Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 3

gens fot. Höga, fantastiska, tartariska tornspiror uppskjuta parvis från sträckan af tegellagda tak, och i midten ligger på Wawelsberget i massiv och vördnadsvärd fulhet de polska konungarnes gamla palats. Det ovanliga i vyen, lika mycket som dess utsökta skönhet, var mig en fullkomlig öfverraskning. Det föreföll mig, som om jag redan vore långt borta från Europa, i denna märkvärdiga centralregion, som till sin karakter bildar en kontinent för sig sjelf. Detta intryck försvagades icke efter ankomsten. En hyrkusk med originelt utseende och långt skägg tog våra kappsäckar, oupphörligt upprepande med stort eftertryck: piet-nastes eller någonting dylikt, hvilket jag befarade hafva något afseende på mitt dammiga utseende; men som den tyske konduktören förklarade betydde femton, vagnens nummer. Åkande genom en gammal stadsport, inkommo vi i staden och blefvo förda till -ett hotell. hvarest ett rum, stort nog att passa till en konungs audienssal, anvisades oss Det första besök vi erhöllo var af en svartmuskig jude. somville göra någon affär i vexlingsväg. Derefter kom en rödblommig polsk uppasserska, som frågade om vi medförde egna söngkläder. Hyrlakejen var också en jude, snuskig och otvättad, hvars sällskap vi voro :vungna att fördraga under det vi besågo staden. Denna har ett modernt utseende, med undantag af kyrkorna, på hvilka två till fem århundraden tryckt sin prägel. Vi voto mer intresserade af folket, som händelsevis firade en på samma gång nationel och religiös fest och trängdes på alla gatori sina högtidsdrägter. Icke allenast hela Krakau var utomhus. utan tusentals bönder från närgränsande byar hade äfven inkommit till städen för att deltaga i festligheterna. Det var den mest fantastiska och pittoreska blandning af typer och kostymer. Det var sista dagen af Frohnleichnamsfesten (Kristi lekamens-festen) och processioner med brinnande vaxljus; relikskris och fanor af rödt och hvitt siden, paraderade på gatorna. Ett antal korgossar,i skarlakansröda drägter och bärande ett kors, gingo vanligen i spetsen för tåget. Derefter kom en grupp af barhufvade unga bönder med vildtofvigt hår och ljus i händerna; dernäst kommo flickor, bärande relikerna under en blomsterprydd baldakin, och slutligen prester och bönder, blandade om hvarandra i en lång skara. Den borgerliga festen egnades årsdagen af en seger öfver tartarerna, hvilken blifvit årligen firad under de sista 700 åren. Den är karakteristisk genom en besynnerlig ceremoni, kallad Konik, hvilken förekom på aftonen. En till tartarchef utklädd, maskerad karl, med turban af öfverdrifvet omfång slutande i en hög konisk mössa och kroppen innesluten i en hästfigur, öfver hvilken ett par falska ben hängde, fördes genom gatorna, företrädd af trumpetare och af stadens bangr. Han bar i handen ett slags spira, hvarmed han sökte träffa kvar och en som kom honom nära, beledsagande sina slag med ganska muntra och fyndiga anmärkningar, att döna af hopens utrop och skrattsalfvor. Folkträngseln var så stor, oaktadt det bemödande att vidmakthålla ordning, som gjordes af en dubbellinie af soldater som åtföljde processionen, att vi med: svårighet uppfångade en skymt af hvad som tilldrog sig. Vi bestego Wawelsberget till de polska konungarnes palats, som nu är förvandladt till kasern. Två nya torn och en mur hafva nyligen blifvit uppförda deromkring. Förgården omgifves af en hög bygnad med hvälfda gallerier löpande kring hvarje våning. Den utgjorde fordom bostäder för den vid polska hofvet tjenstgörande.adeln. På andra sidan slottet utkommo vi på en stor öppen plats, på hvars högra sida katedralen ligger, en vördnadsbjudande massa utan någon särdeles arkitektonisk stil. Juden fästade vår uppmärksamhet på dömen öfver ett af sidokapellen. pSe,. sade han, detta är riktigt dukatguld; ni får ingenstädes i verlden se dess make. Men den starka förgyllningen var till större delen bortnött af tiden, och dömen hade följaktligen ett. temmeligen förfallet utseende. En polsk prest, med hycklande min, tog oss nu omhand och visade oss mönumenterna öfver många polska konungar och än flera biskopar. upprepande en mängd historiska namn. Casimir den stores, Wratislaws, Stephan Batorys, Johan Sobieskys med flera andras kataalker, med rika prydnader af guld och silfver, fylla -sidokapellen af denna innehållsrika sygnad. Der finnes ännu qvar det öppna kavell af dyrbar marmor, der polska. konunzarne brukade öfvervara messan, försedt på sidorna med träbänkar för ministrarne. L högkoret framför altaret står den sammetsvaldakin, som endast begagnades vid kröningarne. Grafmonumenterna hafva föga värde, med undantag af tvenne statyer af Thorwaldsen, en kopia af hans Kristus, och furst Potockis figur i romersk toga. Vi nedstego derefter genom en lucka i golfvet till kyrkans krypta. Trefvande oss fram vid skenet af blosset i prestens hand, kommo vi här till Wladislaus IV:s och hans drottning sarkofag af massift silfver. Bortom dessa lysande kistor, vid ändan af det dunkla hvalfvet, står en sarkofag af svart marmör, med nskriften Johan Sobieski, Räddaren af detta samma Österrike, som 100 år derefter på ett så trolöst sätt vedergälde denna tjenst, ligger i passande sällskap. På högra sidan om sig har han Poniatowski och på den venstra Kosciusko, begge i marmorkistor. Jag gick fram me. din örvdnad nvR: Jada Rand Rå NA