Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 2

Regeringens förslag till förordning om mord; dråp ooh annan misshandel. : (Forts: fr. onsdagsbladet.) Om envig. 51 4. Hafva tvenne, efter aftal, inlåtit sig i enrig med hvarandra, och varder någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till och med tio år. Var det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan enderas död slutas, och kommer död deraf; dömes till straffarbete på lifstid. Får någon i envig svår kroppsskada; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med två till och med sex år: skedde ringare eller. ingen skada; dömes till fängelse från och med sex månader till och med två är. Anm. Justitieråden Iggeström och Södergren ansågo icke giltig anledning förekomma, att här afvika från lagberedningens förslag i 38 S af 17 kap. strafflagförslaget, enligt hvilket straffet för dråp i envig bestämmes lika som för dråp af hastigt modx, eller i I mom. med straffarbete från och med fyra till och med åtta, år, med nedsättning till två år, derest dråparen varit utan egen skuld till vrede af den dräpne retad, äfvensom, då aftal skett att envig ej skulle utan enderas död slutas, straffet väl skulle bestämmas till straffarbete på lifstid, men likväl kunna nedsättas till från sex till och med tio år, der gerningsmannen utan egen skuld. var genom svår förolämpning af dem dräpne retad; hvarförutan den, som i envig tillfogade annan svår kroppsskada, skulle straffas såsom hade den skada genom misshandel af bastigt mod tillkommit, men, då ringare eller ingen skada skedde, intet straff utsättas. 4 52 . Den, som utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager, skall, ändå att enviget ej kommer till. verkställighet, straffas med fängelse från och med sex månäder till och med två år. Anm. Justitieråden Iggeström och Södergren hafva, i likhet med lagkomiten och lagberedningen, ansett något straf. för utmaningen icke böra ega rum. Dessa ledamöter yttra: Det strängare straff, som i mån af följdernas. beskaffenhet utsättes för fullbordadt envig, skulle väl mera väsentligt afskräcka från dessa företag än ett mindre ansvar för utmaningen. I de flesta fall torde, såsom lagkomiten erinrat, motivet till sådana utmaningar vara långt ifrån klandervärdt, fastän lagen måste förbjuda dylika företag. I blotta uppsåtet ligger då icke något, som nödvändigt påkallar straff. Om det tillsiånd af känslans öfverretning, som framkallat envigsutmaningen eller aftalet, efterträdes af lugnare besinning och eftergifvande för lagens fordran, så att aftalet ej kommer till fullbordan; eller om någon af de tvistandes egna vilja oberoende tillfällighet mellankommer och afvärjer företaget; synes väl sådant böra lända dem till godo. Hvad som ditintills i fråga om dueller förefallit ligger då mera inom tankens än inom handlingens område. , Skrider ock det fattade uppsåtet så långt i handling, att de tvistande med vapen möta hvarandra och strid verkligen inträder, nen den slutar utan att någon skada inträffat; synes det icke heller vara för mycket vågadt, att hafva i lagstiftningen. lemnat ett sådant fall utan uppmärksamhet. Hr justitiestatsministern här emot denna särskilta mening anfört följande, enligt vår tanka väl grundade erinringar: ?De af högsta domstolens minoritet åberopade motiver tala visserligen för lagstiftarens mildare bedömande af det våld, som vid envig kan varda af någondera parten den andra tillfogadt, men alldeles icke förenvigets otillräknelighet eller strafffrihet i hvarje fall, der ej blod blifvit derigenom spildt. Tvärtom måste det redan rättsvidriga aftalet om tvenne menniskors ömsesidiga angrepp mot hvarandraslif eller helsa 1 och för sig anses brottsligt och desto hellre böra af lagen beläggas med straff, som, till följd af detta brotts särskilta beskaffenhet, lagens straffhot förlorar sin kraft i. samma mån handlingen framskrider. Har utmaning till onvig skett och en gång blifvit antagen, är det fara värdt att fruktan för straff ofta skall undertryckas af en hederskänsla, som med vanära stämplar brytandet af ett aftal — äfven derdet; lättsinnigt ingånget, gäller en lagstridig handling; och har aftalet en gång: framskridit till verkställighet, ligger effekten: deraf merändels lika mycket utom som inom de handlandes förmåga att bestämma. Det är vid betraktande häraf som förevarande förslag, i likhet. med: gällande. lag, belagt med straff så väl sjelfva enviget som aftalet derom; börande den dervid utsatta strafflatituden af fängelse från och med sex månader till och med två år innebära ett tillräckligt straffhot, utan att. föranleda öfverdrifven stränghet i tillämpningen. På denna straffbestämmelse orundar sig den för dråp och tillfogandet af svår kroppsskadagi envig föreslagna påföljd, nvilken, för den händelse att icke varit aftaladt att duellen skulle; med enderas död slutas, ansetts icke böra öfverstiga straffet för : NEG, 1 SA RNE 0 AE FANER AE me kg er AV Ne