Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 2

Norska Morgenbladets svar på justitiestatsministerns yttrandeifrågan om riksstäthållareskapets afskaffande. Morgenbladet har utförligt: meddelat vårt referat af diskussionen å riddarhuset i anled ning af hr Dalmans motion rörande ofvannämnda ämne, och funnit nödigt att bemöta h. exo. justitiestatsministerns bevisning om att frågan är af unionel natur. Vi meddela här det bufvudsakliga af Morgenbladets motbevisning, ehuru Mdonsnna synes oss icke vara af synnerligen öfvertygande naur: I konventionen i Moss hade konungen af Sverge lofvat antaga den på Eidsvold utarbetadekonstitutionen och ätt ej föreslå andra förändringar deri än sådana, som vore nödiga för begge rikenas. förening, och detta blott efter öfverenskominelse med Storthinget, med hvilket. konungen. skulle omedelbart underhandla; Således :skulle Störthinget innehafva den suveräna makten i riket och besluta de förändringar i konstitutionen, som konungen af Sverge kunde föreslå: Den omständigheten, att Storthinget; efter hållna underhandlingar, intog vissa förändringar i och tillägg till konstiutionen, kan dock omöjligt tilläggas den betydelsen, ;att Storthinget derigenom skulle ba afsagt sig rättigheten att fråmdeles göra förändringar i densamma utan Sverges samtycke: Medan på den tiden :ej ett enda ord i denna syftning yttrades, är den motsatta förutsättningen deremot tydligt nog uttalad deri, att konungen eller hans kommissarier sjelfve framlade ett grundlagsutkast, hvars 100:deär ett ordagrannt. upprepande af Eidsvoldskonstitutionens 110:de : När riksförsamlingen har antagit denna lag, varder det rTikets grundlag. -Visar erfarenheten att någon del af denna konungariket Norges grundlag bör förändras o. 8. v. (älldeles som den nuvarande grundlagens. 112:te S); och justitiestatsministern bar sjelf anfört, huruledes grundlagen -ärvantagen och stadfästad af konungen såsom norsk konung, eller med kontrasignation af norsk embetsman. Icke heller har, såsom ofta är, sagdt, vid något af de många föregående tillfällen, då fråga varit om ändring i grundlagen; derisamma ansetts oktrojerad af Sverge eller det rikets samtycke till förändringen frågats efter. Om alla stadganden i. grundlagen vore traktatmässiga, så skulle de ju allesamman ha varit intagna i riksakten, såsom vilkor för föreningen, Enär i denna akt skulle, enligt dess ordalydelse, innefattas och införas vilkoren för den mellan Sverge och Norge ingångna föreningen under en konung, så måste det klarligen finnas någon skilnad mellan riksaktens stadganden och de stadganden, som finnas endast i grundlagen; och det går ej an att påstå, att Sverges samtycke skall anses vara icke mindre nödigt i afseende på grundlagsändringar än på ändringar i riksakten, ty att man ej kan afvika från uttryckligt ingångna vilkor, för en förening, det behöfver aldrig sägas. Redan i den skrift justitiestatsministern ansett sig kunna i ett annat bänseende åberopa till sin fördel finnes, just på det stället, der författaren afbandlat behofvet af kunglig sanktion å grundlagsändringar (Stang, Norges konstitutionerle Ret, pag. 641—2), obehöfligheten af Sverges samtycke till dessa med full tydlighet. framställda i följande ord: