Aftonbladet – 10 september 1860, sida 3

Kongl. T jöfverste .. 16,00 jÖfverstelöjtnan 9,33 Major... vita 7,33 Kapten med kompani 5,33 Stabskapten 3,55 Löjtnant .. 3,11 IUnaderlöjtnant. 2,66 i Kongl. Artilleriregementet. Öfverste 16,00 Öfverstelöjtnant i Stockholm : , i Malmö, Göteborg 0. Sveaborg I 8,33; på Gotland Å Major i Stockholm .......:..... i Göteborg och Sveaborg 6,66( på Gotland..... Kapten med kompani 4,00! Stabskapten 2... sm... L77 Löjtnant is... 1,44 jUnderlöjtnant...: 111 Laägges till ofvanstående afdrag äfren beloppet tf ironooch kommunalutskylder samt afgifter till anIra för regementernas tjenstbarhet nödvändiga kassor, hvilkas underhåll väl tillkom staten, men som if denna lemnats åt officerskårerna att bek-sta, så nses tydligen att hvarje efter den 10 Januari 1757 befordrad officer erhöll 1 lön högst en fjerdedel af hvad företrädaren innehaft, samt att flera af dem, så äl vid artilleriet som Ööfrige regementer, blefvo försatte i den besynnerliga ställningen att de mäste beala af egna medel för att få äran tjena staten samt ör att vid lägligt tillfalle få offra lif och lemmar ataf lotter fösterlandskärlek. Den oformligheten att ägre grader fingo större behållnå inkomster än de högre, var äfven en följd af ständernas beslut. Sanningen fordrar att medgifva, det alla regementsofficerare, äfvensom kaptener, hade inkomst af sina xompänier, men också framstod då passevolansiden ati bela sin låghet; och för de lidanden öch den hårda behandling som den arme soldaten underkastades, böra 1756 års ständer sjelfva uppbära sansvaret. : E Ma det härvid tillåtas att göra en fråga. Skulle någon annan samhällsklass, vare sig presterskap,. civile embetsmän, borgerskap eller landtbrukare, utan knot underkastat sig att beröfvas tre fjerdedelar af sin inkomst samt ändå uppfyllt sina skyldigheter med oförminskadt nit? Man kan med skäl tvifla derpå. Så längt rikets ständer. Nu till fegenternas sätt alt bebandla svenska armen. 1776, då klagomiålen emot ackorderna nått sin höjd, beslöt regeringen att afskaffa dem och valde härtill ett Ryssland värdigt medel. Den belt enkelt förbjöd deras vidare erläggande. Genom ett penondrag beröfvades således syenska armens befäl all ersättning för de-7,, millioner rår rmt;som det 20 år förut erlagt på konungs och ständers gemensamma beslut. Missnöjet blef ännu större, och för att ty sta det uti Konungens oOmgifoing, lemnade han så kallade brevets de retenue å favoriter och alla dern, hvars klagan kunde främtränga till honom. Genom dessa brevets tillförsäkrades innehäfvaren att vid sin afgång erhålla full ersättning af efterträda ren för utbetaldt ackord. På hvad sätt den sednare sedermera skulle få ersättning, det fick här se sig om. Detta var väl rakt i strid med den utfärdade förordningen, men i Sverge är sådant icke ovanligt. Härigenom retades likväl ännu mera den ögynnade delen af befälet, hvarföre ock denna orättvisa författning delade alla. dylikas. öde, d. v. satt icke efterlefvas, utan ackorderna fortforo som förut, med garanti inom officerskårerna: å 1793 skulle det onda på nytt afbjölpas. Man valde också då en utväg, hvilken, ehuru icke föllkomligt så orättvis som den af 1776, likvälvar det tillräckigt för att icke kunna efterlefvas, Det anbefaldes utt ackorderna skulle förminskas med 2 2 om året. och således försvinna efter 50 år. Denna författning medförde ringa förlust för de officerare, som