STOCEAALM dena 80 Hov. Att betydliga nedprutningar på regeringens anslagsfordringar måste vid d lag ske, såvida en tillökning i-folk skall kunna undvikas, är ett förhållande hvarom man öfvertygas vid första blick på frariställningen om statsverkets tillstånd och behof. Att derbos den allmänna meningen i landet på det eftertryckligaste fordrat och fordrar sparsamhet med statsmedlen, samt att följaktligen rikets ständer, om de i någon mån skola lyssna till och gifva uttryck åt folkets önskningar, icke kunna samtycka till skatternas höjande, är så väl kändt, att det icke fordrar någon bevisning. Den frågan uppstår således, hvar besparingar kunna ske, utan att o ägenheter eller vådor för det allmänna deraf skola uppstå. Det är visserligen icke någon lätt uppgift, som här föreligger rikets ständer till lösning. Då det tillförene talats om besparingar, har dermed vanligen, och nästan uteslutande, afsetts vägradt beviliande af begärda nya anslag. Att representationen denna gång måste i afseende på dem gå tillväga med den yttersta varsamhet, lider icke något tvifvel; men det kan och får icke st nna dervid. Om jemnvigt mellan utgifter och inkomster skall kunna åvägabringas, måste nedsättningar i de äldre anslagen äfven ega rum. En kraftig på tryckning från de folkvalda ståndens sis!a har också redan i detta hänseende försports. Väl förutse vi, att å andra sidan hvarje förslag i denna riktning skall möta ganska mycket motstånd i de privilegierade stånden, der löntagareintresset och regeringens inflytande vanligen äro allsmäktiga, och der man ofta icke nöjer sig med att bifalla: hvad: regeringen äskat, utan sträcker sin frikostighet ännu längre, emedan det alltid går så lätt att skära breda remmar ur andras hud. Men då man denna gång skall förgäfves söka göra troligt, att det kraftiga yrkande på nedsättningar i statsutgif: terna, hvilket efter all anledning är att förvänta från borgareoch bondestånden, föranledes endast af otidig oppositionslusta; då denna gång sjelfva folkets yrkande på sparsamhet; varit alltför bestämdt och eftertryckligt, för att kunna misskännas, och då de folkvalda representanterna, oaktadt den bekymmersåmma ställningen, redan på det mest storsinnade sätt gifvit tillkänna sin beredvillighet att samtycka till de betydande ansträngningar, som fordras för fullföljandet af det nationalföretag; vid hvilket den allmänna meningen i landet fästat så stora förhoppningar; så skall det blifva ganska svårt för de privilkgierade stånden att bjuda trots åt ett sådant yrkande, och vi våga till och med tro, att regeringen skulle under nuvarande förbållariden finna det ganska betänkligt, att såsom lotterivinster från de förstärkta utskotten mottaga: .anslagoch afgifter, demde folkvalda. stånden i folkets namn bestämdt motsatt sig. Vi vilja: -derföre förmoda, att de privilegierade: stånden icke skola drifva det till någon sådan ytterlighet; att de icke vid sina tillgöranden skola lemna helt och hållet ur sigte den allmänna meningen i landet. De skulle derigenom säkerligen lika mycket förbis2 landets. som regeringens välförstådda intresse. Ett bofsamt tillmötesgående från deras sida, redan i statsutskottet, i afseende på sådana. frågor, der de folkvalda ståndens mening visar sig fast och enbällig, skulle ofelbart leda icke: blott till riksdagsarbetenas fortskyndande, utan äfven. till förebyggande af mycken bitterhet, mycken ovilja, som säkerligen icke kan vara hvarken önskvärd eller båtande för dem, som dertill gifva anledning. Vi ha sagt, att betydliga nedprutningar på regeringens fordrihgar otvifvelaktigt kunna ske, utan fara för statsmaskinens oafbrutna gång. Då vi nu skola tillåta oss några antydningar i detta hänseende, sker det i största allmännelighet och under förbehållen rätt. att i sinorå: tid upptaga till närmare granskning särskilta titlar och-poster. Det är med särdeles obehag som vi se oss härvid icke kunna förbigå det grannlaga kapitlet: första hufvudtiteln. Vi hade hyst den förboppning —--och den delades, efter hvad vi erarit, af ganska många bland de folkvalda representanterna — att första hufvudtiteln icke skulle: vid denna riksdag föranleda några af dessa städse motbjudande meningsstrider, som derom tillförene egt rum. Man visste. att det kongl. apanaget skulle öfvertagas ai den nye konungen, och om än. många: anse detsamma öfverdrifvet 1 förhållande till: landets tillgångar, hade dock ingen förestält sig att någon nedsättning deri skulle ifrågakomma. Män visste derjemte, att ett anslag komme att föreslås för H. Mi enkedrottningen. och vi tro knappast: att någon: representant hade ämnat bestrida detsamma. Om någor gjort det, hade han säkerligen icke uttryckt nationens önskningar och:icke vunnit understöd af många röster. Men :— såsom en representant inom borgarestindet också redan anmärkt — man visste icke af någon förändring inom den kongl. familjen, som kunde föravleda till någon annan förändring i anslagstiteln än de nyss antydda. Beklagliger bar regeringen sett sakerna annorlunda och derigenom gjort nya tvister om första hufvudtiteln oundvikliga: De blifva: det af flera lika vigtigasanledningar. Först och främst derföre, att, ehöru landets tillgångar icke för närvarande medgifva något slöseri med statsmedlen. regeringen, utan allt afseende derpå, icke tvekat att vilja af folket utpressa, vore det