Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 2

tets tanka härom. Ryktena om utgången af lord Cowleys mission äro ännu ganska stridiga och hvarannan motsägande; och denide senast hitkomna tidningar införda depesch från grefve Buol till österrikiska sändebudet i London innehåller inga eftergifter, utan blott emot slutet den förklaringen, att Österrike ej vill draga svärdet för annat än försvaret af sina obestridliga rättigheter ochför traktaternas upprätthållande. Franska tidskriften Illustration innehåller ett i sitt slag märkligt och ganska upplysande bidrag till historien om första uppkomsten till den nuvarande kritiska ställningen. Redan den omständigheten, att artikeln blifvit i Paris tryckt och offentliggjord samt icke mötts af någon vederläggning, gifver den ett visst intresse. Enligt författarens, uppgift skulle Napoleon III:s plan, att understödja Italien, våra en direkt följd af det Orsiniska attentatet. Kejsaren nade beslutit sig härtill. då han insåg omöjligheten att beröfva de honom med döden hotande italienska republikanerna deras asylrätt i England, och då en förbindelse med det italienska nationalpartiet erbjöd den bästa utväg. att göra dem oskadliga. Sistnämde parti hade redan flera gånger vändt sig. till honom med begäran um bistånd, och så snart han beslutit sig till att ingå på deras planer, gjorde grefve Cavour honom ett be-ök i Plombieres för att vidtalas om hvad som vidare borde göras. Kort efter kejsarens återkomst till Paris inträffade der öfverste Couza, med hvilken han, rörande Donaufurstendömena, träffade en öfverenskommelse, såsom hvars resultat man kan betrakta dubbelva et i Moldau och Wallachiet. . Derpå följde festerna i Compiegne, till hvilka lorderna Palmerston och Clarendön inbjödos, och i dessas närvaro påstår Illustration de punkter ha blifvit uppsatta, hvilka utgöra kärnan i skriften Napoleon III och Italien. Den samtidiga förbindelsen med grefve Cavour och med öfverste Couza häntyder på vigtiga planer, hvilka ännu icke kunna genomskådas, endast anas. Förbindelsen med Couza synes beteckna, att det ligger i kejsarens plån att kefordra rumänernas förening, för att göra sig dessa förbundna på samma sätt som italienarne. Det är emellertid någonting karakteristiskt deruti, att Couza såsöm utvald hospodar för de båda furstendömena förklarat sig endast vilja emottaga uppdraget för så lång tid, som det är rumänerna förmenadt att utse en främmande prins till deras regent. Det är således på detta som man fortfarande, synes spekulera; och Couza kan härvid ej ha haft någon annan än en fransk prins i sigte. Om nu Ryssland ginge in häruppå, så skulle äfven på detta håll en gräns kunna sättas för Österrikes inflytande. Turkiska regeringen hyser ögonskenligen dex högsta åstundan att störa rumänerna i deras nationella utveckling, och om detta egde rum, så skulle Ryssland och Frankrike utan tvifvel hasta att förhindra ett dylikt förfarande, och härmed vore då grunden lagd för en inblandning, som kunde för Österrike på denna punkt blifva fullt ut lika förderflig som kriget i Italien.