a VA andragas för en framställning sådan som den ifrågavarande, icke behöfra elter böra vid dess bedömande tagas i betraktande. Frågan är helt enkelt den: Skola de aftal, som träffas mellan staten och enskilde, hållas i helgd, eller skall den praxis införas, ett den som kontraherar med staten alldeles icke behöfver vara betänkt på uppfyllandet af åtagna förpligtelser, utan blott sc till att) han får en motion väckt derom, att staten afstår från större eller mindre del af de från dess sida betingade vilkoren? Det är denna stora principfråga, som det gäller att besvara vid behandlingen af ifrågavarande motion. Vi veta mycket väl, att det fordom ofta praktiserats att kommuner och enskilde, på enahanda sält som här försökes, vigileTab sig ifrån uppfyllandet af ingångna förbindelser till staten; men vi ha ansett oss böra erinra derom, att staten för närvarande ängått såsom förlagsgifvare i så många och så stora företag, att det för statsfinanserna skulle medföra de mest betänkliga följder, om icke hädanefter den grundsatsen uppställdes och strängt vidhölles, att representationen icke elftergifver något af hvad kommuner, korporationer eller enskilde åtncit eig vid träffande af aftal med staten. Endast sålunda kan man komma derhän, att kommuner, korporationer och enskilde tänka sig för i afseende på hvad slags företag, i hvilka de inleda sig sjelfva och staten. Statsutskott och ständer ha således alldeles icke att taga någon befattning hvarken med motionärens kalkyler el!er hens framsställninger om förändrade konjunkturer. Om dessa sednare verkligen råkat blifva ogyunsamma för en korporation, så är detta någonting, som man tår vara beredd på vid alla slags företag, och innefattar icke något skäl hvarföre just staten skall öfvertaga de olägenheter, gom deraf kunna blifva en följd. Utgående från denna grundsats skulle äfven vi kunva lemna detaljerna af motionärens framställning helt och hållet åsido. Men bans argumentation och kalkyler äro, om man ser litet närmare på dem; verkligen till den grad egendomliga, att vi icke kunna undgå alt påpeka huru mycket mar i den väger. kan tillåta sig, då det är fråga om att vinna fördelar på statens bekostnad. Såsom ett hufvudsakligt skäl hvarföre staten nu skulle efterskänka en del af sina kontraktsenliga rättigheter åberopas den oerhörda vinsten? för staten deraf att Boråsbanan ökar trafiken på stambanan. Vilemna nu alldeles åsido värdet af det antagligen . från motionärens vanliga patetiska framställningsätt härrörande talet om det oer-1; körda i den förespeglade vinsten. Vi vilja blott erinra derom, att det var alldeles enahanda argument, som anfördes då man sökte förmå staten att bevilja länet på just de vilkor, som man nu önskar till en del upphäfda, och att det alideles påtagligen var till en hufvudsaklig del derföre att staten verkligen genom en ökad trafik på stambanan kunde hafva någon fördel at anläggvpingen, som ständerna medgälvo att staten skulle åtaga sig uppoffringar för att bringa densamma till stånd. Detta argument är således, om ultrycket må tillåtas, redan en gång förbrukadt och duger icke att använda för nya ändamål. Ständerna ha en gång tagit i öfvervägande och derefter bestämt huru mycketstaten borde uppoffra för utsigten till den ifrågavarande vin-. sten, och något vidare tal om den eaken bör alltså icke komma i fråga, allraminst förr än det visat sig att den i verkligheten blifvit mer ?oerhörd? än det från början förespeglades. Men, om man skulle tro motionären på hans ord, har Boråsbolaget baft lyckan tillskynda staten ännu en annan vinst, som visserligen icke förmäles vara ?oerhörd?, men dock, om den vore verklig, onekligen kunde anses garska aktningsbjudande. Det ör en besparing at icke mindre än 50,000 rdr årligen i 40 år, uppkommen, efter hvad motionären påstår, derigenom att bolaget) icke behöft använda mer än 1,210,000 rdr af de 1,700,000 rdr, till hvilka maximum af låneförsträckningen var beståmd, och hvarigenom staten besparar skilnaden i den) ränta, 5 procent, som af staten sjef erlägges, och den som af bolaget betalas till staten, eller 4 procent. Det är denna ränte. skilnad på 490,000 rdr, som förmäles tillskynda staten en besparing at 50.000 rdr årligen. Beklagligen räknar motionären lika illa som han argumenterar. Det är naturligtvis en missräkning, eller en misskrifning, då det uppgifves att en procent på omkring en hal million utgör 50,000 rdr, ty man blottställer sig väl icke uppsåtligen för att blifva ai statsutskottets skickliga räknekarlar slagen på fingrarne med en så grot blunder, ens då det gäller uppstaplandet af siffror för att vinna fördelar på statens bekostnad. Den åsyftade ränteskilnaden stannar i sjelfva verket vid den mycket modestare siffran at 5000 (säger fem tusen) rdr, hvilket tyvärr icke klingar på långt vär så ståtligt som de 50.060, med hvilka motionären ef misstag dragit till. Men sedan vi pu fått den omordade ränteskilnaden reducerad till hvad den verkligen utgör, återstår elt se om det af motionären ontydda förhållande bevisar det, som han åsyftar, eller tilläfventyrs raka motsatsen. Vi för vår del skulle tro att följande argumentation låter försvara sig: Boråsbolaget hade beräknat kostoaderna för jernvägsanläggningen fä, att den låneförsträck ning som af staten påräknades skulle utgöra 1,700,000 rdr. Nu har det visat sig, att banan kunnat byggas till så mycket billigare pris än beräknadt var, att bolaget, i stället att låna 17 hundra tusen rdr, endast behöft låna 12 hundra tusen rår. Följaktligen har bolaget skuldsatt sig för en half million rdr mindre än som beräknades, då bolaget bildades. Då nu bolaget skall i 40 år erlägga fem procent å det upplånia beloppet, så ärj det i sjelfva verket bolaget som genom denj nämnda minskade skuldsättningen besparar 25.000 rdr årligen i 40 år! Den vinst bolaget i jort på den minskade anläggningskosinaden I är alltså, endast med hänseende till sku!dsättningsbeloppet, fem gånger så stor som deny! hvilken förmenas tillkomma estateon. Dertill kommer, att bolag Arns ets egna kontanta t