Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 2

så mycket ondt väder — ännu större, då hor i handkammaren, der hon med flit tagit sig något före, fick se sin mani dörren och höra den förtroliga benämning, som endast i vissa riktigt upptinade stunder kom fram: Min gis) — en täck förkortning af orde gris — är -du här! Supponerar du skulle behöfva ett tröstord för den ångest du utstått. Fru Beate-Marie häpnade — detta blef nästan farligt: hennes egen, icke särdeles känslige Moss gifva tröstord! !! Nåvälv, tänkte hon, det är bäst att icke förtreta bonom genom utrop af undran! Och så smålog hon tillbaka och såg utliksom hon aldrig blifvit van vid ett annat språk än det närvarande. Nå nå, fru Moss blef också icke gift för fyra, dagar sedan: hon hade tjugofyra års erfarenhet, ; Är du nöjd med din affär, min gubbe? Ha bolagsmännen vunnit ditt tycke?, Det föll icke fru Beate-Marie in att kasta sig öfver det farliga ämnet, som hon skrifvit om. En rapport måste man skynda med, ett resultat kunde man vänta på, då det var klokast att vänta och dessutom alltid kom tids nog. Bolagsmännen äro bra hvar för sig. Den ene är en af dessa utkorade själar, som Jag supponerar blifvit skapade .enkom för att stå sig sjelfva i ljuset. Hvad dep andre beträf. far, finner jag honom allt mer och meri min väg — en tujour karl, som kan förvärfva geni. Blef icke du också intagen af honom? Det var så kort tid vi träffades. Dumt snack, Beate-Marie! Litar du icke på ditt eget omdöme, så har du mitt — det kan vara nog det, supponerar jag. ; Men, kära gubbe, jag glömde fråga om ni ätit middag? Jag har allting i ordning i bändelse... . vi ha redan ätit hos herr Åke Hjelms. Kaffe deremot bör straxt tagasin... Först ett