amt påstod att han blifvit falskeligen och af argt pppsåt angifven af den här ofvan omförmälda Nebeltihau. De nu anlända ryska ransakningsprotokollerna innehålla heller ingen bevisning mot Lindberg; men väl ett, som det heter, af honom afgifvet skriftligt erkännande, om att hefva tryckt en del af de utaf hans medanklagade utprånglade falska sedlarne. Detta erkännande förnekade Lindberg vid förhöret förlidne gårdag, under påstående, att de ryska protokollerna det allra närmaste, i hvad de hafva afseende å honom, äro alldeles osanna. Med det skriftliga erkännandet uppger han hafva tillgått sålunda, att sedan han varit häktad omkring 6 eller 7 dygn, hade nattetid en poliskommissarie vid namn Fedorow infunnit sig fängelset med skriften, den han under hotelser förmått Lindberg att underskrifva. Protokollerna innehålla dock härjemte äfven ett slags muntligt erkännande, hvilket af Lindberg förklaras hafva tillkommit derigenom ett han, på tillfrågan cm han tryckt några af de falska sedlarne, svarat, att sådant kunde vara möjligt, emedan han i egenskap af stentryckeriarbetare tillverkat hvad slags arbete som blifvit honom förelagdt och deribland många olika sorters blanketter. Ett stöd för Lindbergs förnekande af all delaktighet i det angifna brottet finnes dock äfven i de ryska protokollerna, nemligen: dels att han icke innehaft eller sökt till sin fördel använda eller utprångla någon falsk. sedel, dels ock att han icke heller innehaft andra penningar till sådant belopp att det kan förefalla misstänkt. I den ryska remissen uppgifves emellertid att Lindberg blifvit öfversänd hit af den anledning att konventionen mellan Ryssland och Sverge icke tillåter att svenska undersåter för i Ryssland begångna brott straffas med spö eller deportation till Siberien. Lindberg, som under sin uppfostran å försörjningsanstalten i Petersburg varit tillsam: mans med barn af tysk härkomst, saknar förmåga att uttrycka sig på sitt modersmål, hvadan notarius publicus dAubign på rättens kallelse fungerat som tolk vid handIggningen inför rådhusrätten. ålet är nu uppskjutet till den 25 d:s, då allmänna åklagaren, efter att hafva tagit del af handlingarne i saken, kommer att yttra sig om densamma. — K. M:t har under den 19 Januari fastställt Göta hofrätts utslag, hvarigenom drängen August Andersson eller Pettersson från Träknifsmåla blifvit dömd att, för mord och rån å judiska handlanden Abraham Levi Markus Kahana från Polen, mista lifvet genom halshuggning. — Vi omnämnde för någon tid sedan, att fyrverkaren Alfred Holmberg blifvit, för subordidinationsbrott, af krigsrätt dömd till arkebusering. Utslaget, som varit understäldt kongl. krigshofrälten, hvilken fastställdt detsamma, är nu beroende på K. M:ts slutliga pröfning. -— I rådhusrättens femte afdelning påropades i går ett mål, dervid tvenne qvinnor framträdde och intogo sina platser på hvar sin sida om dom bordet. Käranden upplyste, att hon hette Blom och var sömmerska, och svaranden uppgaf sig heta Sandgren samt sysselsätta sig med bakning. Nej men aldrig kan jag förstå, huru två qvin nor vilja draga hvarandra inför rätta, derför, att den ena har ondt af mun, yttrade ordföranden och forsatte vänd till käranden: Ej må hon tro min vän, att om den här Sandgrenskan förolämpat och oqvädat henne, att hennes heder blifver upprättad eller bättre, om hon får Sandgren dömd till böter. Om en hund skäller å någon, hvad gör det i sjelfva verket. Bättre lir då hennes heder upprättad, om den felande ber henne om ursäkt, och jag uppma:nar nu Sandgren att bedja Blom härom; ty det syns verkligen af handlingarne att Sandgren haft ondt af mund. Efter denna lilla förmaning förklarade käranden att hon vore benägen nedlägga sin talan, dock med vilkor att svaranden förband sig att tiga. sHon håller väl nu mund på sig hädanefter ? sporde ordföranden Sandgren.och då svaret utföll jakande, affärdades de båda frumtimmerna.