Aftonbladet – 4 juli 1863, sida 2

Eonstexpositionen I Paris 1863. (Från Aftonbladets korrespondent.) VIL De nordiska målarne på pariserexpositionen Fnnehåll: Nordisk konst bedömd i utlandet. — Skandinaviska konstgalleriet i London. Askevold. — A. von Becker. — J. Beneter. -— F. D. Böe. — Lorenz Frölich. — H. Gude, — A. Jernberg. — J. Löfgren. — J.AN — B. Nordenberg. — Ch. von Post, — A. G. Virgin. — Saloman-Geskel. Det är för nordboen högst glädjande, att under en utrikes vistelse erfara, huru man numera öfverallt med ett stigande intresse börjar uppmärksamma hvarje yttring af nordisk intelligens, såväl inom vetenskapernas och litteraturens som inom konstens områden. Med hvarje deg börjar det blifva allt sällsyntare att i utlandet stöta på personer, som tro att ?Danmark är Sverges hufvudstad, och man tyckes numera temligen allmänt ha kommit till den öfvertygelsen, att vär skandinaviska nord dock icke så uteelutande är ett björnarnes och isarnes land, der hvarje kulturens blomma förfryser. — Hvad särskildt beträffar den nordiska konsten, så behöfva vi blott erinra Om den uppmärksamhet dess alster tilldrogo sig på sista verldsexpositionen i London, der de visade sig så gouterade af den engelska publiken, att man pyligen trott sig kunna med framgång öppna ett skandinaviskt konstgalleri derstädes. Vi känna visserligen ej de personer, som stå i spetsen för detta företag, eller de paräntier man kan ega för att endast nordiska konstalster af verkligt värde blifva exponerade — något som förefaller 0s8 vara af etör ta vigt; — men vi finna iden förträfflig och äro förvissade att den bör kuuna realiseras till synnerlig fördel för vära konstnärer. På denna sida om Kana!en har väl ej ännu något sådant företag lifvit påiänkt; men man kan dock säga att ett rytt steg fremåt blifvit teget för att göra dena nurdiska konsten mera könd, i så måtto att på den närvarende periserexpositionen ett stö:re antal nordiska taflor blifvit exponeradt än på någon af de föregående. Jug öfvergår till att i korthet omnämna hvar och en af de nordiska artister, som detta är oppträdt med teflor på den offentliga urtistiska vädjobanan i Paris, hvarvid jag följer den i katalogen begagnade bokstafsordningen. Anders Askevold. trån Sondefjord i Norge, elev af Gude i Dysseldorf, har exponerat tvenne taflor, nemligen Kor på väg till bete i bergen somt Vy af en bergstrakt nära Folgefonden i Norge. Askivold är en artist, som länge varit omtyckt för sina nordiska tandskapstaflor och på sednare tiden med mycken framgång målat äfven djur. Hans nu utställda tafior vittna om mycken routin, och man märker vid första ögonkastet att man her framför sig en målare, som ärligt cch allvarligt egnat siv åt konsten. Hans etuder hafva också blifvit högt uppskettade och begegnats till förebilder vid undervieningen i Dässeldorf. Båvidt jag af en i minnet anställd jemförelse kan sluta till, var hvad som br Askevold utstöllde på verldsexpositionen i London underlägset hvad han här exponerar, liksom han ock i allmänhet tyckes under sednare tiden hafva gjort betydande framsteg, dertill hans stadier i Paris väl väsendtligen bidragit. Det kritartade, som ofta förut fanns hos hans aflor, hur försvunnit; det torra i färgen minskats och ett större sammanhang i färgtonen lofvar att låta honom i en allt renare och mera ogrumlad åskådlighet återgifva sin goda uppfattning. Adolf von Becker, Helsingfors, elev af M. T. Couture, har exponerat tvenne taflur: Gossen med äraken samt kattor. — Så vidt jag har mig bekant, är det första gången hr Becker uppträder på någon större utställving; men hans debut inger oss en önskan all förnya bekontekapen på det området. Becker är elev af Coutdre, hvars bekanta fauconier tyckes hafva föresväfvat honom, då ban målade sin gosse med draken, en komposition, genom hvilken han synes haft för afsigt att symbolisera de ungdomliga drömmurae och förhoppningarne, hvilka stiga och falla lika lätt gom den iluften sväfvande draken. Emot hans gosse skulle jag vilja anmärka, att den nästan förekommer en som en förklädd flicka; men detta är af mindre betydenhet för tanken i kompositionen, ty flickans förhoppningar och drömmar äro nog lika lifliga som gossens, om de ock ej alltid flyga lika högt. Becker rö. jer påtagligen sitt sträfvande att blifva en god kolorist, och har i den ifrågavarande taflan i eatlig och djup kolorit gått så långt att han varit nära att slå öfver i ett förmycket. Detta har han undvikiti sin andra tafla, der han för öfrigt framstår med stor sjelfständighet. Den viear oss trenne kettor, som ligga tillsammans på en sammetsdyna; en liten hemtreflig tafla, som vittnar om en mindre vanlig talang i djurmåleri. Jag har med mycket nöje sett Monginots långhåriga Angora kattor, men ser dock hellre hr Beckers af den rece, som vi äro vane att se derhemma i norden. Likväl måste jag anmärka, att han på sio tafla målet en för mycket, alldenstund två af dem hafva ett allför stort syskontycke och blivit placerade alldeles i samma ställning. Jakob PBenneter, Christiania, elev af Lorens Meyer och Gudin, exponerar: Strid i Lagoabugten natten d. 21—22 Sept. 1789 mellan franska fregatten Preneuse och fem engelska skepp, månskensstycke; Holländska farlyg på öppna sjön; Holländski fartyg, som håller undan en eskader, månskensstycke. — Benneter är en gedigen marinmålare, som påminner om Gudin från den period, då denne förstod att så mästerligt återgifva den stora, sublima oeeanen, men står framom honom sådan han uppträdt på den närvarande exositionen. Jag har förut omnämnt Gudins fantastiska öfversvämning. Något sådant kan d t ej falla Benneler in att måla. Han är dertill för ärlig både mot konsten och naee ee T T . dd I ce DN LE BAG ES