Aftonbladet – 15 december 1859, sida 2

son gång en herreman skulle väljas, hvilken icke motsvarade det honom visade förtroendet; så skulle van aldrig mera blifva återvald. På herremän komne föröfrigt valen icke att falla, såvida det icke vore fråga om någon af ovanlig förmåga och känd edbarhet. Alla de inkast, som gjorts emot förslaget, ansåg. talaren ega intet värde; men fördelarne der emot af förslagets antagande vore klara. Det skulle vara en fördel, att kunna få utom ståndets nuvarande krets upphemta den redbarhet, bildning och sakkännedom, som kunde stå att finna, och slutligen skulle: minskningen i riksdagskostnaderna för det nuvarande bondeståndet icke vara någon obetydlighet. Talaren slutade med en allvarlig önskan, att ståndet icke måtte förkasta ett förslag, som utan tvifvel skulle lända ståndet och det allmänna till fördel. Sven Heurlin förklarade sig alltid hafva varit en vän af en genomgripande representationsreform; grundad på naturens lag och rättvisa. Han ville derföre hafva menniskovärdet och icke döda ting representerade, vare sig penningar eller hemmanstal. Vill man på detta sätt reformera ståndsrepresentåtionen, så borde man börja i storändan. Det tillkommer ridderskapet och adeln, såsom rikets första stånd; att börjaBondeståndet borde behålla och bevara sin representationsrätt såsom det dyrbaraste och berrligaste arf utaf fäderna. Erfarenheten hade visät, att det funnits valförfättare, som i förening med länsmän ställa så till, att deras beskedliga nämndemän utses till elektorer och sedan rösta efter gehör. -Om detta förslag nu skulle antagas, så befarade Heurlin att efter: 10 år skulle ingen bonde mera finnas inom ståndet. Namnet borde då förbytas från shedervärda ståndet till herreståndetv. Man. hade förespeglat bondeståndet, att om det nu skulle taga denna mindre förändring, så skulle det sedermera lättare vinna den större genomgripande representationsreformen;.. men talaren trodde icke derpå. Det finnes vissa tillfällen, då svaga menniskor låta genom hot och lockelser förleda sig att taga Lea och tjena ytterligare 7 år för Rachel; men sådant ville Heurlin afstyrka; ty under tiden kunde Rachel dö eller blifva borttagen af en annan. Han: ville icke ådraga sig efterverldens ve och fördömelse, och. önskade derföre, att man med allt allvar måtte förkasta förslaget. Jöns Persson från Blekinge antog, att frågan vore måhända en af de vigtigaste, som skulle förekomma under hela riksdagen: För det närvarande kunde talaren icke se någon fara af att antaga förslaget; men han kunde icke heller deruti finna någon fördel. Man borde icke stifta lag för tillfället: utan afseende på kommande förhållanden; men att i. dem inträdga vore icke så lätt. Den menskliga synkretsen räcker icke långt. Man borde derföre icke göra grundlagsförändringar, utan att de visade sig vara nödiga och nyttiga. Såsom nu bonhdeståndets representationsrätt är beskaffad, kan man icke förbise den vigt och betydelse, som ,det stora antalet af valmän och enigheten skänker ståndet. Denna vigt och betydenhet se de andra stånden med oblida ögon. De försöka nu att på bondeståndet inympa främmande elementer. Talaren bad ståndsbröderna eftertänka, om icke införandet af dessa främmande elementer i bondeståndet förordades så lifligt af vissa talare från de främsta stånden för att splittra ståndets kraft. Men dermed måtte nu vara huru som helst, så förefunnes en annan omständighet, hvarpå han han ville fästa uppmärksamheten. Redaktionen af det nu föreliggande förslaget var icke lika med det förslag, som. vid förra riksdagen förklarades hvilande. Om Jöns Persson hade varit för sjelfva förslaget, så skulle han således. ändock hafva tvekat om han borde våga antaga detsamma, då han vet att grundlagen förbjuder antagandet af något grundlagsändringsförslag, som icke hvilat emellan två riksdagar. Att det nu föredragna förslaget icke gjort det, fann Jöns Persson derföre utgöra tillräckligt skäl för afslag. Sven Haraldsson och Anders Trulsson från Blekinge, Johan Pettersson från Kronobergs län och flera andra instämde. Sedan på Jöns Perssons begäran derefter såväl konstitutionsutskottets. anmärkning angående förslagets redaktion vid denna och förra. riksdagen, som förslagets lydelse i det sammanhang det framställdes vid förra riksdagen blifvit upplästa, anmärkte Jöns Persson vidare, att man vid denna uppläsning kunde finna, att det nu föredragna förslaget var olika det, som varit hvilande, och detta föranledde honom attförorda afslag, i hvilket många af ståndets ledamöter instämde. Vice talman Ola Svensson ansåg sig så mycket mera föranledd att uttala sina åsigter i saken, som han icke varit i tillfälle att göra det då förslaget först framkom vid förra riksdagen. Om man betraktar bondeståndet fristående från de andra stånden, så finnes intet skäl att lemna plats åt de nu ifrågavarande medborgarekategorierna i bondeståndet, helst den fjerdedeli representationen, bondeståndet nu har, är jemförelsevis nog liten. Deltagandet i riksdagskostnaderna vore också en bisak. Men betraktar man frågan från andra synpunkter, så kommer man till -en annan slutsats. Det blir en morallsk pligt att erkänna dessa orepresenterades rätt. Om det medgifves att representationsrätten är fästad vid jorden, så får man också medgifva, att de, som odla den, som tryckas af dess bördor lika som bondeståndet, och hvilka med detta stånd hafva samma intressen, tryckas af en orättvisa då de ej äro delaktiga af bondeståndets representationsrätt, då man ej kan förneka, ntan måste medgifva att bland dessa medborgare, liksom bland alla klasser träffas redbarhet och fosterlandskärlek. Talaren hade åtminstone träffat dessa egenskaper i alla klasser, i kojan och hos de högst uppsatta, liksom hos de många som finnas mellan dessa ytterligheter. Då nu föröfrigt icke varit ifrågasatt att välja något särskildt antal af dessa till bondeståndet, utan att deras valrätt skulle utöfvas bland den stora mängden, så kunde talaren icke finna någon. fara i förslaget. Skulle någon af dem kunna väljas af bondeståndet utän att förut genom redbart uppförande hafva gjort sig förtjent af förtroendet? Talaren trodde, att bönderna nog hädanefter såsom förr skulle: se till på hvilken de valde, och betviflade ingalunda att de skulle välja dugliga kandidater: Ola Svensson ville icke döma om aflägsna: resultater, men trodde icke att detta förslags antagande skulle hindra den önskade stora reformen, hvarföre han tillstyrkte bifall. Svebilius, Nils Jåenson och August Andersson från Östergötland; Almqvist, C.A. Larsson, v. talman Per Ersson och många andra instämde. (Forts. följer.) ——— i 7 Borgareståndet.