Aftonbladet – 28 augusti 1863, sida 2

IQ pasTdgtll SUOIBvGIas UCLYUNSBv OLA VIT befinnes lifsfarlig, alltid binderlig för tralisen. Orsaken härtill är den, att de resp. gasoch vattenledningsbolagen icke äro förpligtade låta iordningsställa den upprifna stensällningen, hvilket arbete af gatuförvaltningen skall ombestyras, och denna myndighet går dervid i de flesta fall ganska långsamt tillväga. Det är icke sällsynt att en hel vecka kan passera innan de vårdslöst igenfyllda löpgrafvarne blifva stensatta och fullt farbara. Vore det icke behörigt att de ofvannämnda bolagen blefvo förpligtade att, då något reparationsarbete företages, genast derom underrätta gatuförvaltningen, så alt den kunde avbefalla sina funktionärer den uppbrutna gatans iordnings: ställande omedelbart efter det reparationen blifvit verkställd. Slutligen vilja vi fästa vederbörandes uppmärkeamhet på en olägenhet, som ofta tillörene blifvit öfverklagad, men utan framgång. Vid flera af stadens hamnplatser anräflas boskapskreatur, hit införda till försäljning. De arma djuren behandlas ofta i hög grad obarmhertigt, de utsättas både för bunger och törst och de gifva derföre sina lidanden tillkänna genom ett idkeligt råmande. Alla som bo i trakten af dessa hamnplatser störas i silt arbete och i sin sömn af denna pinsamma musik, som dock ganska lätt kunde i de allra flesta fall förekommas, om polisen endast tillbölle kreaturens egare att icke utöfva det ofvan antydda djurplågeriet, hvilket så högljudt tillkännagifves, att hvarje poliskonstapel icke kan undgå att förnimma det. Lånounderstödet för Boråsbanan. Med anledning af våra anmärkningar i gårdagsbladet vid en på riddarhuset väckt motion om eftergifter till förmån för Borås jernvägsbolag af en del af de förpligtelser, som bolaget iklädt sig för att komma i åtnjutande af låneunderstöd från statens sida, har motionären begärt plats i bladet såväl för sjelfva motionen som för ett genraäle, så lydande: Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af redaktionens i gårdagens n:r af dess tidning yttrade klander öfver den af mig väckta motion rörande medgifvande åt Borås jernvägsbolag af enahanda former af räntefrihet under anläggningstiden, som blifvit beviljad alla andra bolag hvilka af staten uppburit fånennderstöd för jernvägsanläggningar utan undantag, anhåller jag att motionen, som här bilägges, må införas, på det att skälen för densamma, hvilka hafva sin grund i sedermera tillkomna oförutsedda förhållanden, må komma till allmänhetens kännedom. Derjemte tillåter jag mig erinra, att, efter det sådana låneunderstöd uppburits, jemkningar eller tillskott flerfaldiga gånger lemnats t. ex. åt Norbergs jernvägsbolag, Gefle—Dahla jernvägsbolag, m. fl. Jag förmår icke inse att någon större våda förefinnes för beviljandet af em så ringa modifikation som 3 års räntefrihet, så vida de åberopade skilen ära stödda på rättvisa och billighet. Stockholm den 28 Aug. 1863. Eric Sparre. Den åberopade motionen har följande Iy delse: Vördsamt memorial. Vid sistlidne riksdag beslöto rikets ständer att ett lån till belopp af högst 1,700,000 rdr skulle beviljas för anläggande at en jernväg från Borås till Vestra stambanan, mot erläggande af fyra procent årlig ränta under den för arbetets utförande afsedda tid, men efter nämnde tids förlopp fem procent, hvaraf skulle beräknas fyra prozent årlig ränta och återstoden utgöra kapitalsfbetalning. ga låneunderstöd, som vid nämnde sdag beviljades till jernvägsanläggningar, nemligen: dels emellan sjön Dellen och Ljusne-elf, samt dels förbi Hedens forssar i Luleå-elf har icke någotdera kommit till stånd. Borås jernväg åter är redan fullbordad inom en tid af mindre än två år sedan anläggningen börjades, och utan alt af det beviljade Statslåne-understö. det hittills blifvit lyftadt mera än 1,210,000 rdr, således med en besparing för statsverket af 490,000 rdr; eller, då penningarne kosta staten öfver 5 procent, men af bolaget endast uppbäres 4 såsom ränta, omkring 50,000 rdr årligen. Detta oaktadt, hafva till följd af de för ortens industri ogynnsamma förhållanden, som föranledts af det Ämerikanska kriget, förhoppningarne om trafikinkomst af banan under den närmaste tiden efter dess öppnande högst väsentligt försvagats. Oafsedt det kända förhållande, att någon tid alltid åtgår, innan trafiken vänjes till en ny kommunikationsled, förekommer således här, att den förnämsta källan till trafiken för ögonblicket utsinat, och torde detta förhållande åtminstone ännu ett år fortfara, hvarefter ytterligare ett eller två år Jära förflyta, innan ortens industri kan återvinna sin fordna liflighet. Vid de fera låneunderstöd, som innevarande riksdag beviljats för jernvägsanläggningar, hafva tre frihetsår bhfvit bestämda, under hvilka ränta och kapitalafbetalning ej fordras. Jemväl för Köping-Utterbergsbanan, för hvilken bolagsmännen ej ens vid ansökningen om lån begärt frihetsår, beviljades två sådana. För de Jlåneunstöd, som tillförene emot vida lägre ränta, — ten emot hvad Boråsbolaget erlägger, — beviljats till jernvägsanläggningar, har aldrig fordrats ränta under arbetstiden eller något år derefter. Det är kändt och erkändt, at af intet genom enskild försorg åstadkommet sådant arbete en så stor direkt vinst tillskyndas staten. Jag skall derom meddela upplysningar, så snart de komma mig tillhanda. Den inkomst, som Vestra stambanan erhåller genom Boråsbanan, är nemligen minst dubbelt så stor, gom den, hvilken af Boråsbolaget uppbäres; ty varorna, som till största delen komma från Göteborg, dit också passageraretrafiken gär, föras 8 mil på stambanan, men endast 4 på bibanan. Beträffande det gods, som föres upp åt landet, är inkomsten för stambanan i proportion ännu större. Det kan icke antagas, att rikets ständer skulle vilja, då uppmärksamhet derpå väckes, bibehålla hårdare vilkor för lån till ett företag, hvaraf staten skördar en så oerhörd vinst, än för andra, af hvilka den direkta vinsten är ringa eller ingen, minst då detta företag börjar under sådana, till följd af yttre politiska förhållanden framkallade, ogynnsamma konjunkturer. Man skall tilläfventyrs invända, att bolaget en gång antagit de af staten bestämda vilkor. Men om, vid ett förlagskontrakt emellan enskilde, förläggaren, till följd af förlagstagarnes sparsamhet, beredes en besparing af 50,000 rdr årligen i 40 år, månne icke en naturlig rättskänsla bju