Aftonbladet – 4 december 1858, sida 3

verdåd så högt, att han hördes af de närmast stående: Diana anhåller i djupaste underdånighet att eders majestät värdigas hugna henne med en nådig kyss. Genast voro flera armar i beredskap och lyftade den förskräckta flickan, utan att akta på hennes motstånd, till jemnhöjd med konungen. Kyss henne, hviskade hertigen saktare; folket skulle anse eders majestäts vägran såsom förakt. Aldrig, hvarken förr eller senare i hela sitt lif, var konung Carl i en så besynnerlig situation. Sjuttown år, bägaren i ena handen, en vacker flicka vid den andra; rundt omkring jubel och fröjderop. Alla ungdomens känslor brusade genom hans själ. Han rodnade som en gosse och önskade att han varit sju mil härifrån, Då hördes från gården en kurirklockas klang. Men konungen, ehuru tvekande, lyftade bägaren och drack sina trogna dannemän till. Derpå lutade han sig åt sidan, blyg och försagd, och-kysste Walborg Ersdot:;er. Ett omätligt fröjdeskri höjdes i denna stund rån det kringstående folkets läppar. I samma stund öppnades dörren, och in trädde grefve Piper, mörk och olycksbådande, bland den församlade mängden. Hopen märkte honom ej, men konungen, lyftad högt under taket, såg honom strax. Med ett språng stod han på golfvet, så att vinet ifrån den till halften tömda bägaren stänktes öfver de kringstående och öfver den vackra Walborgs glödande kinder. Hvad nytt? sade han kort och snabbt till den nya gästen, hvars höga rang också genast lät ana vigtiga ärender. Onda nyheter! svarade grefven med låg röst. sBehagar ers majestät förunna mig audiens i enrum?a i Onda nyheter! -upprepade konungen, som nu, så i rättan tid befriad från sin farliga ställning, kände sig åter modig och glad ända till öfverdåd. Nej, min bästa grefve, jag ber er, spara då edra nyheter till ett lägligare tillfälle. I dag ha vi ejtid att höra derpå.s Ers majestät täcktes förlåta, men saken är af vigt och tål intet uppskof.s Följen mig, mina herrar fortfor konungen utan att låtsa höra invändningen. Detta goda fölket be-. höfver en vederqvickelse, och — Hård, hvar är du? Ryker ej björnsteken redan uppe i matsalen : Måltiden är färdig, ers majestät.