Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 2

Monitörens fredliga artiklar synas ej i Itaien ha väckt den uppmärksamhet och det missnöje man kunde ha väntat. Så finner den genuesiska tidningen JVazione deruti ingalunda något argument till förmån för freden. Med anledning af de rykten, som nyligen varit i omlopp rörande ett infalli Piemont från Österrikes sida, anser bladet ingenting naturligare in deniia af Frankrike afgifna förklaring. Och 1å föröfrigt diplomatiska underhandlingar redan iro i gång, och en konferens innan kort kommer att öppnas, kan Frankrike naturligtvis icke vilja väcka oro hos stormakterna och på. förhänd gifva dem sin mening tillkänna. Monitörens förklaring kan ej betraktas annorlundå ä0 såsom en gärd af aktning för den kongress, som snart kommer att i. Paris sammanträda. Turinerbladet Independente fäster uppmärksamheten på, att defensivfördraget emellan Frankrike och Piemont nu här för första gången blifvit officielt tillkännagifvet; att det angrepp från Österrikes sida, som förklaras utgöra ett vilkor för kejsarens deltagandei kriget, redan kan anses vara gjordt, då ett sådant ganska väl kan ega rum utan öfverskridande af grannstatens område, likasom ett försvar utan anfall kan ega rum äfven genom fiendens angripande på dess eget område. Till belysande af sist anförde, något vågade sats, anför den piemontesiske publicisten följande exempel: Om en man håller en laddad pistol för bröstet på oss, så äro vi ingalunda förbundna att afvakta skottets aflossande, i förhoppning att det kan klicka, eller att rörelsen skett endast för att hota oss. Å Att Frankrikes rustningar, i trots af Monitörens motförsäkringar, äro ganska allvarsamma, bekräftas emellertid från flera håll, och senast af de i dessa dagar ingångna telegrafdepescher. Österrike rustar å sin sida med stor ifver, och enligt en i Constitutionnel nyligen införd uppsats uppgår för närvarande dess arme i Italien till 177.210 man, nemligen 140,390 infanteri, 6400 kavalleri, 10,320 jägare, 15,100 artilleri och genikårer samt 4 gränsbataljoner, utgörande 5000 man. Enligt Wiens officiella tidning har Österrike vägrat att göra några eftergifter i afseende på dess med de . smärre italienska staterna ingångna fördrag. Hvad åter prins Napoleons afskedstagande; från sin ministerbefattning angår, är detta någonting, som länge på förhand varit omtaladt. Att det ej kan innebära någon ond; synes deraf att kejsaren, först sedan ansökningen trenne gånger blifvit förnyad, dertill lemnat sitt bifall, att ban låtit prinsen sjelf före-. slå sin efterträdare, och att det goda förståndet emellan. de båda kusinerna på intet sätt blifvit stördt; hvilket allt omständligt frambålles af Times och andra väl underrättade Påriserkorrespondenter. För öfrigt anses anledningen ti!l prinsens afskedstagande till en stor del böra sökas i hans osämja med: de algieriska generalerna och hans impopularitet i allmänhet inom armån; Med anledning af det i Monitören begagnade uttrycket, att kejsaren lofvat försvara konungen af Sardinien emot hvarje anfallsåtgärd (tout acte agressif) från Österrikes sida söker Opinione visa, att Österrikes senaste åtgärder verkligen varit af den mest agressiva art. Och det äricke blott Sardiniens presg, utan ock dess regering, som betraktar saken ur denna synpunkt. Det berättas nemligen, att grefve Cavour nyligen un-. der ett sammanträde med franske ministern i Turin bestämdt förklarat sin afsigt att taga kejserliga regeringens löften om verksamt bistånd i anspråk, sedan nu den serie af militära åtgärder, som Österrike vidtagit nära Piemonts gränser, eger en så agressiv karakter, att sardinska regeringen anför kriget såsom nästan i sjelfva verket förklaradt. Franske ministern säges hafva bedt grefve Cavour att appskjuta med denna anhållan och lemna honom tid att förut utforska Kejserliga kabinetEEE oe TE NNE LA TEST NTR BOnsRP SEA