Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 2

— Förre riksdagsfullmäktigen Ola Månsson och rektor Annerstedt i Upsala hålla på att bli gjorda till martyrer af deras politiske och : andlige själafrände, den bekante hofpredikanten Angeldorff. Så här sker det i Christianstadsbladet: Det sista årets sista månader hafva varit utmärkta för tvenne hufvudoch statsaktioner, märkvärdiga hvardera på sitt sätt, mot tvenne män, som hvar för sig hittills åtojutit allmän och välförtjent aktning. Den ena är nu i första instansen slutad, den andra nyligen börjad. Den första slöts på det märkvärdiga sätt, att en skolrektor, som i 30 är såsom lärare njutit ett vidsträckt och välförtjent anseende, blef-ansedd skyldig till brott emot missgerningsbalken, för det han, i sin egenskap af ansvarig ordningsman inom ett stort läroverk, tilldelat en trilsk och stursk skolpojke en något väl skarp skolaga —, hufvudsakligen i följd af en häftig tidningsagitation, somisynes vilja hafva skolans band lika lossiga som kyrkans. Det blef likväl till slut icke fråga. om mer än några riksdaler i ersättning. Den andra är allvarsammare. Den går ut på: att beröfva en man sin medborgerliga tillvaro, som bittills gjort sig känd icke blott såsom en redbar samhällsmedlem, utan såsom en särdeles kunnig, snillrik, vältalig och kraftfull representant inom bondeståndet, nemligen bankofullmäktigen Ola Månsson. Naturligtvis skulle det glädja ett visst parti, om man kunde blifva af med en sådan mans skarpa logik och utomordentliga förmåga att tillintetgöra väl spunna planer, vissa intressen till fördel. Men vi hoppas han skall reda sig för anklagelsen. Icke synes det hafva varit en så särdeles farlig sak, att han hjelpt en del enfaldig allmoge af sina häradsboer att få lån af statslånefonden, bakoreglementet må nu säga hvad det vill, ty det känner en hvar fullväl, huru sådant biständ bland allmogen ofta är högst behöfligt, och förtjenar snarare tack än tilltal. Att han skulle ha gjort det alldeles för intet, kan ej heller begäras. Huruvida han satt arfvodet för högt, och någon tid användt något lån sig sjelf till favör, är hvad som återstår att bevisa. Formelt rätt var det väl utan tvifvel, att bankodirektionen i Malmö anmälte saken, när något var formelt: mot reglementet handladt. Men man bör förmoda, att saken också har en andra sida och att denna aktion icke skall stäcka en mans politiska bana, som hittills varit ganska utmärkt. ; Den förgyllande hofpredikanten skulle visst ha lyckats bättre i försöket att öfvertyga sina läsare om rektor Annerstedts och Ola Mån sons helgonaskap, derest han tagit sig till FINJA