Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 3

nämnda lagbud riksstähdet förbehållna pröfötagsrätt icke böra tillämpas vid det förhållande, att framställd. anmärkning emot riksdagsmans behörighet varit unpderkastaäd domaremaktensgranskning, och afgörande Och örn konungenshögsta. domstol; vid. pröfning, af, den emot Kr Wallenbergs: riksdagsmannabehörighet, gjorda och inom borgareståndet sedermera förnyade, anmärkning, förklarat, att, enär br Wallenberg, såsom i Sundsvall burskap egande och mantalsskrifyen, måste anses vara derstädes bosattfunne högsta doms, stolen ej skäl att göra ändring i det .slut, hvari Få Maets befallnitgshafrande uti Westernorriands. län i målet stannat och gexom . hvilket hr Wallenbergs. val till fiksdagsman för Sundsvall blifvit: faststäldt, möd, tillägg, att magistraten i Mljd, deraf hade att för, Wallenberg behörig fullmakt utfärda; alltså, anser, jag mig, på nu antydde grunder, förhindrad att i nämäde hänseende framställa: proposition; ståndet. obetaget att, om det:ej instämmer i begreppet här, om, gifva denna sin mening tillkänna, enligt, stad: gandet i 55 riksdagsördningens:: Flera ledamöter protesterade -moft, detta talmannens tillkännagifvande. Frågan, huruvida; ståndet gcdkände talmannens åsigt sunderkastades derpå, vor. tering, som utföll med IT röster förs-tmen, 87 röster. emot talmannens meningy hvarföre frågan, förklara. des blifva hvilande tills konstitutionsutskottet skilt, mellån talmannen och ståndet: På sätt vi förut Berättat; framställdes derefter pro-position huruvida ståndet ansåge frågan omihr, Lal, lerstedts behörighet, såsom för sent väckt; icke.böra. till pröfning upptagass; och beslöt ståndet med 28; röster mot 19 att frågan nu skulle:till pröfning företagas. Scdan derefter fBgan, huruvida ståndet funne saken klar öch tydlig; blifvit med-öivervägande ja: besvarad, framställdes den: slutliga:propositionen, om, hr Lallerstedt ansåges behörig: att sitta i ståndet. Vid härom anstålld votering-blef..med: 36-röster. mot 10 hr Lallerstedts behörighet af ståndet godkänd... Slutligen uppträdde hrr Wailenberg och Lallerstodt och tillkännagåfvo, att de; ehurtnärvarande, ansett sig af grannlagenhetsskal hindrade atti öfs verläggningen deltaga, met ville hafva till protokollet anfördt, att deras tystnäd ingalunda utgjorde nå-s got erkännande af de s. k. faktä, som blitvit frams dragna, eller de grundsatser, som uttalats: