STOCKHOLM den 10 Sept. Garibaldi har redan inryckt i Neapel, Detta skedgde, enligt hvad telegrafen i dag har att förmäla, redan den Augusti på aftonen. Den neapolitanska armen börjar nu gå öfver till honom, icke mera brigadvis, utan i hela edivisioner, och enart torde deras antal vara ätt räknadt, som ännu vilja bära ett vapen för den bourbonska dynastien. Ingenting för:mäles om, hvart konungen tagit vägen eller hvad han tager sig före; dettyckes som skulle man betrakta detta, såsom en sak af underordnad betydelse. På samma gång man sålunda erfar, att Neaspel redan kan anses så godt som befriadt genom den italienske nationalhjelten, erhåller :man erinran derom, att den rörelse, för hvil:ken åan satt sig i spetsen, icke kan afstanna förr än hela Italien blifvit frigjordt. Telegrafen berättar nemligen, att en resning utbrutit xi Kyrkostaten och der utbreder sig, hvilket naturligtvis kommer att framkalla vilda plunedringsscener, utförda af renegaten LamoricIietes legoknektar, och hvilka måste göra an;tingen Garibaldis eller Victor Emanuels snara inryckande i Kyrkostaten oundgängligt. I all s-sin odiplomatiska enkelhet är den ,ital.enske bjelten med sina alpjägare nu herre öfver situationen i Italien. Det italienska folkpartiet står icke mera så splittradt och kraftlöst som det gjorde 1848, sedan det uti Garibaldi fått en fältherre, som, på samma gång han genom sin egen enkelhet och okonstlade entusiasm lifvar och höjer folkandan och afväpnar afunden hos folkledarne, tillika genom sin kraft, sina välberäknade och med oemotståndlig energi genomfö:da åtgärder slår kabinetterna ocn diplomatien med en häpnad, ur hvilken de ej hinna komma sig, innan det ena befrielseverket efter det andra står der såsom ett fait accompli.n Sedan Garibaldi förlidet år visste att med 5rtänksamhet foga sig efterförhållandena och sktadt de trakasserier och inskränkningar, IV han till en början mötte både från fransk el 1 sardinsk sida, organisera sina alpjägare eh deltaga i kriget mot Österrike, bar han .A olkpartiet efterhand förstått skapa en hel rm. 5, som efter södra Italiens befrielse står ärdi, g att åter upptaga striden mot Österrike, ör a tt frigöra Venetien och sålunda verkligen senon öra den gamla satsen, som man för tt pa rt år sedan hånfullt ropade åt italienarne, lå de italiensska förhållandena först blefvo föemål: för kiongressförhandlingar och sedermera gufvo anledning till fransk intervention, nemligen: alia fara de så! Italien skall sjelf tillkävapa sig sin fribet. Italien gör det, om blott främmande makter vilja ha dengodheten att icke hålla dess förtryckare under armarne. Italien -gör det, äfven om det förhållande, i hvilket Sardinien kommit till Frankrike, inverkar icke så obetydligt hämmande och försvåvande å det påbörjade befrielseve rkel:.