Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

STOCEHOLM den 30 Okt. Under förhandlingarne om läroverksfrågorna har dot icke varit den minst omordade punkten, huru mycken undervisningsskyldighet som kan påläggas lärarne vid rikets elementarläroverk utan att äfven för dem öfveransträngning skall ega rum och de blifva hastigt utslitna samt derigenom urståndsatta att med det nit och den kraft, som vederborde, egna sig åt sitt vigtiga kall. Man har sett än det ena, än det an-! dra antalet timmar i veckan uppställas så-l: som det maximum, utöfver hvilket deticke vore lärarne möjligt aw arbeta i skolan utan skada för sig och utan skada för läroverket. Under sådana omständigheter fö refaller det högst oförväntadt, att icke säga öfverraskande, då man finner ett stort an-! tal lärare kunna, vid sidan om det läroverk de tillhöra, upprätta en privatskola, meddelande undervisning i alla de kunskapsämnen, som tillhöra offentliga skolans båda bildningsliniert. Ett af två måmåste här inträffa: antingen är det icke sannt, att, såsom man påstått, staten för närvarande kräfver af lärarne vid dess läroverk ett för stort qvantum arbete, eller ock måste genom en sådan lärarnes extra verksamhet, på sidan om den för hvilken de låta betala sig ef staten, de blifva i mer eller mindre mån oförmögna att åt sin verksamhet i den offentliga skolan egna de krafter, på hvilka staten har rätt att göra anspråk, på grund if den lön och de öfriga förmåner som förunnas dem. Representanten i borgareståndet för staden Lund framhöll, i sin bekanta motion rörande elementarläroverken, det förment obilliga i nu gällande skolstadgas bestämmelser rörande lärarnes undervisningsskyldighet och hemställde, att såsom grundsats borde antagas, att ingen skollärare bör hafva mer än 20 å 24 undervisningstimmar i veckan. Ekonomiutekottet, som, i likhet med statsutskottet, vid denna riksdag gått elementarlärarnes önskningar i de flesta fall särdeles beredvilligt till mötes, förklarade sig öfvertygadt, att intet tröttar lärjungarne mera än en trött lärare, och erkände på grund deraf giltigheten af motionärens mening, att bestämmelserna i läroverksstadgan innebära mer än skäliga anspråk på lärarnes krafter. Utskottet föreslog alltså ett maximum af 25 timmars undervissingsskyldighet i veckan. Detta förslag framställdes j betraktande deraf, att minst 2 timmar om dagen torde öfver hufvud taget ätgå till det tröttande arbetet med korrigerandet af skripta, att likaledes en ej obetydlig tid torde för den samvetegranne lära4ren erfordras till att bereda sig till sina lektioner, hvilka begge sysselsättningar mera omedelbart äro hänförliga till det Sarbete, som skolan ålägger läraren, samt några timmar dagligen böra lemnas ät läSrarne att egnas åt hans egna studier, utan hvilkas fortsättande han icke kan med lefvande intresse egna sig åt sitt läroämne. Man finner af denna motivering, att då utskottet gick motionärens önskan till mötes, så var det af helt andra orsaker än för att bereda lärerne tid att hålla privatskolor, något som utskottet tyckes ha förutsatt icke kunde komma i fråga då läraren förmenades redan vara så uttröttad af den undervisning, som ålåg honom i skolan, att det befarades att hans trötthet skulle trötta lärjungarne. Det är en ganska: egen tillfällighet, att emellertid just vid det läroverk, hvars styresman rektor Sommelius är, hafva helt nyss icke mindre än sex ordinarie lärare, tre lektorer och tre adjunkter, offentligen utfärdat program för en Sprivatskola i Lund med den omfattande verksamhet vi i början af denna uppsats antydde, eller för meddelandet af undervisning i alla de kunskapsämnen, som tillhöra offentliga skolans båda bildningslinier, till det omfång, som berättigar yngliog till inträde i högre elementarläroverkets sjette klass. I bemälde herrars oftentliga tillkönnagifvande heter det, att fö retaget etablerats i ölvertygelse, att en något friare anordning al ungdomens undervisning och beedledning, än den för de offentliga läroverken anbefallda, äfven skulle kunna leda till goda resultater. Det vill häraf synas eåstm förespeglades föräldrar och mäålsmän möjligheten att genom den priveia ekolans anlitande ynglingarnes skolkurs skall kuana med mer eller mindre lång tid förkortse. Det är dock icke antagligt, att eft sådant resultat ernås, utan ait yndervisningen i den privata skolan bedrifves med synnerligt nit, och den förutsättningen ligger då ganska nära till hands, att lärarne komma att sköta den publika undervisningen lamt, för att kunna med oförsvagade bkrafter egna sig åt den privata, allrahelst som de hafva sin lön för den förra antingen den skötes väl eller illa, men den sednare blott då kan löaa sig, om den drifves med kraft. Började ett sådant system florera, skulle den åsigt snart nog utbreda sig, och efter all anledning på goda grunder, att den enda dugliga undervisningen stode att finna i herrar elementarlärareg privatskolor, dit följaktligen alla, icke alldeies obemedlade målsmän skulle nödgas insätta sina bara. Vi ha med fägnad sett de uppoffringar staten på sednare tid gjort för elementarläroverken och isynnerhet för att förbättra lärarnes ställning. Vi ha elter förmåga sökt bidraga att göra gällande den öfvertygelsen, att de män, som få sig anförtrodd det pppväxande slägtets daning till menniskor och medborgare, hafva ett af de högsta och vigtigaste kall i samhället och derföre äfven böra af samhället njuta tillräcklig ersättning I för sin möda och en mot alltför tryckande bekymmer trygged ålserdom, sedan de för-; nött sina krafter i det allmännas tjepgt. Men : vi anse det, lindrigast sagdt, mindre pBs-1: sande, att i samma ögonblick landets repre-: sentanter börjat med något större frikostig-: het gå anspråken i förevarande hänseende l till mötes, lärarne vid ett läroverk etablera !l mm molaa het cam Iknannaet evnea stå väll! 4