Aftonbladet – 15 december 1859, sida 2

Borgareståndet. Öfverläggning om representationsrätt i presteståndet för elementarlärarne. Då förslaget härom i går föredrogs i borgarestån det, lemnades först ordet åt Rektor Dahm, som yttrade: Ehuru ingen lifligare än jag kan vara öfvertygad derom, att lärarekåren vid våra elementarläroverk eger ej mindie.den kännedom om än det intresse för samhällets angelägenheter, sonr kunde göra den lika berättigad som någon annan: korporation att vara representerad -vid våra riksmöten, så nödgas jag dock, då det; åligger) mig att såsom representant bedöma frågan, på det bestämdaste yrka förkastande af föreliggande lagförslag på de grunder, hvilka jag skall hafva äran anföra. 2 Detta lagförslag, som åsyftar att tillersänna elementarlärarne valrätt såsom en särskild; politiskt berättigad klass, och deras valda representanter plats inom presteståndet, tyckes vara tillkommet i ett slags förtviflan öfver misslyckandet af alla de försök . till representationens ombildning, hvarmed vi sträfvat uns der de sista decennierna. Man tycktes hafva föresatt sig att inmaka så många som möjligt inoni de representerades afstängnin rar, och man undersökte icke så noga, huruvida man, för att nå detta mål, följde sunda grundsatser eller sådana, som redan spelat ut sin rol på verldsteatern och nu blott spökade högt uppe i Norden. Man ville utöfva ett slags rå rättvisa mot alla hittills politiskt oberättigade, nan ville väcka lif; och man må ej förtänka de förtviflade, att de trodde sig kunna borttaga kylan och svagheten och-väcka föryngradt lif och falsk värme genom att intappa nytt, lifvande blod i de gamla förbenade ådrorna. Man försökte ännu en gång att bygga på de gamla åsigterna, enligt hvilka sämhället vore ett knippe af intressen och tolket af klasser, hvilka intressen och klasser-skulle vara representerade, på det att genom dessas nötning mot hvarandra och strid med hvarandra samhällets harmoniska utveckling skulle åstadkommas. Man besinnade icke, att man ville bygga på en åsigt, som, ehuru -måhända ett nödvändigt moment i den menskliga utvecklingen; likväl är grundfalsk hed i ritiglande röt; ty det är icke under striden mellan konstigt afsöndrade klasser och mer eller mindre sjelfviska intressen, som det sanna och rätta framträder — af stoft blir endast stoft — utan det är under striden mellan olika åsigter som sanningen framgår, och den sannaste, sdlaste och högsta åsigten till slut står ensam som segervinnare på stridsfältet; Det finnes också inom staten något högre än stoftet. Och samhället består lika litet endast af klasser och intressen som menniskan består af endast musker, nerver och ben. De finnas visserligen, men de iro underordnade; ty det är ideen, lifvet, själen som sammanhåller och representerar menniskan och utom hvilken hon hemfaller under förstörelsens lagar, och som ingenzkan säga, att själen sitter i hufvudet Her hjertat, eller i den ena eller andra muskeln eler nerven, utan öfverallt; lika så litet kan man säga, utt samhällets själ sitter i den ena eller andra klasen elier intresset, utan öfverallt. Då man derföre i epresentationen vill bereda tillfälle för statens id utt kraftigt göra sig gällande såsom en öfver alla tåndsintressen stående makt; då man vill hafva ett ittryck af samhällets förnuftiga mening, af sämhälets själ, så hvarken kan eller bör denna sökas här ller der, af eller hos intressen och stånd, utan af :a och bland alla — af folket bland folket.