Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 1

FS CA ARRBUSEIPEVADTARUTIRUUTETS VALL ARLJÄLDUUEIG Vv SID Kd fa STOCKHOLM den 19 Mars. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 5 Mars 1859. De traditionella skiljaktigheterna uti de officiella åsigterna och meningarne inom Tyskland hade under de senaste fjorton dagarne växt till en så betänklig, nygermanisk, det vill säga förbundsdagsaktig höjd, att det synes vara bäst att först för sig någorlunda reda detta kaos af noter, depescher och halfofficiella förklaringar, innan en granskning af dem här företages. Den gamla diskussionen mellan Preussen och Österrike, hvilken antyddes redan i de depescher, som jag analyserade i min skrifvelse af den 19 Februari, har sedermera tyvärr, till tyska enighetens nackdel, utvidgat sig. Österrike begår det stora felet att icke vilja underhandla med Preussen sjelf om det af Preuscen begärda beskyddet, utan vill gifva Preussen liksom ett rendez-vous i Frankfurt, der man skall besluta öfver förbundets krigsberedskap och således medelbart äfven öfver preussiska armens mobilisering. I en depesch af den 22 Februari har Österrike tillkännagifvit, att detta beslut måste fattas under vissa bestämda krigseventualiteter, som vid den tiden ansågos vara temligen nära. Ginge Preussen in derpå, så vore oundvikliga följden, att Preussen öppet nedsjönke till en stat af andra rangen, och Österrike kunde då, liksom om det gamla tyska kejsarriket ännu existerade, fastän utan den sedermera förstörda Ständisch-färstliche inskränkningen, med den majoritet inom förbundet, hvarpå det alltid kan vara säkert, förfoga öfver Preussens krigsmakt, såsom öfver en vasallstats. Då funnes det i sjelfva verket intet Preussen mera, och Fredrik den stores monarki vore att betrakta såsom afdankad vis å vis habsburgska kejsarhofvet. Deremot reser sig nu naturligtvis med bestämdhet den preussiska nationalkänslan. Den fordrar att Österrike behandlar Preussen såsom europeisk stormakt, såsom jemnbördigt, och afstår från försöken att vid förbundsdagen majorisera Preussen, som man kallar det, eller bestämma öfver dess handlingssätt genom att bilda en majoritet för de österrikiska förslagen. I ett förtroligt cirkulär till de preussiska sändebuden vid de tyska hofven har Preussen i slutet af Februari ganska kategoriskt upprätthållit sin ställning såsom europeisk stormakt. — an tror här, att Österrike skyr direkta underhandlingar med Preussen, synnerligen derföre, att det förutser att Preussen skall uppställa sina vilkor och göra bestämmelser, som emotsvara dess intressen. Det skulle ju: verkligen kunna falla Preussen in att för det skydd, som det skall lemna Österrike, fordra undanrödjandet af gamla anledningar till klagomål, t. ex. en reform af den till Preussens nackdel uppgjorda förbundsförfattningen. Derom vill Österrike icke höra det minsta och derföre går det till Frankfurt i stället för att på förhand öfverenskomma med Preussen om åtgärderna vid förbundsdagen. Detsluga wienerkabinettet skulle likväl kunna missräkna sig och, i stälet för ett arrangement med Preussen på vissa vilkor, få alldeles intet vid förbundsdagen. Ty Preussen skall icke underkasta sig ett majoritetsbeslut i angifna riktning. Man vet huru elastisk förbundsförfattningen är. Förbundets hjelp utan Preussens har icke mycket att betyda. För öfrigt är majoriteten af de tyska regeringarne ingalunda afgjordt gynsamt stämd för de bebådade österrikiska framställningarne. Österrike skall väl derföre ännu någon tid dröja med dem. Vi hafva ju dessutom för ögonblicket kommit in i en fredlig parentes, om man så får uttrycka sig, hvilken ansluter sig till Cowleys såsom det tyckes icke helt och hållet misslyckade sändning och i dag med Monitörens per telegraf meddelade artikel äfven från Paris inringes genom franska officiella klocktoner. En borgen för freden skall ingen förnuftig finna deri, men utbrottet af striden är i hvarje händelse, om också blott för kort tid, uppskjutet, och derigenom undgå vi väl också till en början utförandet af de tyska planerna i Frankfurt. :De tyska regeringarne skola få tid att ytterligare vexla diplomatiska noter, för dem, som bekant, ett vida större politiskt nöje, än för allmänheten, som är nödsakad att läsa dem, Emellertid hafva vi blifvit öfversvämmade af en syndaflod af broschyrer, som från olika synpunkter afhandla dagens tilldragelser och de olika lägrens ställning. En af dem, ? Preussen och italienska frågan?, har gjort särskilt uppseende. Den rekommenderas med en hel hop fraser och argumenter, som skola vara snillrikt uttänkta, en fransk-rysk allians, och har framkallat en storm af harmsna vederläggningar i hela den oberoende pressen: Ingen vill för öfrigt erkänna sig hafvå författat den. Heinrich v. Arnim, som ryktet i början nämde såsom författare, har förnekat all delaktighet i skriften. Då emellertid inom den politiska litteraturen faderskapets uppdagande? icke såsom i Code Napoleon, är förbjudet, så förbehåller jag mig att göra några antydMM ER REA