit, än hos de djur som efter dem fallit, och ändock lindrigare eller alls icke hos deras afiomlingar. Det vore således otvifvelaktigt att just genom den allt mera omsorgsoch insigtsfulla skötseln som djuren erbålla, jemie vånan vid klimatet, minskes symptomerna