Aftonbladet – 20 april 1863, sida 2

Artiklarne om krig eilor fred, Vi ha redan tillkännsgifvit, att lika litet som vi kunna gilla ett par ariklar i Dagigt Allehanda rörande Sverges utrikespolitik, derföre alt dessa artiklar innehålla flera öfverdrifter och äro opolitiska (isynnerhet den sednare); lika litet kunna vi gil!a det genmäle af dem, som framträdt i Posttidningen. Vi återkomma nu till en närmare granskning af denna på eit så anspråksfullt sätt i det officiella bludet framträdande uppsate, men förutskicka en kort redogörelse för hufvudinnehållet af de båda Allehandaartiklarne. I den första artikeln säger författaren att den femtioåriga fred, under hvilken nuvarande generation af svenskar växt upp, har framkallat den föreställningen att de på djupet brinnande frågorna småningom skulle förlora sin antändlighet och att det i allt fall vore elt vanmäktigt försök om vårt sekel ville upprätta hvad det förgångna förtrampat. Fredenslycka och den nya politiska ställning, hvari Sverge kommit genom förlasten af sina besittningar på andra sidan Österön och genom den skandinaviska halföns örening under en spira, hafva väckt hoppet att freden skall blifva evig och framkallat den teorien att Sverge vid kommande politieka förvecklingar på Europas fastland icke har något intvesse att bevaka, någon pligt att uppfylla. Men denna teori strider mot svenska folkets lynne, mot dess historiska traditioner, och den kan icke bestå profvet inför den politik som förmår taga framtiden med i beräkningen. . Freden är det högsta goda, men utan trygghet är den en chimår och friheten ofta endast ett uppskof i slafveriet. Vi ega icke all den trygghet vi kunna önska, fastän vi dragit oss tillbaka till vår häfomslutna halfö. i äro tverlom mindre trygga nu, då Ryssland har sin gräns vid Torneå och Ålands haf i stället för vid Newa, och då Ryssland i de fordom svenska hamnarne vid Sveaborg, Kronstadt och Rewsl underhåller den flotta, som är skapad att en dag göra ett besök i Stockholm. Det är icke vårt iatresse att låta Ryssland i fred och ro afvakta det gynnsammaste ögonblicket härtill. Förntsättande det inkast att det ej är klokt att uppreta en öfvermäktig och rof