Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 2

måste ju göra hela grudlagen till ett förärag med Sverge; böjande sig för orimligheten-härutinnan, uppoffrar man konseqvensen och in skränker sig att tilägga de så kallade unionella stadgandena i grundlagen traktatmässig karakter. Justitiestatsministern har öfvergifvit det, förment ur sjelfva grundlagens 112:te hemtade och af flera andra riddarhustalare fortfarande begagnade, rent af löjliga argumentet, att rättigheten för svensk man att kuona blifva ståthållare i Norge är en af grundlagens principer., och Aftonbladet för den 28 Dec. andrager jemväl följande mot detta arguments begagnande: Fy om både Storthinget beslutar och konungen såsom lag-lig och nyttig gillar en grundlagsförändring, bverå skall då såsom tertius intervenieus kunna: uppstå och säga, att denna förändring är priacipiel och sålunda: olaglig? Det. lärer väl icke finnas högre auktoritet än folkrepresen-tation och konung tillsammans. Men hvem: inser ej ett detta räsonnement måste ha samma: vigt, vär i grundlagens stadganden talas om: att skilja mellan vissa, hvilka tilläggas unionel karakter, och andra, hvilka säkna denna. Hvilka andra skulle det kunna vara förbehållet att bedöma detta än : onungen och Storthinget? Skulle Norges rätt och sjelfstyrelse vara beroende af hvad Sverge, eller af bvad konungen i följd af svensk inverkar kunde förklara för att vara ett unionelt eller icke unionelt stadgande i grundlagen? Efter några allmänna yttranden om de mot norska åsigterna stridande anförandena på riddarhuset slutar Morgenbladet sin uppsats sålunda: TH Dalmanska motionen och den framgång, dens samma redan tyckes ha vunnit, har gifvit frå: gan om ståthållarembetet dimensioner, dem visserligen ingen förr hade tänkt sig. Vid den så kallade statsrätt, som åtminstone några på svenska sidan vilja göra gällande här, står norska rikets sjelfständighet på spel. Hvad vi således komma att tala om är, om Norge: skall vara ett lydrike under Sverge eller icke.. Derhän ha riddarhusets ultra-svenskar bragt det. Men vi skola ej låta bringa oss ur jemnvigten och vi. skola lugnt åse sakens gytterligare utveckling. Vi hysa den fullkomligaste.. förtröstan till vår konung. och hans rådgifvare. Alla skola inse situationens stora. vigt. och hvad det här gäller. Om saken blir med ens afgjord, veta vi icke. Men derom äro vi förvissade, att vid första steg, som göres hos norska styrelsen för att skaffa Sverge officielt inflytande på denna norska saks afgörande, skall det möta. protest från norsk sida och Norges sjelfständighet bli häfdad. Hvar och en skall veta att göra sin skyldighet, utan öfvermod, men också utan fruktan.n