Aftonbladet – 18 november 1858, sida 3

fysikus i Göteborg. Då Bruzelius 1846 sökte kirurgiska professionen i Lund, och då för tillfället, som förut är niämdt, der icke fanns någon ojäfvig mediciusk fakultet, utar endast en medlem, om hvilkens tillgörande förut är nämdt, skickade Bruzelius det specimen han utgifvit till tvenne af de första celebriteter, som Europa inom kirnrgien egde, för att af dessa få ett opartiskt bedömande af sitt arbete. Dessa båda voro Dieffenbach i Berlin och Stein i Köpenhamn. Båda dessa män afgåfvo, utan att den ene visste af den andres omdöme, de mest hedrande yttranden om det specimen Bruzelius utgifvit. Vi införa här i öfversättning båda dessa omdömen : Dieffenbach skrifver till Bruzelius: Jag tackar förbindligast för hvad ni meddelat om de af er behandlade hufvudskador. De fem sjukdomsfallen äro särdeles intressanta, och behandlingen länder er till den största heder; och detta så mycket mer som den var åtföljd af en lycklig utgång. Ni har ofelbart funnit den rätta vägen, då ni har trepanerat de trenne patienterna, men icke de tvenne. Så mycket jag i allmänhet äfven begränsar användningen af trepanation vid -hufvudskador, så kan denna operation likväl på intet sätt helt och hållet undvikas, och enligt min mening hafva de, hvilka lättsinnigt företaga strax trepanation af hufvudskador af mindre betydenhet, lika så orätt som de, hvilka vilja helt och hållet bannlysa densamma. Utan att vilja åberopa mig på främmande auktoritet, vet jag af tusenfaldig erfarenhet, att medelvägen är den bästa. Säkert skall ni icke sakna det rätta erkännandet af edra förtjenster, och om ni går in derpå, vill jag meddela er sjukdomsberättelse i en tysk journal, hvarom jag emellertid utbeder mig er tillåtelse. Berlin den 24 Dec. 1846. Dieffenbach. Steins yttrande är af föliande innehåll: Min högtärade hr kollegas begäran att från mig erhålla ett yttrande och omdöme om er disputation öfver trepanationer, och det med hänseende till sammas såväl teoretiska som praktiska värde, kan jag icke annat än för mig finna särdeles smickrande, och ehuru jag antager, att boken visst bäst sjelf skal bevisa dess författares fulla berättigande i begge nämde hänseenden, skall jag dock icke underlåta att efterkomma önskningen. Hvad realiteten angår, då får jag tacka professor Bruzelius för de särdeles värdefulla bidrag, professorn lemnat till en riktig värdering af trepanationen som kirurgiskt hjelpmedel, och jag får alldeles samstämma med professorn, som försvarar denna operations berättigande att intaga en vigtig plats i den operativa kirurgien, hvartill min ärade kollega också förekommer mig fullt berättigad, sedan ni som en erfaren och dristig men rationel kirurg bragt den till användning i en icke ringa utsträckning och dervid frälst trenne menniskors lif. Att emellertid det särdeles vigtiga spörsmålet om indikationen för och tiden till utförandet af. denna operation ännu länge skall bifva en stridsfråga, derom torde man väl knappt nära tvifvel; men det förekommer mig klart, att denna frågas tillfredsställande lösning endast kan väntas genom meddelanden af säkra fakta, men ingalunda genom teoretiska och aprioriska resonnementer, hvarvid läkaren endast innu mera må konfunderas och göras tvifvelaktig. Då ni nu, käre hr kollega, har lemnat sådana fakta till denna vigtiga saks förklaring i en vacker och vetenskaplig form och sammanhang och dessutom allaredan i flera år njuter ett välförtjent erkännande som rationel läkare och en af Sverges utmärkta praktiska kirurger, så tror jag mig visst med god grund få lyckönska både er och Lunds universitet till en professorsplats i kirurgien, hvilken vore er angenäm. ach universitetet och de studerande till nytta och heder. 8, A. W. Stein, Med. d:r, professor i kirurgisk klinik vid universitetet, öfverkirurg vid Fredriks hospital. Till dessa dokumenter kan än ytterligare läggas ett: Då afl. prof. Bring skulle som consistorialis yttra sig i ämnet, förfrågade han sig konfidentielt hos Dieffenbach i Berlin om Bruzelius och erhöll då följande svar: Det är för mig särdeles hedrande, att ni, högtärade kollega, begär mitt omdöme öfver dr Bruzelii duglighet och förmåga. Att döma efter hans mig bekantblifna arbeten tror jag mig kunna fälla ett obetingadt omdöme om hans ovanliga förmåga, och jag tror äfven att utom hans teoretiska bildning, framlyser hos honom en särdeles praktisk kirurgisk talang. Jag vill på intet vis nedsätta eller förringa hans medsökande, men jag anser dr Bruzelius företrädesvis egnad att sköta och leda en kirurgisk klinik, emedan han i kirurgisk praxis har förvärfvat sig en synnerlig erfarenhet och har väl användt denna. Må an rätt förstå mig och betrakta saken sålunda, att g icke här talar i någon persons intresse, utan af tresse för den lidande menskligheten, hvars vän jag betraktar mig vara, då jag nu skall afgifva ett omdöme öfver en iäkare som söker en anställning. Med etc. Dieffenbach. Läsaren har sett hvilken art af vedersakare prof. Bruzelius hade 1846 i den ende enligt lag ojäfvige iedamot af med. fakulteten, som då fanns. Men denne de utgjorde den rent vetenskapliga myndigheten för tillfället, och då en sådan myndighet fanns, hade j; konsistorium icke någon laglig befogenhet att söka upplysningar hos andra offentliga myndigheter. Men utt på enskilt väg konsistorii ledamöter skaffade sig ipplysningar om prof. Bruzelii duglighet, det synes af ofvanstående; och huru litet den vetenskapliga ofciella myndigheten då aktades synes deraf, att när :örslaget upprättades, uppfördes prof. Bruzelius å första förslagsrummet. Det gifves väl knappt något dligare sätt att påpeka hvad ringa vigt konsistoum tillerkände fakultetens yttrande, Sedan oftanämda hefordringsfråga förekom i konsistorium, blef prof. Bruzelius uppförd på första förslagsrummet, och då medsökande klagade, aflät konvistorium till Kongl. Maj:t en förklaring, innehållande ie mest ampla loford för Bruzelius. Vi skola i det öljande framlägga detta konsistorii utlåtande, Af hvad vi nu framställt synes hur insändaren i Mftonbladet helt och hållet vanställt det sanna förvållandet, då han, med förtigande af allt som t NÅ! aken hör, endast yttrat, att Bruzelii specimen blet I v f medicinska fakulteten underkändt 1848. Förenämde Aftonbladsinsändare yttrar vidare, att orof. Bruzelius under sitt fleråriga vikariat instält b onom åliggande katederföredrag. — Äfven i denna l munkt har ins. yttrat uppenbar osanning, Prof. Bruzelius har i många år både hållit kate-Å : t lerföredrag-och föreläst vid sjuksängarne. Af diari! rna upplyses nemligen att prof. Bruzelius under 15), erminer haft förordnaude att föreläsa och examinera accouchements-vetenskapen för prof. Liljewalch och imder hela denna tid från katedern föreläst i förutnämI le veteuskap. 1856 förordnades Bruzelius att föresti I ;rofessionen i kirurgie och accouchement hösttermiås :en. — Han föreläste då från katedern under Sept. lnånad öfver amputationerna, men då inga kadaver oro på anatomisalen att tillgå, på hvilka amputaionsläran kunde ändamålsenligt framställas, hvare-Å not rik tillgång på vigtigare kirurgiska fall förekomI 5 no på lasarettet, ansåg Bruzelius det vara vida stör-!l är eb oa SHARE ITNE ysters förböner, blef det ers majestät nyss hört nig nämna. Ers majestät finner nu om tackI i amheten fordrar mindre än hvad jag gjort. Is Edra tänkesätt göra er :heder, baron Johan, I g ch förvissa mig om att ni en dag skall tillFe öra kretsen af dessa trogna och verksamma jtc nän, som Sverge till sin ära aldrig saknat, )d som ett bevis på min välvilja bjuder jag er tt avarstanna öfver de festligheter. som med Ia.