Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 1

Han hade sjuknat under en resa och måst vända om. En timma sednare afreste Majken. 4:de scenen. I bodkammaren. Jaså, min käre Janne, du tror att jag är dummare än skäligt — men jag har ju sagt dig att prestsöner alltid måtte ha vettinågon vrå af hufvudet, och det vettet säger mig, att likså säkert som jag nu sitter här och räknar dägkassan, har Holt haft något satanstyg för sig inne i magasinetl Jay gå dit och lukta, om du vill — inte hindrar jag dig att göra dig säker på det. Det behöfs inte. Jag har hört — det är nog. Vet du hvad jag vill låta dig förstå, Gustaf? Det är detta, att om far din var prest, så var väl farfar din ändå krukmakare — ty nog är du af krukebörd, efter som du inte törs gå in i magasinet. Akta dig du att jag inte lägger dig på örat! Jag har gjort i min skyldighet hvad som behöfs. Det är inte en timma sedan jag stod inför patron, och han svarade som sist att han inte ville veta något. Han lade ändå till, att hans och Holtens affärer inte skulle bli så gamla tillsammans. Ah, gubevars, har du kunnat vara så galen på allvar, att du sprungit till patron ned sådana obevisade historier! De kunna vara obevisade om du vill — men sanning är det... och afbryt mig nu inte vidare i räkningen af alla dessa välsignade löspengarnal Så sömnig du ser ut, Gustaf ... Hur många dalers-högar har du fått i ordning? Det är inte mer än femton än, och du har visst öfver tjugufem — det tar aldrig slut. Jag räknar så qvickt jag ... Nu skall ja rulla in dem i papper och ställa upp dem p