Öberg, då ban setat och gråtit, äfven för sig sjelf yttrat: Bekänn, bekänn; och dervid fyra gånger häftigt dragit fingret öfver strupen. Slutligen bade han utropat: Nej, jag kan ickel Arbetskarlen Carlberg, uppassaren Pettersson och kyparen Zetterström intygade att de i går midvag uti Storkyrkobrinken sammanträffat med Öberg, som då bjudit på förtäring samt omtalat att han hade så mycket pengar, att han under vintern icke behöfde arbeta. Han hade för Carlberg visat omkring 30 rdr. Då tal uppstått om att förtjena pengar för ati upptäcka öfverstinnan Sederholms mördare. hade Öberg blifvit nedslagen och yttrat: De må väl icke misstänka mig, som bott i huset. Under naglarne å Öbergs händer lärer ännu i dag funnits torkad blod äfvensom blodfläckar å rockskörten. Öberg hade, enligt hvad Berg intygade, på måndagsaftonen tvättat sig uti; förstugan. Då ofvanstående kl. ,.4 nedskrifves, fortfar ännu polisförhöret, men Öberg blef redan kl. 1 i middags förklarad skyldig träda i häkte. Öberg är son till aflidne skomakaremästaren Öberg och 21 år gammal. avi torde i morgon kunna lemna en närmare redogörelse. Hr justitieombudsmannen. Wester har äfven i dag öfvervarit ransakningen. Brogyrenska målet. Den fortsatta undersökningen i måndags medförde ej något hufvudsakligt nytt. Protokollet. för den i denna månad justerades. Jungmannen :Wibom ingaf, enligt föreläggande, läkareattest, utfärdad af stadsläkaren doktor Blåachet, hvaraf. bekräftades, att han på ena armen har ett ärr efter ett med hvasst instrument tillfogadt sår, ?; tum långt och ?,, tum bredt; Beträffande ynglingen Isbergs helsotillståndå före sjöresan hördes ytterligare 4 vittnen, hvaribland 2 känt yoglingen Isberg sedan hans späda barndom och alltid funnit honom frisk och rask; tvenne andra vittnen intygade, att Isberg under sin sista sjukdom intagit sängen så tidigt förliden höst, att han ej kunnat; såsom: kapten Brogren sökt ådsgaläigga, genom förkylning på isen förvärra sin sjukdom. Kap ten Brogren företedde skriftliga intyg, utfärdade at styrmannen Ambrosii hustru, född Sjögren, och dennes dotter Teckla, livari uppgafs, att styrman Am brosius, som nu är stadd å utrikes sjöresa, omtalat att han, som varit styrman ombörd å Brogrens förande fartyg, å hvilket ynglingen Isberg varit inmönstrad, icke skall hafva förnummit . eller sett att Isberg blifvit på ringaste sätt misshandlad af Bro gren. Badaremästaren Ramström hade äfven utgifvit ett intyg af enahanda lydelse, hvilket uppliästes. Tnllinspektoren Isberg förklarade, att han högliger förundrade sig öfver de inlemnade vittnesattesterna. helst styrman Ambrosius, vid det besök Isberg gjort honom efter det att Wibom och Busch omtalat huru hans son blifvit behandlåd, bland annat yttrat: Nog har jag farit i många år till sjös, men aldrig vetat hvad, det varit att svälta,.. Brogren yrkade, att så väl hustru Ambrosius som dess .dotter måtte å ec afhöras, meh: sedan kärande ombudet bestridt nämd: framställning, förklarade -domstolen, efter öfverlägg ning, att Brogrens förenämde begäran icke kunde bifallas. Då flera af besättningen än de redan så som vittnen hörda ej för närvarande finras istaden uppsköt rådhusrätten målet, för att inhemta sund hetskollegii utlåtande, hvarefter parterna skulle erhålla kallelse till inställelse. Tidningen Söndagsbladet har, under påstående ati vi genom ofullständig referering missbrukat tryckfri heten, företagit sig att referera de å kapten Bro grens sida den 8 dennes afgifna vittnesmål med cr så beskäffad fullständighet, att i de der införda vitt nesberättelserna till och med förekommit en mänge. omständigheter, som vittnena ej sjelfva haft att iu för domstolen uppgifva. Vare detta nog sagdt on Söndagsbladets anmärkningar nu och framdeles. -— Upsala d. 17 Nov. Förliden måndag fortsatte: det af handlanden Weström inför rådhusrätten moi fektor Annerstedt anhängiggjorda målet med anledning af den svårare skolaga hr Weströms son varit underkastad. Sedan protokollet för föregående rättegångstillfälle blifvit uppläst och justeradt, gjordes at adjonkten Hultkrantz, som i egenskap af konsistorii ombud var närvarande, invändning mot domstolen: behörighet att handlägga det anmälda målet, och stödde hr Hultkrantz denna sin invändning derpå, att här vore fråga om en skolaga, och att, om denna al rektor blifvit antingen i otid eller för strängt tillde lad, detta vore ett fel i rektorns utöfning af sitt em bete, som enligt rättegångsbalkens 10 kap. 264 skult pröfvas och dömas af dem, hvilka konungen vård och inseende öfver läroverken betrott hafver. Tillika upplyste konsistoriiombudet, att saken redan af den saåsom vederbörlig här angifna myndighet varit behandlad. Rektor Annerstedt biträdde den gjorda invändningen mot rådhusrättens behörighet att r-ålet hand lägga. Kärandens ombud, boktryckaren. Sandvallsson bestred det å svarandens sida gjorda påståendet, at ridhusrätten vore obehörigt forum. Efter särskil: öfverläggning fann sig rådbusrättem, med afseende p de mot svaranden framställda påståenden, oförhindrac att med målets handläggning fortfara. Häremot anmälde rektor Annnerstedt missnöje, hvilket han hänvisades at i sammanhang med sina möjliga anmärkningar mot målets hela. behandling fullfölja. Med bifall: till kärandeombudets gjorda framställning uppsköts målet till nästa måndag, då käranden egde av inkalla professorn doktor Glas, för att i målet höra: och meddela upplysning om, huruvida den skolgosse: Weström tilldelade saga kunde för. honom vara a! menliga följder för framtiden.