Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 3

hörd af sin fordne tjenare monsieur Felix Larosche, som händelsevis — lyckligtvis kunde man gerna säga — kommit att ackurat vid den tiden spatsera öfver S:t Troffimes kyrkogård, tätt förbi Ferrierernas familjegrafkor — hur den trogne tjenaren skyndat till hennes hjelp, burit henne på sina likaledes trogna armar till en vagn och slutligen fört henne till hennes slott, der han furstligen belönades för sitt mod och sin trohet etc. etc. Längre fram hviskades äfven om den märkvärdiga förändring, som madame Ferrier undergått alltsedan sitt ominösa besök i de dödas rike. Skulle man tro, det hon hade aflagt största delen af sina gamla vanor och liksom blifvit en ny menniska efter döden! Emellertid fortforo de dagliga arresteringarne. : Ingen var säker till sin person, knappast till sitt lif. Montagnarderna voro i antågande, hette det. Garnison skicsades från Paris för att hjelpa de stackars invånarne att fördrifva dessa vilda horder. Man såg också verkligen en, två, ända till tre dylika barbarer i sina svarta sammetsbyxor och högkullade hattar, gå der och spånslå på torgen (för att spionera) och köpa sig honung och pain noir (troligen på omsvep), hvilket de ock efter allt utseende (sådana lurifaxar!) fredligt förtärde. Så syntes det de enfaldiga småstadsinvånarne i Södern! Men det fanns en, som vakade öfver de kortsynta, bland hvilka samma. högst klarseende gudom upptäckte tusentals landsförrädare, konspiratörer och rebeller. — Gubben, ynglingen, modren, jungfrun, barnet — intet skonades — inte resonnera, bara arresteral Allaskulle dit der pepparn växer! (Cayenne). IV. ; KARNEVALEN. ; Olympia hade blifvit fri; efter vederbörlig