Aftonbladet – 15 september 1863, sida 3

i ämnet blifvit yttradt, ville tillägga några or Utskottet, som funnit nödvändigheten af att i en bestämd lag i stället för en provisorisk fö ordning, hade inskränkt sig till att endast för slå de nödvändigaste förändringarne samt ej v lat berttaga nytighetspröfningen af frukta att då genom sanktionsvägran allt ens arbe skulle hafva varit förgäfves. Så resonnerad efter talarens uppfattning, hr Wallenberg. Ft sin del trodde talaren dock att, om ständern framlade tillräckliga motiver för sitt uteslutand afnyttighetspröfningen, regeringen möjligen skull betänka sig samt ej vägra sanktionen. Men ä ven om detta skedde. hade då någon stor olyck derigenom händt? Visserligen icke! I detta fö slag vore nemligen inga särdeles stora förändrir gar men åtskilliga inskränkningar emellerti fjorda. Det gamla skulle alltså komma att fort ara. Och det närvarande privatbanksysteme hade man ju nyss hört hr Wallenberg prisa så som fullt jemfönli t med de flesta andra länders Detta skäl torde derföre böra förfalla. Hr Wai lenberg hade vidare sagt, att utskottet ansett si ej böra göra några förändringar af framståend vigt på det öfvergången ej måtte blifva alltfö tvär. Men de nya stadgandena äro snarare in skränkande än utvidgande i afseende på hvarj banks frihet att röra sig; alltså kunde, äfve om ofvannämnda nyttighetspröfning tages bort öfvergången för ingen del anses såsom för tvä och farlig. För närvarande är det b!ott en kong! förordning som reglerar dessa saker. Men nä man nu står färdig att stifta lag i detta fall, si borde man också betänka sig innan man i for men af en civil-lag åt regeringen lemnade denn nya makt. Regeringarne äro just ej i allmänhe kända för att vilja släppa de kongl. prerogati verna. Det kunde således hända att, äfven on under kommande tider, denna s. k. nyttighets pröfning befunnes aldrig så skadlig, densamm: dock aldrig skulle komma att upphöra. Otvifvel aktigt vore nu aft genom densamma mot verkade: uppkomsten af många enskilda banker. Den stör sta fördelen af att många sådana uppkomma bli; dock alltid på riksbankens och allmänhetens sida För närvarande skicka t. ex. privatbankerne till sina långt bort belägna a delningskonto: stora sedelmassor, dessa utsläppas derifrån och få naturligtvis derigenom en betydligt längre om Toppstid. Då man framhåller som en fara at alltför många dylika små banker skulle upp komma, så må man dock besinna atwt det ej tor de vara så lätt i en landsort eller småstad att få ihop 30 personer som teckna sig och skaffa ihop en million riksdaler i kontanta penningar, lika litet som att kunna få en styrelse, hvilken är egnad att inge fullt förtroende. Tal. ville såsom exempel nämna, hvad hån ryktesvis hört, att, endast det sednare vilkoret kunnat nöjaktigt uppfyllan så hade man för läniesedan i Stoc holm haft en ny enskild bank, Hyarföre ha de närvarande filialbankerna upphört? Jo, derföre att man ansett att de varit så alt säga för mycket aristokratiska samt till för liten nytta för.den stora allmänheten, om de ock lemnat delegarne stor utdelning på insatta penningar. Tillnågon del torde samma Klagomål förts emot de nuvarande privatbankersa. Detta förhållande skulle enom konkurrensens makt komma att förändras. Det hade blifvit yttradt, att då regeringen har rätt att pröfvya aktiebolags ansökningar, så borde i konseqvens dermen ; ifrågavarande pröfningsrätt bibehållas af regeringen. Talaren trodde dock att jemförelsen haltade. Aktiebolag vore något helt annat än boläg med solidarisk ansvarighet. För sin del trodde talaren att de na makt också visat sig absurd samt omförmi de att tillfällen funnits, då regeringen utan deles giltiga skäl afslagit dylika bolags ansök, ningar. Talaren instämde i hr Lindströms yrkande och betonade att det vore af vigt att ej försumma detta tillfälle att införa fullkomlig frihet i vårt bänkväsende. Hr Lalierstedt utbad sig att få förklara, det han för sin del ansåge att Ynyttighetspröfningen vore skadlig samt att tidpunkten nu vore inne att bortiaga den. Jemförelsen med aktiebolagen vore fullkomligt olämplig. Det vore nemligen först och främst, såsom den förra talaren påpekade, en ofantlig skillnad på dylika bolag och på bolag med solidarisk ansvarighet. En lag angående aktiebolag innehåller icke en assa så specielia föreskrifter som denna lag, wilken är till för ett visst speciellt slags bolag ned ett bestämdt speciellt syfte. Beträffande lessa är det således endast att iakttaga, a.t alla le bestämmelser, som i lagen äro stadgade för ådana bolag, i deras bolagsreglor återfinnas. Rörande åter sjelfva ändamålet med deras verksamhet bör ingen pröfning ega rum, då detsamna en gång i lag är medg fvet. Annorlunda är förhållandet med aktiebolag. Man kunde t. exv änka sig, det sådana med ett oredligt ändamål nginges; derföre är pröfningsrätt nödvändig. — Ivad eljest dessa banker beträffade, så uttalade alaren den åsigten, att.så länge den solidariska insvarigheten qvarstår och ej någon offentlig Iktieteckning eger rum 0. s. v., så måste de änalltid bibehålla en viss privilegie-natur. Taaren hade derföre sjelf ogillat. den solidariska msvarig eten, men hade dock ej velat matsä ig den. Genom nyttighetspröfningens bibehålande skulle de ännu mer erhålla en sådan kakter. Talaren omnämnde, att ehuru tal. ej afsifvit reservation, han, liksom flera andra ledanöter i finanskomitn, ogillat denna Puma ätt. Talaren fruktade ej bankrutter och dylikt, om man till skrämsel framhållit. Trodde att setta förslag innehölle tillräckliga garan:ier och instämde i hr Lindströms förslag. Hr Björck påminte derom, att syftet med den if honom afgitna motion; som bland annat gifitanledning till detta betänkande, varit att tadkomma fullkomlig frihet för privata baner att uppkomma, jemte en inskränkning i deas sedelemission samt skyldighet för dem att ned metallisk valuta inlösa sina sedlar. Då ej itskottet fästat det afseende vid detsednare syfemålet, soni tal. önskat, så hade talaren varit anska tvähogsen i afseende på detifrågavarane stadgandet i 1:a S. Emellertid kunde talaren j finna annat än att de åsigter, som här framagts af hr Hjerta, voro rigtiga samt denne ta: ares resonnement fullkomligt logiskt. Lika med ir Hjerta kunde talaren ej förstå hvad det skulle jena till att ständerna här befattade sig med en y banklag, om ej fullkomlig frihet lemnades ör alla att, i enlighet med densamma, tå i boag utöfva bankrörelse. Förslagets bestämmelser ör öfrigt äro af ganska inskränkande natur. Man saknade således skäl att understödja det å vida ej det förnämsta, som är fullkomlig friwet för dylika banker att: tillkomma; går ige vm. I förbigående nämnde talaren -här, att de sigter, som finansministern på det allmänna ammanträdet uttalat angående upphörande af vångskursen, fullkomligt öfverensstämde med taarens egna. Den pröfningsrätt, som regeringen nligt finansministerns erkännande vill förbe vålla sig, kan den ej komma att på annat sätt vegagna, så snart den nemligen hyser tvekan mm ändamålsenligheten utaf uppkomsten af flera vanker, än att den afslår dem allesamman. Det ir nemligen naturligtvis omöjligt för regeringen tt för hvarje speciellt fall bestämma huruvida n bank skall bli för landet nyttig eller ej. Såedes torde det ej vara skäl att i lagen intaga lenna rätt för regeringen, emedan det blir detamma som ett tetalt förbud för alla ytterligare rivatbanker. Den åsigt talaren för öfrigt vinmma här på borggård, skall ipom en ti TT kr dT