Aftonbladet – 16 februari 1860, sida 3

Stländernas gemensamma ölverläggning i Jernvägslånefrågan. (Slut. från gårdagsbladet.) Gencral-Lofren uttalade sina betänkligheter emot et sätt, hvarpå banken skulle, enligt redan framda förslag, komma att i lånet deltaga, och hvilket generalens tanka icke kunde anses under alla omstäsdigheter betryggande för realisationens upprätthållande. Talaren utvecklade derefter fullständigt de i? honom-i detta hänseende framlagda åsigter och förslög, hvilka våra läsare känna genom generalens ör några veckor sedan i detta ämne införda artikel i ämnet. Apders Eriksson från Elfsb.rgs län talade för ramgång af utskottets förslag ochvisade ohållbarheten ar åtskilliga af de skäl, som andragits för ett . öfverstigande den summa, som det kunde ifrågakomma att vid denna riksdag anslå. Tr Rydin trodde all utländsk upplåning för jernvägarne obehöflig, endast man behagade fästa afseende på en af honom redan tiilförene påpekad utväg, hvilken man bittills icke velat fråga efter, troligen just derföre att-den var så enkel. Gjorde man först klart för-sig, att det konstiga ordet obligation icke betecknar någonting: annat än en revers, liksom bankosedeln : icke är någonting annat än en revers, privatbankssedeln icke heller någonting annat än en revers; likasom riksgäldssedeln icke var någonting annat, så skulle man inse, att det ginge ganska lätt för sig, alt besörja liqviderna för jernvägsbyggnaderna med dylika reverser, hvilka man kunde kalla jernvägssedlar, och hvilka säkert skulle blifva mycket villigt mottagna, om det föreskrefves, att de motto ges i kronuns uppbörd och statens allmänna kassor, cke skulle vara svårt alls att hålla utet i cirkulation, om en fond afsattes, der de kunde få invexlas mot penningar. Som denna fond säkerligen icke behöfde uppgå till högre belopp än en femtedel af de utelöpande jernvägssedlarnes, och som dessa icke behöfde draga någon ränta, så skulle hela den ränteutgift, som drabbade staten, icke blifva större än ränta på inlösningsfonden, d. v. s. allra högst en procent på beloppet af de utelöpande jernvägssedlarne. Talaren erinrade derjemte. om det i hans tanka på verklig rättvisa sig grundande system, som blifvit infördt i Spanien med afseende på befolkningens bidrag till de utgifter, som drabba staten i och för jernvägsanläggningarne Denna börda har der blifvit lagd på dem; som draga största fördel af linierna, nemligen de,som bo der dessa framgå, och hvilka. erlägga en viss förböjning i de af dem för öfrigt uttaxerade afgifter. Förhöjningen är störst för demj som ba inom en mils afstånd från banan; något mindre för. dem, som bo på mellan en och två mils afstånd, samt minst för dem, som-bo mellan två och tre mil från banan. Staten kunde dessutom bereda sig en. ökad inkomst. af sina banor genom att imderstödja anläggning afnyttiga bibanor, t. ex. Borås-banan. De penningar, som gå ur landet för stenkol, kunde också inpbesparas för landet, om man egnade mera tppmärksamhet åt tillgodogörandet af det brännmaterial, som våra torfmossar erbjuda, i afseende hvarå talaren. meddelade några sifferuppgifter. Professor. Carlson bemötte först en framställd anmärkning deremot att statsutskottet behandlat denna fråga utan att sammanträda med bankoutskottet, hvilket han ansåg vara öfverensstämmande med frågans natur, Han påpekade den besynnerliga ställning, hvari lånefrågan står, derigenom att det ännu icke är afgjordt huru mycket, som skall till jernvägarne användas; man har dock någon ledning af föoch hvilka d