Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 2

Hvad kan det tjena till att i sådan sak väcka opp Berr Hjelms oro? Nog tycker jag, efter. mitt vett, att om han ville blunda, så skulle han få det. Jag vill nedlåta mig för den här gången att ge dig förklaring, men jag gör det icke utan att tillika ge dig en klok vink.Vill du komma fram i verlden, så tig, lyd och observera, men fråga sällan ! Janne såg helt ödmjuk och afsnäst ut. Nånå, jag förlåter dig. Och hör nu förklaringen,... Du torde minnas hur topp rasande Hjelm blef, då jag hade den stora smugelaffären med Mörkökarlarna. Han förhäfde sig då och lofvade i ord, som jag ännu mins, att intet lurendrejerigods vidare skulle komma in i huset. , ,Det vet jag ganska väl Begriper du nu min stolta tillfredsställelse öfver att stå på den oberoende ståndpunkten att jag gör hvad jag vill, utan att Hjelm vågar röra sig. Han är vanmäktig i min hand och vill ingenting veta, blott derföre att det skulle kosta på hans högmod att se sig ingenting kunna uträtta emot mig — ty naturligt vis kan han icke ange sin egen bolagsman. Nu har jag det klart för mig, herre! Men jag ville inte hämnas för så lite., Du är ännu för obetydlig att ha väckt någon känsla, som kan lära dig hur det smakar att få hämnas på en annans stolthet, och derför kan du tacka Gud ... Och nu, är det nog; för i qväll! Jag går tillbaka till mitt eget rum. Han smög åter sakta ut. Planeradt från början till -slut! mumlade han för sig sjelf. Få se nu om icke tron på kontrabandet skall göra tillbörlig verkan, .... Han skrattade med qväfd rörelse inom sig Nu, sköna fru Emilia, hoppas jag att vi en gång få göra slut på den der löpande räkningen, som vi hade-emellan oss och som fick