Aftonbladet – 4 december 1858, sida 3

högre intresse elementarläroverken nödvändigt skole verka förlamande, ej blott på universitetens verksam het, utan på nationens andliga kraft. I sanning, vore det nog, att läraren egde de kunskaper, som i un: dervisningen omedelbart komma till användning, då vore det en ändamålslös föreskrift, att äfven lärare vid 2-klassiga skolor, enligt regeln, böra hafva tagit filosofiska graden; men vi tro att detta stadgande har sin goda grund, och vi skulle verkligen anse det högst bedröfligt, om en lektor icke egde vidsträcktare kunskaper, än som behöfvas för att bibringa lärjungarne det för studentexamen erforderliga kunskapsmåttet. Härmed är alldeles icke förnekadt, att de lärare, hvil.kas uppflyttning blifvit ifrågasatt, verkligen ega de insigter, som för läroverkens bästa vore önskligt. Men i hvad fall som helst, hvem nekar, att mer än sjelfva kunskaperna gäller hos läraren förmågan att meddela dem? Deraf följer, att förtjente och skicklige skolmän, äfven om de skulle sakna egentligen vetenskapliga meriter, föga hafva att befara deraf, att de måste aflägga prof för den befattning, som de äro. fullt vuxna. Läroverksstadgan föreskrifver uttryckligen ( 69) att vid lärdres utnämning bör i främsia rummet fästas afseende på skicklighet och nit att undervisa, såvida de stödjas af tillräckliga kunskaper, och då det sedermera heter, att vid lektorats tillsättning bör särdeles afseende göras på sökandes lärdomsförtjenster, så tillägges dock omedelbart, att dessa ej gifva företräde, med mindre de äro åtföljda af alla öfriga egenskaper, som hos lärare erfordras. De sökande, hvilka haft tillfälle att under längre tid utmärka sig för nit och skicklighet att undervisa, hafva derigenom ett så afgjordt företräde framför dem, som utan tjenstemeriter grunda sina anspråk förnämligast på lärdom, att dessa senare endast i händelse af högst ovanlig förmåga kunna blifva farliga medtäflare. Vi äro således fullt förvissade, att af de lärare, som, enligt hr O. J. G:s förslag, skulle blifvit för lektorer förklarade, ingen enda verkligen skicklig och förtjent man skall gå miste om den syssla, han förestått; men det bör för dessa lärare sjelfva vara önskvärdt och vida mera tillfredsställande att nå detta mål utan att andra derigenom lidit inskränkning i sina lika billiga rättigheter. Då läroverksstadgan i ofvan åberopade ytterligare föreskrifver, att biskop och konsistorium visserligen äro förpligtade att fästa afseende på de betyg, som af sökande företes, men icke förbundne att dem ovilkorligen såsom befordringsskäl antaga, såvida de ej, genom sökandens prof eller kända föregånde tjenstgöring, bekräftas, så ligger deri ännu en högst väsentlig fördel för dem, som söka en syssla, den de redan bestridt, och hvilkas tjenstgöring egt rum under samma myndighets öfverinseende, som skall bedöma profven. Emellertid är det visserligen tänkbart att icke alla de lärare, om hvilka här är fråga, ådagalagt samma nit och samma skicklighet, och att således en eller annan måste gifva vika för en skickligare. Isådant fall kan läroverket derpå endast hafva vunnit. och den förbigångna har ändock ingen orätt lidit. Ingen har blifvit undanträngd från den plats, han verkligen innehar, och den, som blir bekräftad i alla de förmåner, hvartill fullmagt eller konstitutorial honom berättiga, och såsom i de flesta fall skett, erhåller ännu flera förmåner dessutom, har, såvidt vi förstå, intet skäl att vara missnöjd. Det återstår att egna någon uppmärksamhet åt ännu en punkt i hr O. J. G:s uppsats, hvari han beklagar det läroverk, vid hvilket sökande till de 7 lektorsbeställningarne i Örebro skall aflägga prof. Helt visst är hvarken det besvär, som derigenom kommer att tillskyndas vederbörande, ej heller den tid, som åtminstone för en afifrågavarande läroverks klässer tages i anspråk, ringa; men skall detta vara ett skäl att för denna gång aflysa profven, så kan det väl knappt vara fullt allvar. Ännu vet inger huru många sökande till de 7 lektorsplatserna, som komma att anmäla sig och genom profs afläggande fullfölja sina ansökningar, men att de ej under närvarande förhållanden kunna blifva så många som annars, är alldeles uppenbart. När i vanliga fall lektorsledighet inträffar, komma sökande från hela riket; nu äro ledigheterna många, och de sökande måste derföre dela sig på flera håll, Det är således möjligt, att tillsättandet af de 7 lektoraterna i Örebro icke komme att medföra stort flera prof än annars tillsättandet af en enda sådan befattning. Emellertid hafva vi aldrig förr hört någon yrka, att mängder af sökande borde skänka dem befrielse från prof, men om någon hade skäl att klaga, så vore det visserligen konsistorium och läroverket i Lund, då prof derstädes skola afläggas för samtliga de lediga lektorsbeställningarna både i Lund, Malmö, Kristianstad och Karlskrona; och dock har bemälda konsistorium, utar tvifvel beräknande konseqvenserna, icke föreslagit någon enda lärare, utom de 3 adjunkterna vid Lund: katedralskola, att till lektorer uppflyttas. I sämmanhang härmed erinra vi oss, att Aftonbladet nyligen påstått, att det skulle ligga en orättvisa deri, ätt de förutvarande adjunkterna vid såväl Upsala som Lunds katedralskolor blifvit lektorer, och ålunda erhållit ett företräde framför ardra lärare i amma ställning. Detta företräde hafva de emellerd icke nu erhållit, emedan de redan förut dera! varit i besittning. Adjunkterna vid högre afdelninger af nämde katedralskolor blefvo nemligen genom kongl. brefvet den 4 Aug. 1845 likställde med lektorer vid rikets gymnasier, undef det i samma kongl. bref lärarne vid katedralskolornas nedre afdelning förklaras hafva samma åliggande och ansvar med deras vederlikar vic rögre lärdomsskolor. Dessa adjunkter hafva således nnehaft, ej endast förestått, en helt annan befattning in kolleger eller adjunkter i nu bruklig mening. Se dan 1845 hafva de jemväl haft en särskilt och högre löneståt, och det torde derföre vara fullt tydligt, att de genom den nya löneregleringen icko erhållit nå sot annat företräde än det, äldre stadganden redan sillagt dem, liksom att det i stället skulle varit en stor orättvisa, om de, ehuru förut tillhörande en hözre löneserie och lagligen likställde med de fordna symnasielärarne, nu skulle beröfvats de rättigheter, som långt för detta åtföljt deras tjenster, och utan wilka de nuvarande innehafvarne säkerligen hvarken skulle sökt eller mottagit dem. Bemälde adjunkter. hafva således genom löneregleringen af den 1 näst. Oktober endast blifvit bekräftade i deras lagliga rätt, a lärarne i Örebro och vid öfrige läroverk — likaledes. Till Redaktionen af-Aftonbladet.