Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 3

besvarad, framställdes den: slutliga:propositionen, om, hr Lallerstedt ansåges behörig: att sitta i ståndet. Vid härom anstålld votering blef med: 36-röster mot 10 hr Lallerstedts behörighet af ståndet godkänd. Slutligen uppträdde hrr Wailenberg och Lallerstedt och tillkännagåfvo, att de; ehurä närvarande, ansett sig af grannlagenhetsskäl hindrade att:i öfs verläggningen deltaga, men ville hafva till protokollet anfördt, att deras tystnad ingalunda utgjorde nå-s got erkännande af de s. k. faktå,som blifvit framdragna, eller de grundsatser, som uttalats: FE Bondeståndet. Diskussion i beväringsfrågan. Vice talmannen Ola Svensson: Bland de frågor, som vid detta riksmöte utgöra föremål för statsmalternas behandling, intager den förevarande ett:stort rum, ty det torde knappt finnas någon af allmogens ombud, som icke af sina kommittenter blifvit manad att samvetsgrannt verka för en lycklig lösning af densamma; och vi hafva icke skäl betvifla K-M:ts önskan, att äfven få den reglerad på ett sätt, somr i möjligaste måtto kan förena ändämålets vinnande. med folkets sympatier. Det stora målet, fäderneslandets försvar, Å ena: sidan, och å den andra dess ordnan e så, att det: icke hårdare trycker landets mödernäring och andra yrken genom spillande af större arbetskrafter, isynnerhet under fredstid, än som oundgängligen fordras; äro ämnen af så stor vigt, att fosterlandsvännen ickekan, icke eger att uppoffra det ena för det andra; och återstår således att lika varmt omfatta dem begge; hvarjemte måste afses den största möjliga likhet och rältvisa i afseende På dem, som här äro i fråga — och då dessa äro de dyrbäraste vi egaåy våra och våra kommittenters barn och barnsbarn; blomman af rikets ungdom, kärnan af folkets kraft skola vi icke härtill behöfva att utom oss söka en bevekelsegrund, som icke allenast finnes inom 088; utan svärligen kan aflägsnas ifrån oss. Hvad som emellertid hufvudsakligen väckt nedslående, oro och bekymmer bland folket, år farhågar att den tvååriga vapenöfningen, som till följd af sednaste ständers beslut blifvit bevåringsynglingarne under förra och innevärande år ålagd, äfven hädänefter skulle komma att fortfara; och då man härvid tager i betraktande den tid och arbetskraft, som under en för jordbruket så dyrbar tid af året går förlorad, icke blott under; öfningsdagarne, utan ge nom långa marscher till och från öfningsställena; samt den fattige faderns eller husbondens oförmåga att på annat sätt bereda sig den saknade kraften, måste man på samma gång erkänna folkets anspråk billiga, som lagstiftarnes skyldighet att göra rättvisa åt detsamma medelst vapenöfningens inskränkning under fredstid till ett år, om ock dagantalet då skulle ökas. Då den korta tid, som den nådiga propositionen hvilat på ståndets bord, icke medgifvit en så fållständig granskning, som kunde erfordras för attingå i detaljer, och sådant icke heller kan vara nödigt; enär åtskilliga motioner i ämnet äro inom detta stånd väckta och remitterade, skall jag inskränka mix till den anhållan, det dessa motioner af sammitt utskott och i sammanhang med den nådiga proposi tionen blifva behandlade, då man vill hoppas, att utskottet skall åt en af fäderneslandets ömtåligaste frågor egna en så ospard och sorgfällig omsorg, som ämnets vigt kräfver och inför nationen kan rättfärdiga dess handlingssätt. Hela ståndet reste sig, instämmande med vice tal mannen, Pauv! Andersson anmärkte, att det efter en sådan opinionsyttring kunde anses öfverflödigt att nu vidare i saken yttra sig; men han ville likväl framnihålla vissa punkter, som kunde vara skäl att taga i betraktande, och fortfor: Jag tillhör dem, som ins2 och erkänna behofvet af ändamålsenligare stadganden i afseende på beväriugsskyldigheten, enär denna inrättning för närvarande ingalunda motsvarar hvad len kostar landet och hvad man dermed åsyftar; nen jag får derjemte öppet förklara, att jag icke ror ändamålet kunna upppås genom antagande af RK. M:ts nådiga proposition i förevarände ämne. Det ir nemligen, enligt mitt förmenande, icke. nog att nan tid efter annan pålägger landet och dess barn Setungande onera och förbindelser; man måste äfven ill.e utt de mäkta bära bördorna. Att ett på folk och penningar fatvigt land, som vårt, skall någonsinurva uppställa och underhålla en vapenstyrka, jemig och täflande med de stora makternas, tordå väl en hvar medgifva vara .en omöjlighet; ty hura som helst vi dermed. må; äflas, må vi dock icke förslömnvia, dels att vi utgöra endåst 3!., millioner neaniskor, spridda på en högst betydlig landsträcka ned v.dsträckta kuster, dels att det ej är nog: att ellskada en vapenstyrka, utan att det ock fordras nedel tör:densammas underhåll. Med kan det vara valbetänkt, att under. sådana förhållanden årligen Ycka tusentaltals menniskor från det produktiva aroctet för vapenöfningarnes verkställande, hvilkas änlamål och nytta för landet, långt ifrån att vara beisadt, man tvärtom på goda skäl nödgas bestrida? At historien finner man mer än ett exempel derpå, att ett lands kraft och välmåga ej beror på dess vapenstyrka, utan af ära och tsohet och framför allt lit till allmakten, som styrer och leder folken och staterba, efter sitt goda behag; och sedan det stolta romerska riket, hvars gränser dess herrskare icke kände, utan benämnde det all verldens, trots sina otaliga legioner krigsknektar, längesedan upphört att sara till, fortlefva de små fredliga samhällena Ham burg och Liibeck med jemt stigande välmakt och .refpad. Nej må vi allvarsamt besiuna, att ett lands örsvar ingalunda vinnes med att utskrifva den siste. vapenföre mannen och. uttaga sista skärffenp ur -olkets fickor; — det är fosterländskärleken, ettred:igt, arbetsamt och välbelåtet folk, gom utgör ett ands säkraste försvar. Hos -ett .sådant folk kan fösterlandets sjelfständighet och försvar — jag åtminstone är derom fullt öfvertygad — ganska väl betryggas genom att under fredstid inskränka beväringens vapenöfningar till 15 dagar för första åldersklassen. Jag anhåller vördsammast; att detta mitt apförande må få åtfölja K. M:ts nådiga proposition till vederbörande utskott; och tager jag mig derjemte friheten fästa utskottets. synnerliga uppmärksamhet ej. mindre på 9; 10 och 12 8s ut; den nådiga ropositionen,. de der i anseende till redaktioneu med all sannolikhet i en framtid kunna gifvå anledning sill-högst betänkliga och för folket tryckande miss: vydningar, samt, i fråga om användningen af den så kallade allmänna beväringsfonden, tillskapa en skard af nya tjenstemän, som möjligen i sista hand torde om pensionärer, komma att ytterligare draga vexel på folkets fickor; — än ock på föreskriften uti 16 3 att beväringspligtig skall ansvara för legd Karls inställelse under fanan vid uppbåd till tjenstgöring, hyilket stadgande jag anser vara obilligt. Sven Heurlin: Sedan jag begärde ordet, har hela ståndet och äfven jag instämt med vice talmannen; detta anser jag för den. vackraste opinidnsyttring, hvarföre, och då jag ej haft tid attjemiöra det kongt. :örslaget med komitens förslag, jag afstår från att yttra mig i detalj. Nils Olsson hade äfven blifvit förekommen af vice tälmamens yttranderdeh åthöjdersig niedrätt instämma med honom; men. ville. likväl tillägga den unmärkningen, att det i sjelfva propositionen blifvit erkäpdt; att den nuvarande. b; iringssksldigheten är synnerligen tryckande för jordbruket, hvarjemte han ville uttrycka den förhoppningeu att i sammanhang med den kongl. propositionen de i ämnet af tölaren och flere andra af ståndets ledamöter Vackta motio