Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 2

ildern, ja på de senaste 8 å 10 åren, till och med blott efter 1854 års riksdag, då principen, att postverket skulle vara en inkomstkälla för staten, öfvergafs, tillvägabringats flera reformer och af allmänheten erkända förbättringar än förut under 150 år. Och då insändaren, på detingen skulle missförstå omfattningen af hans reformförslag, till yttermera visso (fjerde artikeln P. T. n:o 289) uttryckligen upprepade, såsom et resumå, att ett helt nytt post-s y stem måste grundläggas och genomföras, och med den ytiursta sky nd samhettillvägabringas; å önskade G. ÅA. endast att också. draga. några strån till. stacken, för att (likasom insändaren uppgifvitsig vilja) försöka åstadkomma måtta 1 klandret och billighet i fordringarne, samt dervid, ännu bjertare: än ins. gjort, framhålla. den, som man vågade tro, obestridliga sanningen, att så stora. svårigheter (äfven af-ins., i måhända icke. full konseqvens med ofvanstående yttrande, med? gifna) äro förknippade med. de postreformer, som förestå .och måste ske. (ett ganska bestämdt: medgifvande), att ett förbiseende häraf icke: allenast innefattar den största obillighet, utan till och med i många delar lätt kan ytterligare förhindra problemernas lösning. T G. A. sökte framlägga åtskilliga af dessa svårigheter, deraf Aftonbladsinsändaren nu, på sitt. eget sätt, gjort en resumå, så uppstäldy att hvar och en, som icke egnat särskilt uppmärksamhet åt frågan, synnerligåst hvar och en, som icke ens haft tillfälle sjelf läsa hvad i en annan tidning derom yttrats, lätt skulle frestas tro G. A. hafva förklarat alla reformer i postväsendet omöjliga, hvilket äringenting mindre än öfverensstämmande: med verkligheten. Möjligheten har endast i en .enda :punk blifvit ifrågasatt. G; A.harnemligen frågat — och han vågar ännu vidhålla denna fråga — om det är möjligt att genomföra, eller ens uppgöra någon fullständig plan till en postretormi vidsträckt mening (så vidsträckt;som insändaren. fordrat -skola. med den yttersta skyndsamhet tillvägabringas); förr än deny till er komites. preliminära behandling: öfverlemnade grundfrågan, -hur. postbefordringen ä allmänhet skall ske, blifvit afgjord. ; I denna komite är. en af postverkets tjenstemän; hvilken i. viss -mån .kan. anses. som en medlem af poststyrelsen, ledamot. Man kan icke förneka, att-det skulle nästan falla in i det barocka, om nu poststyrelsen (inclu stve nämde ledamot) samtidigt företoge sig att i denna del utarbeta ett reförmäförslag, som möjligen komme att hvila på helt ahnan grund; än komitens! Och medgifvas måste Välj ät denna: de; af feformens får. ett: helt annat utseende, om posthemmansskjutsen skall bibehållas eller icke, om postverket skall öfvertaga hela skjutsningsbestyret eller ej, om med posterne skall förenas personbefordring eller icke? Hvad kostnaden beträffar, har G. A. endast velat ytterligare fästå uppmärksamheten på denna, all uppmärksamhet värda stötesten. Det är mycket lätt att få hela allmänheten med sig i ropet på reformer, men om dessa reformer komma att kosta be:ydliga summor utöfver tillgångarne (och genomförandet af insändarens förslag skulle ofelbart göra det), så torde det allt vara skäl att, innan alltför stort, möjligen onödigt arbete nedlägges på dylika försläger, Hos dem, som sköla släppa. till penningarne, känna sig något litet före I princip rågan: skall postverket underhålla sig sjelft; eller vill man bestå statsanslag dertill: I afseende på omorganisation af poststyrelsen och personalen, om behofvet hvaraf man är ense, har G. A. -hemställt, om icke en svårighet derför just nu ligger deruti, dels att personalen. och. indelningen. måste. rättas, efter, hvad man får att göra i verket, efter det de förestående reformernas omfattning blifvit bestämd, dels att en komite är sysselsatt med förslag till styrelseverkens i allmänhet organisation. Äfven härvid tyckes det; som sagdt, föga löna mödan att samtidigt och på sidan om denna komite använda arbete på uppgörande af förslag till omorganisering af eft verk, på möjligen helt andra grunder, än hvad komiten: kommer att för verken i allmänhet föreslå. Så utgör t.ex. frågan, huruvida man viddylika organisationer skall bygga på den kollegiala formen eller icke, just en af hufvudknutarne, son väl med någorlunda harmoni och enhet, så vidt ske kan, bör lösas för alla styrelseverk. Såsom ännu :ett exempel på, huru delade tankarna kunna vara i denna fråga, må anföras; att insändaren i P. T. temligen bestämdt förklarar, att poststyre sens chef behöfver vid sin sida tvenne departementscheer, då deremot G. A. för sin del ännu är mycket tvekande, huruvida icke 4, 5 eller 6 (alltefter ärendenas växande mängd och slag) byråchefer: vore att föredraga, hvarvid skilnaden i systemet är större än blotta benämningen. KR Hvad G. A, yttrade om poststyrelsens funderingar, har Aftonbladsinsändaren sökt vända till löje, men skämtet förlorar all udd inför hvar och en, som läst hvad G. A. verkligen yttrat. — Den förste insändaren; hvars artiklar, sannolikt icke nedskrifna på en gång, sammanställda. innehålla en stundom rätt besynnerlig blandning af. temligen bestämda ofelbara påståenden om hvad som bör och måste, ske, och af högsta modesti (ironiskt använd månne ?) doftande. erkännanden om oförmåga, hade (fjerde art. P. T. n:o 289) yttrat: Insändaren upprepar, att han icke rn ST rnnnek ekrarna te — att tro Hvad Moss sade, att: hundrade ting, som man icke förutser, kunna hindra de mest säkra beräkningar. Ja ja, Moss har nog rätt! Herr löjtnanten. kan ganska väl göra beslag ES a et JL NNE fö MN