venledes med röd midt, ehuru något mindre än den i hufvudet, å venstra åxeln öärä nyckelbenct; röda märken med blånader efter slag å ryggen; flera, äfvenledes blodspringda blånader å högra axel af st ov Många t å hans kropp! h st, och de vid nycke utseende. Alla dessa skador syntes mig, hkasom der i hufvudet, blifvit tillfogade med något tjockare tillhygge, hvilket jag slutar deraf, att nästan alla ska dorna bestodo af en mer och mindre bred midt, som var röd och delvis -blodsprängd, med blånader på begge sidorna derom: Äfvenledes var jag, dagen derpå den 31 Augusti kl. 2 e. m., gossen följaktig till hr provinsialläkaren doktor Schultz, som synade honom i min närvaro, då blånaderna och öfriga märken efter misshandlingen mycket gått tillbaka och egde ett lindrigare utseende. Under gången dit, äfvensom förut, observerade jag, att gossens gång var mycket besvärad af synbar stelhet i både ben och armar, så att han, som man säger, basade sig fråm; hvilken stelhet hade från morgonen och dagen förut till middagen betydligt tilltagit och tilltog, , så att min fullkomliga öfvertygelse är, att hans senare på e. m. den 31 Augusti iråkade omkulfallande, då högra armen vrickades ur led midt emellan tvenne af ofvanbeskrifna skador, till största delen vållats af gossens stelhet efter misshandlingen. Derefter måste gossen intaga sängen, klagande tillika öfver svår värk i hufvudet, hvilken fortfor flera dagar, hvarunder jag mestadels vistades: hos Weströms och äfven värdade gossen. Han kunde dervid, af öfverklagad ömhet i kroppen i allmänhet; icke flyttas utan medelst transport på kuddar. Sän gen bibehöll han omkring 3 veckor, hvarefter han vid pass 3 ytterligare veckor bar armen, enligt professor Glass ordination, i led. Under mitt långvariga vistande i handlanden Weströms fåmilj har jag icke kunnat förmärka något okynne hos gossen eller att strängare aga någonsiv emot honom behöft användas, utan har han med eti tyst, stillsamt och mycket tåligt skick städse ådagalagt hörsamhet och godvillighet. Upsala den 6 No: verhber 1838. Charlotte Croelius. hvarförutan kärandeombnudet jemväl företedde fyra med klassläraren Wilh: Wingqvists namn underteck:nade, för ynglingen Johan Erik Runo Weström der 14 December 1855, den 30 Maj och den 13 December 1856 samt den 27 Maj 1857 utfärdade terminsbetyg, äfvensom ett med klassläraren M. N. Wendblads namn försedt, för bemälde Weström -den 1 Juni innevarande år utgifvet terminsbetyg, utaf. hvilka betyg inhemtades, bland annat, det Weström i samtliga dessa betyg erhållit för uppförande vitsordet Godt samt för flit vilsordet Godkänd, utom i betygen a! den 13 December 1856 och den 27 Maj 1857, då Weström för flit tilldelats vitsordet Väl Godkänd; i anledning hvaraf kärandeombadet. ville draga den slutsats, att emot ynglingen Weströms uppförande ej varit något att anmärka, enär i annat fall, på sätt kärandeombudet nu uttryckte sig, antingen måste betygen vara falska eller ock måste svarandens uppgift om ynglingen Weströms trotsighet och olydnad vara ogrundad. Med anledning af hvad kärandeombudet sålund: andragit, yttrade svaranden, det han, som till en början sade sig vilja lemna de utåf Gauffin och Croelius undertecknade, nu företedde handlingar der hän, men,-efter det kärandeombudet i sådant fall begärt, att bemälde Gaäffin och Croelius måtte blifva på ed hörde, förklarade, det han medgaf riktigheten af berörde handlingars innehåll, icke ville bestrida, at icke ynglingen Weström utaf de, slag svaranden. ho nom vid åtalade tillfället tilldelat erhållit de åkommör, hvarom läkarebetygen förmäla, likasom svaranden sade sig anse det vara möjligt, att, ehuru Weström i sällskap med sina föräldrar tvenne dagar derefter besökt svaranden och vid hvilket tillfäll ynglingen Weström obehbindradt kunnat gå, den hos Weström derefter förefunna, i stämningen omnämdea stelheten i lederna uppkommit till följd af sammö slag, dock saknade svaranden kunskap om den We ström åkomna vrickningen af armen, hvarföre svaranden ej obetingadt ville vidgå, att den Weström till delade agan förorsakat en sådan vrickning; och vid blef svaranden sitt påstående om ynglingen Weströms okynne och trotsighet under förmälan, det yoglingar i skolan tilldelade bestraffningar ej anmärkas i terminsbetygen, såvida icke sådana bestraffningar skett för visad oärlighet, och förmenade svaranden, det vara svårt att riktigt behandla en så okynnig gosse, som ynglingen Weström visat sig vara. Kärandeombudet, hvilken genmälde, det han ej ville fästa något afseende vid hvad svaranden yttrat angående ynglingen Weströms okynne och trotsighet, intilldess svaranden med protokollsutdrag eller andra handlingar, ett sådant förhållande styrkt, hvarjemte ombudet bestred allt afseende å svarandens uppgift det uppförandet icke skulle inverka vid sedebetygens afgitvande; helst gällande skolstadga i annat fall ej följdes; anhöll härefter att vid annat tillfälle få afhörde ej mindre hr professorn Glas samt hr provinsialläkaren docktor Schultz, för att få utredt, hu ruvida den ynglingen Weström öfvergångna nu åtalade misshandlingen kan för framtiden medföra någon skaday än äfven hr rådman Henschen samt vaktmästaren Thuresson; dock begärde kärandeombudet som anniärkte att ynglingen Weströms och hans för: äldrats besök hos svaranden skett redan samma dag misshandlingen egt rum, och ej, såsom svaranden uppgifvit, två dagar derefter, det protokollet för denna dag först måtte blifva justeradt innan målets vidare handläggning företogs; hvarefter och då något vidare nw ej förekom rådhusrätten beslöt att, för justering af dagens protokoll, utställa målets återföretagande till nästa måndag, den 15 i demha månad, kl. 10 f. m., då i färvaro af allmänna åklagaren, Magni, parterna hade-att, vid laga påföljd, iakttaga inställelse. Afsades, afträdde. Ar och dag som afvan på rådhusrättens vägnar KF: Johansson. (Forts.) LANDSOEYTYS-NYSETER, EM