Aftonbladet – 30 november 1859, sida 3

här nederbörd helt och bållet. Må man besinna hvad denna naturförmån innebär i detta klimat! Man kan derföre knappt tänka sig två länder, mera olika än dessa på ömsesidorom Gibraltarsundet, och detta oaktädt, på långt båll !sedd, Bela . landets allmänna teckning. bergskedjornas former etc. tycks. lika på den ena som på den andra stranden. Men när man kommer närmare — hur olika! Spanien öfverallt. gult och rödt,-genomtorrt och förbrändt, utom på de konstvattnade fläckarna; Marocco deremöt klärgrönt, betäckt från kammarna af bergena ända ned i -dalarnas : bottnar af buskskogar eller såtminstone åf dvärgpalmens bladgräs; och hvarhelst odlingen brytt sig om märken, tvenne. skördar om året utan konstvattning ! Förklaringen af ölikketendligger i det enda ordet: regn! Hväd skulle det ej kunna bli af detta land med dess fruktbara, stenfria och lätt odlade jord under Afrikas sol och med tillräckligt regn — om -det-beboddes af ett annat folk? Det är ett eget öde. som hvilar öfver denna del af jorden. Till och med i gamla tider, då Afrikas medelhafskust var Roms kornbod och odlad som en trädgård, till och med då ville det aldrig lyckas att riktigt civilisera Mauritanien, och liksom det då var den minst högt odlade delen, så är det nu den mest förvildade af hela denna fruktbara kust. — -Maroccos bergskedjor och höjdsträckningar är de sista spårena af Atlaskedjan, och dehna tycks äga den förmåga, som Spaniens. berg saknar, näml, att samla regnmoln.-— Hvad kan orsaken.vara Härtill 2. — -Skogarnas uthuggving i Spaniens bergstrakter, skulle förmodligen en af våra skogsifrare. straxt utropa. — Må varal Men äfven de -marroccanska bergena, så långt jag sett dem, är skoglösa, d. v. s. de är visserligen beväxta med täta snår af tvåå tre alnars höga buskar; men af fullvuxna träd, såg jag endast här och der en dunge. Man gör också