Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 2

att tro Hvad Moss sade, att: hundrade ting, som man icke förutser, kunna hindra de mest säkra beräkningar. Ja ja, Moss har nog rätt! Herr löjtnanten. kan ganska väl göra beslag hemma i en sjöbod, men att i;list, våld eller öppen strid mäta sig med det respekterade björnyglety det låter-han bli; stackars gosse-— hans. skinn är icke gammalt nog att våga sig i den dusten. Och -:med: de hastiga öfvergångar, som hans karakter var underkastad, fick han sig snart derhän att det hette: Kanske-följer jag ändå med: till Lysekil. Visst är Moss med och står på husets. bästa, men utan mig får Hjelm alltför fria händer ... Tyst, här kommer .någon. Och någon kom verkligen. Det var den förtrogne af bodbetjenterna :som inträdde med ett stort bref. i handen, skrifvet på gammalt gulnadt papper med stora styfva bokstäfver. En gubbe från Mörkön hade det här med sIg.D FGa din väg sade Holt, lika blek som under den natten, då han i samma rum läste ett annat bref, brefvet från den olycklige kapten Geistern. Nu skulle andra hafvets bemligheter gifva sitt resultat tillkänna, ty mörkökarlarne hade aldrig sändt bref utom för den vigtigaste angelägenhet. (Forts)