Aftonbladet – 16 februari 1860, sida 3

fattade beslut, att de för utminutering och utskänkning af spirituosa utgående afgifterna skulle användas till jernvägsbyggnaderna, lades till handlingarne med det tilkännagifvande, att borgareståndet vidblef sin i frågan förut bestämda mening. Bendoståndet. Sedan ståndet på förmiddagen beslutat angående de begge första punkterna i det så kallade lånebetänkandet, blefvo på eftermiddagen de ga punk torna af detta statsutskottets betänkande n:r 51 uta diskussion bifallna. Likaledes biföllos utan diskus sion de två första punkterna utaf bankoutskottets utlåtande n:r 17, angående bankovinstens användande, hvaremot punkten 3 blef på framställning. af Nils Larsson och vice talman -Ola Svensson afslagen. När deremot statsutskottets utlåtande mn:r 48, i fråga, om de vid sedna riksdag embet j stemän beviljade löneförhöjningar skola b på ordinarie stat uppföras, eller om ne böregarum, förekom, uppträddeiförst Per on i Espö anmärkande, att sedan ban trodde sig veta, att de tre andra stånden bifallit första punkten, kunde bär icke komma i fråga att vänta något resultat öfverensstämmande med bondeståndets önskningar och åsigter. Men han ansåg likväl, att ståndet borde afgifva en opinionsyttriog, som kunde -blfva en lämplig utgångspunkt för en kommande riksdags åtgörande i saken. Allmänna meningen hade uttalat den åsigten, att de högre embetsmännens lönevilkor blifvit för mycket uppdrifna, helst den såsom hufvudsakligt skäl åberopade dyrheten på förnödenhetsvaror betydligt minskats. Utskottet hade visserligen nu uppgifvit, att löneförhöjningarne icke tillkommit såsom dyrtidstiltägg; men ett sådant påstående vederlägges geaom sjelfva lydelsen såväl af den kongl. propositioaen till förra riksdagen, som af dåvarande statsutskottetsjutlåtande. Tal. ansåg, alt löneförhöjningar för de högre graderna icke så mycket fylla nödvändiga dehof, som fastmer framkalla lyx och öfverflödigt lefnadssätt. Man borde derföre tillse, att lönerna bestämdes så, att de vore passande blott för tarfiig bergning inom de olika graderna. Man hade länge Önskat en omorganisation af löneväsendet, och här finnas tjenstemän, som hafva 3 å 4 gånger så höga löner som andra i samma grad. Om nu löneförhöjniogarne blifva permanenta, så förlorar man hoppet att få denna omorganisation genomförd, emedan dertill fordras att denna omorganisation skall vara ett vehof för tjenstemännen sjelfva. De i bondeståndet väckta motioner om procentvis nedsättning på löneörhöjningarne hade likväl icke i utskottet kunnat genomdrifvas, utan hade man i stället slutit sig till det i hr Björeks förslag framställda förslaget, att tjenstemännens lönebelopp måtte nedsättas med 10 procent, dock så, att ingen erhåller mindre lön, än som till sista riksdagen varit för hans tjenst fastställd, samt med undantag ej mindre afde löner, som icke uppgå utöfver 2,000 rår, än äfven för domstolarnes embetsoch tjenstemän. Denna reservation förordade Per Nilsson, och många instämde. Vice talmannen Ola Svensson fann sig förekommen af Per Nilsson och yttrade sig i samma syfte, hvärpå flere instämde äfven med honom. fledström yttrade sig likaledes i samma syfte, erinrande att de tillfälliga löneförböjningarne bestämdes innan krisen inträffade. Bjerkander erinrade om utskottets yttranden vid förra riksdagen, då det afstyrkte den k. propositionen i fråga om löneförhöjningarne och ansåg ståndet värdigt att vidblifva den mening, som det vid motionernas remitterande uttalade, nemligen att de beviljade löneförhöjningarne skulle efter en viss skala procentvis nedsättas. C. A. Larsson redogjorde för ståndets ledamöters af statsutskottet handlingssätt och slöt sig till herr Björks reservation. Nettelbladt, Anders Eriksson, Nils Svensson, Jöns Persson yttrade sig alla för hr Björks reservation. fven Heurlin uppträdde i allmänhet mot för höga löner och ville för öfrigt att ståndet skulle vidhålla den mening det uttalat vid remissen af den kongl. propositionen. Dessutom hemställde han om det vore skäl att öka lönerna, då man alldeles icke är i förlägenhet för att erhålla tjenstemän, utan tvärtom för hvarje tjenst, som är ledig, snart sagdt 50 anmäla sig. Lönn, Johan Petlersson, Falk, Nils Svensson från Blekinge och Johannes Nilsson, Erik Ersson, Jonas Andersson, Uhr, Anders Eriksson och Nyqvist uppträdde derefter för afslag på utskottets tillstyrkan och att ståndet måtte besluta 10 procents nedsättning på lönerna, såsom hr Björck föreslågit. Lundahl slöt sig till deras mening, som ville nedsättning i löneförhöjningarne procentvis; men såväl han som Bjerkander och Heurlin afstodo från sin mening, då det blef fråga om beslut, hvarpå ståndet afslog utskottets framställningar i de begge första punkterna och antog hr Björcks reservationer. — Det öfriga af detta så kallade principbetänkande godkändes. Till följd af dessa beslut blefvo såväl andra som tredje hufvudtitlarne återremitterade, på det att utskottet måtte verkställa de reduktioner, som sålunda blefve erforderliga. . Derefter biföllos utan diskusison statsutskottets utlåtanden n:ris 53, 54, 55 och 56; n:r-58 lades till handlingarne. Likaledes biföllos utan anmärkningsvärd diskussion tatsoch ekonomiutskottets betänkanden n:ris 1, 2, 3 och 4. Vid n:r 3 yrkade Östman afslag, men efter upplysvingar af Sköldberg och på hans tillstyrkan bifölls äfven detsamma. Slutligen biföllos äfven bevillnipgsutskottets betänkande nr 17 och bankoutottets n:r 15. Den i det sezare utskottets betänande p:r 16 föreslagna voteringsproposition godändes. . Ett efterspel uppstod, då ett anförande af Nils Svensson i Ebbarp, angående jernvägsriktningen geom Småland, skulle remitteras. Sven Heurlin, Johan Pettersson och Nils Svensson uppträdde härvid ifrigt r sina olika lokalintressen, hvilket föranledde Östan att erinra om sin vid förra riksdagen väckta otion, att innevånarne i de trakter, som hugnas ned statens jernvägar, måtte åläggas att i mån af aftåndet bidraga till deras anläggning eller åtminstone ull deras underhållande, samt att rekommendera !enna motion i statsutskotisledamöternas åtanka. tning deri Stlärdernas gemensamma öfverläggning i Jernvägslånefrågan. (Slut. från gårdagsbladet.) Gescral-bofren uttalade sina betänkligheter emot . hvarpå banken skulle, enligt redan fram4 3 lånat daltarnra nah hvuillbot