Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

stor högtidlig bön; galla nuonorna skulle samlas i kapellet, och Maria af Clairvaut, som kände att i denca stund ingen hade större behof än hon att anropa himlens beskydd, giorde sig beredd att följa dem, då bastigt abbedissan kom in till henne med ett papper i bandep, synbarligen mycket uppröra och bestört, — Se der, se der, ropade hon, framräc: kande papperet. Det är ifrån drottningen. Gör som ni tycker. Jag säger ingenting, men nog vet jag, att jag icke skulle vilja gå ut härifrån för alla verldens skatter. — Just nyss såg jag genom gallerna, huru de buro här förbi en echweizisk officer, hvars blod dröp ilrån börea ned på gatstenarne. Farväl, — jag ekyndar till kapellet tör ptt bedja. Brefvet från enkedrottningen var helt kört. Ni vet redan, min fröken, stod det deri, Satt ni oi bållits fången på min befallnicg. Jag skulle också halva åter försatt er i frihet för två dagar sedan, i fall icke på ena sidan er olörståndig mediare och på den andra några rädda stackare hindrat mig derifrån. Jag har nu tagit ansvaret helt och hållet på mig sjelf och befallt att klostrets portar skola öppnas för er. Den man, fom medför detta bref, kan ni fullkomligt lita på. Han skall omedelbart ledsaga er till min gode kusin, hertigen af Guise; och ja väntar af er, så framt ni för mig hyser n on tillgifveohet, att ni besvär honom att på bästa eätt stilla det började tumultet i staden, åtminstone så mydfkeb att jag utan fara kan begifva mig till hans palats. Hvad ni får se och erfara under vägen torde blifva sorgligt nog; men det blod, som Ayter i edra ådror, är icke sådant, att det så lätt stelnar af förskräckelse och fruktan.? aj ända mindre